Idag är det inte bara dagen före nyårsafton, idag är det "grattis på ett års dagen" mellan mig och mitt körkort.
Tänka sig att jag haft körkort i ett helt år redan!
Om ett år så är "prövotiden" slut och jag är fri som en fågel.
Att få köra min egen bil första direkt efter jag hade blivit godkänd från uppkörningen var bland det häftigaste jag gjort, faktiskt.
Känslan att själv sitta i bilen, att själv få bestämma vart jag ska åka, att få lyssna på vilken musik jag ville var underbar!
Jag fyllde 18 den 21 december och fick min älskade bil (som inte är min längre, men är i goda händer hos Kusin Sara men eftersom jag inte hade körkortet än utan väntade med iver på uppkörningen den 30:e så hade ju bilden stått ute i några dagar utan att bli körd.
Så när jag äntligen fick mitt körkort och skulle hem och köra min bil så var den lite insnöad.
Jag stod i minst 40 minuter och skrapade bilen, jag satte på bilvärmaren och ett tag tänkte jag nästan gå och hämta hårtorken för att smälta isen från rutorna.
Det var lixom typ 1 cm tjock och väldigt envis is som satt fast på rutorna och hårt hårt jag än skrapade (eller hackade) så gick det inte bort.
Men envis var jag, så efter 40 minuter var bilen redo för färd.
Jag åkte till Linn på stan och hämtade upp henne kom, skjutsade henne typ bara 100 meter men alla som har tagit körkort känner ju igen känslan.
Köra köra köra.
Sen åkte jag till mormor och morfar, till farmor och farfar, till kontoret, jag åkte några extra varv i rondellen och jag körde in på coop och handlade bara för att "visa hela världen" att jag hade fått körkort.

Ett år sen nu alltså, shit vad tiden går fort!

Tror ni man kan utveckla shopoholism (?) under årens gång eller är det något man föds med?
Går det att lixom bara sådär bli en shopoholic så har jag nog blivit det, för medfött är det då inte.
Seriöst, jag tror aldrig jag har haft så här mycket kläder som jag har nu i hela mitt liv förut.
Positivt, negativt?
Positivt!
Bara det att hälften av kläderna är klänningar, jaa, jag älskar klänningar och när man bor här där det är varmt och man kan ha klänning varje dag så kan jag inte låta bli att köpa de "fina små liven" som bara hänger i affären och väntar på att jag ska köpa dem.
Typ så är det.
Kom hem med två nya klänningar idag till exempel.
Det blir inte precis bättre av att allt (om man går till rätt affärer) är så förbaskat billigt heller, jag köper mina klänningar för typ mellan 200-250 kronor (!).
Ibland blir det lite dyrare dock då jag har behövt betala 350 kronor, men jag lyxade till det lite granna då.

Så vad tror ni, kan man utveckla shopoholism eller är det medfött?

(Och jag kan faktiskt låta bli att handla saker, så jag är nog inte shopoholic men ibland känns det så)

JAG LEVER.
Japp, det är faktiskt sant.
Som ni kanske märkt har det ju varit lite bloggtorka här under 6 dagar och det får jag be om ursäkt för men jag antar att ert liv där hemma har rullat på ganska bra även fast jag inte har skrivit något om livet här i Aussie.
Hur var er jul?
Mycket snö, många julklappar?
God Jul förresten! Bättre sen än aldrig, right?

När jag sist skrev hade vi ju firat julafton, så vad har hänt sen dess?
Jo, Anders har åkt hem till kalla Sverige igen (han kom till Sala på julaftonskvällen) efter 3 månader här i Sydney.
Vi firade jul igen hemma hos Andy och Natalia (Andy vill förövrigt att pappa med familj SKA komma ner hit istället för att åka till fjuttiga Kanarieöarna, det vill vi alla här nere).
Jag har tränat, jobbat, tränat lite till och sen mest bara tagit det lugnt.
Håller också förtillfället på att kolla upp Surf lessons med Miriam nu, så i början av det nya året ska vi bli surfare!

Var nyss och hyrde film eller rättare sagt 3 filmer.
Fighting med Channing Tatum, Karate Kid och....... Camp Rock 2.
Hehe, i vanliga fall brukar jag kunna säga att jag tittar med/hyr åt min syster om någon skulle fråga men inte denna gång.
Visserligen var det ingen som frågade men det kändes ändå en aning "barnaktigt" att hyra Camp Rock 2.
Men om sanningen ska fram så tycker jag faktiskt att 1:an är bra och hoppas på att 2:an är lika bra.
Japp, jag är en Disney Channel nörd, till Elins förtret.

Firade ju som sagt en tidig julafton redan igår den 22:a och det var jättetrevligt!
Runt 5 kom Natalia och barnen hit så då var alla samlade, Gull, Klaus, jag, Anders, Billy med familj och Natalia och barnen.
Vi åt julbord med köttbullar, prinskorvar, ägg, skinka och massa sånt, smaskens!
Sen blev det paketöppning och barnen blev jätteglada över klapparna jag köpt åt dem så det kändes riktigt bra!
Själv öppnade jag klapparna från Sverige och utav Gull och Klaus fick jag presentkort och utav Billy och Kate fick jag broklättring på Harbour Bridge!!!
Det ska bli ashäftigt :D

Saknar dock er där hemma nu så här under juletid.

Och nej Lisa, jag har inte fått ditt paket :/

Okej, Jake Gyllenhaal i all ära men nu jag har hittat min man och inte behöver jag åka till USA för att haffa honom heller.
Jag går vanligtvis inte upp klockan 8 en dag då jag egentligen skulle kunna sova till minst 11 men idag gjorde jag det.
Anledning?
Hehe. Klockan 9 hade jag nämligen bokat en box class på gymmet med a very good looking (betong på very) instruktör.
Kan ju säga att det var mer för instruktörens skull som jag gick, inte för själva träningspasset.
Även fast jag måste erkänna att passet i sig var riktigt kul!
Synd bara att jag har alla andra tjejer på gymmet att konkurera mot.
Haha ni skulle sätt i måndags (ja, jag gick på hans pass då också), vi var inne i salen och körde ett Cardiopass när två tjejer kommer och går utanför.
Så fort de ser att Jarrod (instruktören) är där så sträcker de på ryggarna, ut med bröstet och ler från öra till öra.
Typ nästan precis som en scen ur nån amerikansk tonårsfilm.
Man bha hallååe, spela lite svårfångad?
haha skämt åsido.
Men seriöst, "flickerna" gymmet gör faktiskt så när de ser honom.


Ta inte det här inlägget allt för seriöst, lite ironi och sånt har ju aldrig skadat.


Idag förresten firar vi ju Julafton, just nu håller jag på att slå in paket men skriver och berättar mer sen när dagen är slut.
Hej så länge!

Jag gör det ändå.
Fick min första lön igår efter att ha jobbat en vecka på restaurangen.
Eftersom jag inte är Australiensk medborgare så måste jag betala mycket mer skatt och trodde därför att jag typ inte skulle få någon lön alls men där hade jag fel, big time!

Kollade mitt aussie konto idag och det hade kommit in en hel del pengar.
Kan säga så mycket som att jag har tjänat drygt halva min månadslön som jag fick när jag jobbade på restaurang i Sverige nu under de här 4 dagarna som jag jobbat på Pilu.

Det gör det riktigt värt att stå och trilskas med den förbannade disken.

Det kanske är fult att prata pengar men för en fattig "student" är det kul när man får in en egen inkomst på kontot.

Telefonen ringde för typ en timme sen och gissa vem det var på andra sidan luren?
LINNNNNNN!
Åh, va underbart det var att prata med henne!
Vi har inte pratat i telefon med varandra på 3 månader men trots det var allt precis som vanligt, samma gamla humor och samma gamla oss!

Skaffade skype nyss så vi fortsatte vårt samtal där och kunde göra fula grimarser och toka oss precis som vi brukar göra.
Jag gillart!
Sen mitt i allt ihop ringde Sandra också, pluspoäng där lixom!
Perfekt slut på min födelsedag :D

Plus att jag pratat med Linda på telefon idag också, W O N D E R F U L.

Har fått kort också, från Karl-Erik och Ingela, mormor och morfar och Ruth och Rune, tack för korten, verkligen jättekul att läsa!
Jag saknar er där hemma en hel del.

Tror jag är lite för speedad av glädje för tillfället men ska försöka sova nu i alla fall.
Vi hörs <3

21 december 2010.
19 år sedan jag föddes, idag är alltså min 19 års dag.
Alltså 19 låter ju faktiskt ganska mycket större än 18?
För nu har jag bara 1 år kvar tills jag är vuxen på riktigt, 18, 19?
Jovars, jag trivs bra med att vara 19.

När jag gick upp vid 7 var Gull och Klaus också vakna, så vi tände ett ljus och åt frukost tillsammans.
Jättemysigt!
Sen fick jag öppna mitt paket (visserligen visste jag ju redan var det var eftersom jag själv valt ut det) men det är alltid lika kul att öppna paket.
Fick en parfym, luktar supergott!
Efter en lugn frukost (brukar vanligtvis behöva slänga i mig frukosten bara för att jag alltid snoozar så förbaskat länge, men inte idag) så begav jag mig till bussen och åkte till jobbet.
Det är nog första gången i mitt 19 år långa liv som jag jobbar på min födelsedag men det gick bra.
Stressig dag dock och en massa kunder vilket innebar en massa disk, men efter en evighet var mina timmar slut och jag fick åka hem.
Jag börjar trivas bättre och bättre på jobbet, har lärt mig vad alla saker ska vara och mina arbetskamrater är verkligen jättesnälla (förutom han "surgubben"som jag hade oturen att behöva jobba första dagen med, jobbar inte med honom längre tack och lov).
Till exempel, hela dagen hade gått och ingen visste att det var min födelsedag men sen frågar Tim, en utav servitörerna, vad jag ska göra efter att jag slutat varpå jag berättar att det är min födelsedag idag så jag ska hem och äta god middag osv.
Han ställer ner backarna med läsk han har i händerna och ler jättestort och ger mig världens kram och önskar mig ett stort grattis på födelsedagen.
Tänk att något så litet kan göra en så glad, efter det var jag jätteglad och kunde inte sluta le, fånigt kanske..
Ryktet spred sig och efter en stund fick jag grattisönskningar efter grattisönskningar.

När jag kom hem väntade grillat kött direkt ifrån grillen, vin och efterrätt... DAIMTÅRTA, köpt på IKEA och allt så svensk var den!
mmmmhmh, jag ääääälskaar diamtårta.
Sandra, varje gång jag äter diamtårta tänker jag på oss.
Delade såklart med mig till de andra också men i slutänden var det nog ändå jag som åt mest av tårtan, heheh.
Billy och Markus är här, Kate och Charlie var här en stund men åkte tillbaka till Newcastle men min födelsedag har varit kanon.
Alldeles jättemysig!

Imorgon är det "julafton".

Spenderat halva dagen i Manly idag och trots att det typ var nästintill storm på morgonen så blev eftermiddagen väldigt fin.
Var där med kompisar från Midnight Basketball och några vänner till dem och vi solade, spelade volleyboll och badade och ni som känner mog vet att jag inte är någon badkruka men idag var jag det för vattnet var askallt (lovar det var typ lika kallt som det skulle vara i Månsan hemma just nu, nästan i alla fall).
Efter att spenderat några timmar på stranden så begav vi oss till Subway och käkade, jag ÄLSKAR Subway.
Finns det köttbullar att ha på sin macka hemma i Sverige?
Om det gör det, så prova, det är asgott!
Runt 4 åkte jag och Kathi till Warringah Mall för vi skulle julshoppa lite, hann dock bara vara där en timme för sen var jag tvungen att bege mig till gymmet (hade bokat en klass).
Åkte till gymmet och gjorde min träning, när jag var klar duschade jag och insåg att jag fått fetaste brännan (och inte en sån där fin gyllenbrun bränna, min var mer åt det röda hållet, knallröda).
Man kunde lixom se i mitt ansikte att jag haft solglasögon på mig och på ryggen såg man tydliga märken efter mitt linne, härlig bonnbränna!
Så då åkte jackan på för jag skämdes så mycket över brännan, åkte tillbaka till Warringah Mall för att fortsätta min julshopping, var där i 2 och en halv timme, kom hem nu för en timme sen (22.20).
Lång dag, men riktigt rolig!
Kollade i spegeln nu och brännan är inte lika tydlig länge, tack och lov..

Nej, klockan står på kvart i 7, ska upp och jobba i morgon så godnatt!

Igår drog jag en fräckis på jobbet, sa att jag skulle sitta barnvakt bara för att jag skulle få sluta tidigare.
Ooopsi!
(Jag fick faktiskt dåligt samvete och kände mig jätteskyldig ett tag, var rädd att några utav de jag jobbar med också skulle vara på stranden.. men icke!)
Men det handlade om en eller kanske två timmar tidigare och jag hade faktiskt en anledning.
Igår var det nämligen Carols by Candlelight at Colloroy Beach, det är något som händer en gång om året och eftersom jag bara kommer vara här en julsäsong tyckte vi att jag skulle få uppleva denna mysiga tradition.
Så vad är nu Carols by Candlelight?
Jo, drygt en vecka före jul så samlas massa människor på stranden med picknickkorgar, något att dricka och ljus (inte levande ljus dock, fast det funkar ju iförsig också bara det att de blåser ut lättare än batteridrivna ljus).
Man sitter på filtar på stranden och sjunger med till ett band som spelar olika julsånger och har det allmänt trevligt.
Efter en stund kommer tomten och delar ut "lollie bags" till barnen ocn när det blir mörkt startar de fyrverkerierna som de riktar ut över havet.
Gårdagen var tyvärr lite mulen men vi trodde att vi skulle klara oss utan regn.. trodde....
Precis lagom när vi hade satt oss ner och börjat äta vår kyckling kommer världens störtregn och alla packar ihop sina korgar i all hast och flyr under tak.
Regnet höll väl i sig i en halvtimme kanske och under den tiden satt vi inne, drack en drink och pratade, bandet spelade fortfarande och tomten var närvarande men det blev ju inte riktigt en strandupplevelse.
Men lagom till fyrverkerierna var sanden torr igen och många begav sig ut och satte sig och tände sina ljus samtidigt som ett jättehäftigt fyrverkerispel (?) började!

Det var en jättehäftig upplevelse, sitta i klänning på stranden med tårna i sanden och höra vågorna komma in från havet den 19 december lixom.
Synd med vädret där en stund bara men vad ska man göra?

Pernilla är ju inte det vanligaste namnet här i Aussie och folk har väldigt svårt för att säga mitt namn.
När jag träffar en ny person och ska presentera mig säger jag mitt namn hur tydligt som helst för att det ska bli lättare för dem att förstå.
"Ah, Venilla" får jag som svar tillbaka.
"No, PERNILLA".
"Oh, sorry Benilla".
I början var jag noga med att rätta alla som sa fel, vilket i princip var varendaste människa jag träffade.
Visst rättar jag väl folk nu också men inte lika ofta, men det kan ju vara en bra idé att få de människor jag kommer träffa igen att förstå att mitt namn är Pernilla, utan B och utan V.
Andra namn folk kallar mig för här nere är Vani (antar att det är en fortkortning på Venilla, det är en tjej på jobbet som kallar mig det), som jag skrev tidigare har både Venilla och Benilla förekommit mååååånga gånger, ibland är det bara en bokstav fel men det gör ändå att namnet låter jättefel, typ Banila och ibland en variant på mitt namn som är så konstigt att jag inte ens trodde man kunde säga så.
Så alltid när jag presenterar för en ny person säger jag mitt namn, får en liknelse av det tillbaka som en fråga, säger det igen ännu tydligare och fattar personen inte då att jag heter Pernilla och inget annat så får den väl skylla sig själv..

Mitt efternamn ska vi inte ens tala om, Fjärrstrand utan ä blir ju lixom Fjarrstrand och hur fan säger man det på engelska?
Fjarrstrand (med betoning på a:t)?  och själva "strand" delen låter ju väldigt tokig på engelska måste jag säga. Strand, även där med betoning på a:t..
Fjaaaarstraand?en
Egentligen borde jag väl säga på samma sätt som jag säger på svenska.
Och när folk ska stava till det blir det helt kajko, vaaarje gång.
Till och med i Sverige har folk problem med vårt efternamn ibland och flera gånger har vi fått upprepa oss själva och bokstaverat hit och dit.
Haha i-landsproblem, javisst!

Jag heter ju faktiskt både Andersson Fjärrstrand enligt mitt födelsebevis (om man nu får sånt när man föds) och enligt mina doppapper men jag har valt att bara använda Fjärrstrand.
Tänk er lixom att skriva två efternamn på kvittot så fort man betalar med kort eller något liknande.
Pernilla Andersson Fjärrstrand, det tog mig typ 5 sekunder att skriva på datorn, hur lång tid lär det inte ta att skriva det förhand då?
Fast jag gillar båda mina efternamn, utan båda skulle jag på nått vis inte riktigt vara jag.

Dagen började tidigt med ett träningspass på gymmet, när jag kom hem därifrån väntade inte bara frukost utan även ett kuvert.
Inte vilket kuvert som helst utan ett från min kära moster med familj i Sverige!
Gissa om jag blev jag!
Det var så kul att få veta att de tänker få mig och att läsa lite om livet där hemma (här på bloggen blir det ju lixom mest så att ni får veta vad jag har för mig här men inte tvärtom).
Så tack snälla Carina och resten av familjen Fjärrstrand-Svensson, det värmde mitt hjärta!

Dagen flöt på och idag har jag fixat ett Australiensk bankkort så jag kan få betalt från jobbet, skulle ju lixom vara bra att få lite cash för slitet man gör.
Vi har fått konstaterat att jag inte får köra scooter för här räknas det som motorcykel och för att få köra motorcykel måste man ha motorcykelkörkort, vilket jag inte har.
FAN!

Åkte till Warringah Mall för att införskaffa ett par sköna jobbarbyxor, inte de snyggaste jag sett men väääldigt sköna.
Hittade en fin klänning också så det fick följa med hem.

När jag kom hem låg det ett stort blått paket på köksbordet med mitt namn på och genast blev dagen ännu lite bättre!
Slet upp paketet och hittade massor med inslagna julklappar och även några presenter, längtar tills vi får öppna dem!
Med fanns också (svensk) leverpastej och massa skvallertidningar och så klart min kära spegel.
Det är en sån här liten rund spegel ni vet, på ena sidan får man jättestort huvud och på andra normalt.
Jag skulle i alla fall promt ha med den när jag åkte i september, trots att den är trasig på ena sidan.
Av någon anledning packade jag aldrig ner den i väskan utan la den bara i bilen för att jag skulle ta med den sen när vi kom till Arlanda.
Men såklart glömde jag den..
Tro det eller ej men jag har faktiskt saknat spegeln och har haft många dagar då jag behövt den, visst jag kan köpa en ny men det är inte samma sak som min spegel.
Nu är den här hos mig och allt är bra igen ;)
Dagen kunde verkligen inte blivit bättre!

Tack <3

Update:

I paketet låg också min, Linns och Malins kokbok som vi gjorde som vårt projektarbete under sista året på gymnasiet.
Hade nästan glömt hur stolt jag faktiskt är över den.
Gull tycker vi borde översätta den till engelska, vilket ger oss en större marknad.
Tjejer vad säger ni?
Och mamma, hur många kokböcker har vi kvar hemma?
Vi borde tryckt upp en massa fler alltså men det är ju svårt att veta hur mycket (eller lite) den skulle sälja.
I vårt fall blev det mycket.

Har precis klivit ur duschen efter ett riktigt tufft pass på gymmet.
Var ju som sagt på en "prov pt-session" med Brad idag och antagligen kommer det bli den enda, vilket är synd för det var så jävla kul!
Han frågade mig i början om jag ville ha ett hårt pass eller ett lagom pass.
Hårt pass sa jag och det var verkligen vad jag fick, gånger 10.. typ.
Vi boxades, vi körde massa benövningar, vi lyfte tunga saker (inte hantlar utan mer som en astung bautastor rulle) och vi jobbade mycket mage och armar, ja varendaste liten muskel i min kropp fick jobba arslet av sig.
Det var längesen jag svettades så mycket som jag svettades idag, när vi var klara hade jag tydliga svettmärken både precis under halsen, ryggen och under armarna (fräsch tjej) men jag tog verkligen i och  det kändes kan jag lova.
Min vanliga promenad till gymmet tar ungefär 20 minuter, när jag skulle hem tog det cirka 35 minuter, mina ben var helt skakiga.

Men det är sån här träning jag tycker om, jag tycker om att känna att hela kroppen verkligen får träna till max, jag gillar självförtroendet man får efter att man klarat av ett riktigt hårt träningspass och jag gillar att se att man faktiskt utvecklas mycket under kort tid.
Men för att jag ska ta mig till gymmet och verkligen kämpa, kämpa, kämpa krävs det att jag har någon där och stöttar mig och pressar mig till att verkligen ge allt i alla lägen, precis som jag hade idag.
Därför funderar jag på om det nästan kan vara värt att ha en PT session i veckan under några veckor.
Visst, jag kan gå dit och göra samma övningar som vi gjorde idag fast ensam, men det skulle inte alls ge samma resultat och troligtvis skulle jag ge upp när det blev för jobbigt.
Som sagt, jag behöver någon som pushar mig till att göra mer än vad jag tror jag klarar av.

Hur skulle ni ha gjort?

Glad Lucia förresten, saknar lussebullar och mysig morgon framför tv:n med varm choklad.

Angående första dagen på jobbet (i söndags) så kändes det väl helt okej.
Var trött eftersom jag fick lite sömn men det gick ändå bra att jobba.
Det värsta med att jobba med disken är att det aldrig tar slut, jag jobbade i 11 timmar i sträck och diskade konstant, no breaks (a juste, fick ju faktiskt 15 minuters lunch).
De jag arbetade med tyckte nog dock att jag jobbade för sakta för helt plötsligt kom det nån och tog det jag höll på med ifrån mig och fortsatte göra mitt arbete åt mig typ..
Hallå jag är väl för fan kapabel till att sköta mitt eget?!?!?
Nej, tydligen inte..
Fick jobba två timmars övertid, ingen utgång för min del alltså.
Och när jag skulle hem missade jag bussen så jag fick sitta i freshwater och vänta i över 1 timme på nästa buss.
Jättekul lixom.
Jag kom hem halv 11, när jag egentligen skulle vart hemma typ runt 7.

Men jag är glad att jag har ett jobb och jag får väl jobba på bra så jag kanske kan arbeta upp mig lite eller nått, vad som helst, så imorgon ska jag gå dit och ta nya tag och jobba ännu mera timmar!
Skulle jag få välja skulle jag nog inte välja att jobba i restaurangbranschen (jo, jag har ju faktiskt valt det här jobbet men som sagt, jag behöver pengarna).
Det är alldeles för hektiskt och ohälsosamt för min del, plus att när allt blir stressigt så står alla och skriker på varandra typ..
Men vet aldrig när en arbetsdag är över, för helt plöstligt kommer det 20 oanmälda gäster, vilket lämnar oss som jobbar där i skiten.
Nej, skulle jag få välja så skulle jag jobba med nått som har mer fasta och bestämda tider och är lite lugnare.

Det är ju jobbigt att vara vuxen, vill bli 10 år igen och inte behöva tänka på nått annat än att bara leka och ha kul..

Har en del att skriva men ingen inspiration men börjar att berätta om sista lördagen med Midnight Basketball.

Åkte ju dit tidigt eftersom det var Try out innan.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, första intrycket av coachen var inte så bra, han verkade inte ens bry sig om att jag och Miriam (en kompis) var där.
Förutom det tyckte jag att jag hängde med bra, jag jämförde mig med de andra som var där och tyckte jag höll samma tempo som dem men det var ju bara vad jag tyckte.
Pratade med coachen efter träningen och han sa att de för tillfället har fullt lag men att jag kunde komma åter igen i Januari för att provspela då med, eftersom några från laget kanske får andra planer då.
Vem vet, jag kanske har andra planer då också men är jag här så kan jag ju åka ner och se vad som händer.

Angående Midnight Basketball så var det en jätterolig kväll! Jag kommer verkligen sakna det!!
Började som vanligt med middag och efter det spelades semifinaler mellan de fyra bästa lagen, vårt lag, Celtics mötte röda laget (minns inte deras lagnamn) medan det ljusblå laget mötte det vita laget.
Vår match var jämn men vi hade övertaget med några få poäng matchen igenom och när den var slut hade vi vinnit med 5 poäng.
I den andra matchen var det också jämt, men tillslut vann det ljusblå laget med 1 poäng vilket betydde att det var det ljusblå laget vi skulle möta i finalen senare på kvällen.
Det gjorde mig väldigt nervös för det laget är väldigt bra.
Innan finalen så spelade de övriga lagen matcher mot varandra och även mot våra coacher, domare och andra volunteers och det var riktigt kul att se!
Det var en härlig stämning genom hela kvällen, svårt att beskriva, måste nästan ha varit där för att förstå.

Straxt efter 10 var det dax för final och jag var supernervös, alla de andra lagen satt och kollade och ingen visste vem som skulle vinna eftersom vi och det ljusblå laget var väldigt jämna i skills.
Ljusblå laget gjorde de första två poängen och alla jublade, de gjorde de första 4 poängen och nu insåg nog alla i vårt lag att de skulle bli en tuff match.
Vi gjorde 2 poäng och efter en stund gjorde vi 2 till och publiken jublade då med.
Det andra laget gjorde ytterligare två poäng och hade ledning med 2 och ungefär så här jämt var det hela matchen.
Antingen ledde vi med några poäng eller så gjorde dem.
När det återstod cirka 45 sekunder av matchen, leder de ljusblå med 1 poäng, det är vår boll och vi gör mål, nu leder vi med 1 poäng och det är 30 sekunder kvar av matchen.
Ljusblå lagets bästa spelare (han var verkligen bäst, tror han var den bästa spelaren av alla i Midnight Basketball) tar upp bollen och väntar på att klockan ska gå ner till runt 10-7 sekunder, när den gör det passar han bollen till en medspelare, som skjuter men missar.
Vårt lag spelar asbra försvar och verkligen pressar de andra laget till max men på nått sätt lyckades han den bästa ta returen och skjuta, allt i samma rörelse men missar han också.
Slutsignalen ringer och vi står som vinnare!
Gissa om vi var glada, kramar hit ocd dit och leenden, det var en riktigt härlig känsla!


Vi fick till och med en trofé.


Hemvägen gick dock inte lika bra.
Vi kom iväg senare än vanligt eftersom alla ville säga hej då, byta nummer osv och när vi äntligen kom iväg så åkte vår buss fel typ sjuhundrasjuttioelva gånger och vi fick vända och åka tillbaka flera gånger.
När vi äntligen är på rätt väg igen blir vi stoppade av polisen för att jag ett blåstest. Blåstestet gick bra, ingen alkohol i kroppen på föraren men polisen såg att bussen registrering hade gått ut för exakt 7 dagar sen, vi fick alltså inte köra bussen.
I slapp betala en straffavgift på 400$ men fick inte köra bilen längre. Så vi ställde oss i vägkanten och väntade på att Steve skulle komma med hans private bil och hämta oss.
Det var jag, tre andra killar, och två voluntärer som behövde skjuts hem.
Steve kom efter kanske 25 minuter och då får de andra tre killarna skjuts hem först eftersom de alla skulle till samma ställe.
Efter minst en halvtimme kom Steve tillbaka med bilen och nu skulle vi skjutsa hem Tanya (en utav voluntärerna) eftersom jag bor längst bort blir jag alltid avsläppt sist.
Precis när vi kör upp utanför Tanyas hus kör en polisbil upp bakom oss med blåljusen på, vi kör in mot sidan och får blåsa igen.
Jag som vart kissnödig enda sen vi lämnade hallen springer med Tanya till hennes hus och lånar toaletten.
Och bara för att hemvägen hittills gått så bra, så fungerar ju såklart inte lyset på toan (jag tröck på knappen och det lös i en halv sekund sen blev det svart så jag antar att det blev nån kortslutning av nå slag).
Anyway, när jag kommer ut från Tanyas hus är polisen borta och allt okej, så vi ska starta bilen och åka mot mitt håll.
Tror ni inte då att bilen inte vill starta?!
Jo men tänka sig, vi försökte om och om igen men inget gensvar.
Vi fick gå ut och putta bilen för att försöka få den att starta och efter i alla fall 10 minuter startar den ÄNTLIGEN.
Efter det går vägen hem bra, inga poliser och bilen fungerar.
Det enda som krånglade var radion men det gjorde oss inget.
Jag kom hem klockan 2 när jag annars brukar komma hem 12 så det var bara att hoppa in i duschen och gå och lägga sig.
Jag gick upp 7 morgonen därpå för att gå till jobbet, gissa om jag var trött.

Haha nu i efterhand var det dock lite roligt att allt det där hände på samma kväll och när jag tänker tillbaka kan jag inte låte bli att skratta men just då ville vi ju alla bara komma hem..

Förövrigt ska jag ta mig ner till en Bottle Shop idag.
Ska inviga min nya klänning imorgon efter jobbet och då kan ju lite alkohol vara bra att ha också.
Här får man faktiskt vara 18 när man köper alkohol vilket är awesome!
Inte för att jag har köpt så överdrivet mycket men det är så skönt att bara kunna ta sig ner till en Bottle shop (systemet typ) och välja precis det man vill ha, exakt när man vill.
Första gången jag köpte alkohol här kändes det som att jag bröt mot lagen, jag gick in lite försynt och tog mina Bacardis, smög fram till kassan och försökte se äldre ut.
Han kollade legget och sen var det inga problem.
Vilken befrielse!
När jag kom ut därifrån kändes det som jag hade växt typ asmycket, haha!

Vaknade av att telefonen ringde, det var "Domar-David" som ringde och duppelkollade så att allt var okej inför ikväll.
Han sa även att det finns ett annat lag i North Sydney som också har trials idag och att han gärna kunde skjutsa mig dit.
Jag sa att jag skulle tänkta på saken och ringa upp honom när jag bestämt mig.

Som alltid när det handlar basket behövde jag pappas råd och därför klev jag upp ur sängen och satte mig vid Skype och ringde hem till min kära familj.
Salma svarade och trots att klockan var 00.00 så var hon vaken, det var däremot inte pappa.
Som vanligt hade han somnat i soffan så Salma fick gå ner och väcka honom.
Stackars liten pappa, det hördes på hans röst att han var helt nyvaken och jag tror nog inte riktigt att han fattade till en början att han pratade med mig.
Men efter en liten stund hade han piggat på sig och delade med sig av några visdomsord.
Jag vet egentligen inte om det var några direkta visdomsord (även fast min pappa såklart är vis) men han känner mig, så han sa det jag kanske själv innerst inne visste, men jag tror jag behövde någon som sa det till mig.
Jag ska följa mitt hjärta, leva i nuet och bara ha kul!
Tack pappa för att du är bäst!

Tänk att även fast jag är på andra sidan jorden så är familjen ändå så nära, när man behöver, som idag, tips och råd eller när man bara vill prata massa strunt.
Ett telefonsamtal sen är de där och det känns precis som vanligt.

(Jag ska förresten bara gå på den ena trial för jag vill prestera på topp på den, plus att vi har finals ikvälli Midnight Basketball och vill ju verkligen spela bra där, så ska spara på krafterna lite grann i alla fall)

Bra jobbat mig!

Har varit fullrulle hela dagen, ni vet ju vad jag gjorde tidigare.
I Chatswood hittade jag typ världens snyggaste klänning (ska man haffa världens snyggaste man, Jake, så lär man ju lixom ha världens snyggaste klänning).
Så när jag kom hem provade jag den tillsammans med mina underbara klackar och vips så hade vi en partyoutfit!

Förutom det mina damer och herrar, har jag bakat knäck!
Fast här har de inte såna vanliga knäckformar, små och bra, som vi har i Sverige utan de har modellen större vilket innebar större knäck.
Kanon tänkte jag men efter att ha ätit några stycken kom jag fram till att det är mycket smidigare med såna formar som vi har i Sverige.
Förutom att formen fastnar på varenda jävla knäck blev de helt okej, helt klart godkända!

Och juste!
Jag var till Warringah Mall och klippte mig också.
När jag gick därifrån var jag väl nöjd men kände ändå att de hade kunnat tagit någon cm till, så jag gick tillbaka (det var en drop-in salong) och frågade om de inte kunde göra det lite snabbt (ta några cm till alltså).
Nehe, det kunde de visst inte.
Eller jo, fast jag skulle behöva betala för en klippning till i så fall, det tog mig kanske 3 minuter att komma på att jag ville att de skulle klippa lite mer, 3 ynka minuter och de ville ha fullt pris på klippningen igen.
Tack och bock sa jag, men nej tack.
Sen gick jag därifrån.
Därför har Gull fått klippa mig nu, lite kortare och precis lagom längd som jag vill ha det.
Jag är mycket nöjd!

Härnäst blir det promenad med Victoria.

Satte klockan på 7 (!) och begav mig till gymmet lite innan 8.
Väl där mötte jag upp Brad (pt:n) han guidade mig igenom maskinerna och tillsammans gjorde vi upp ett pass som jag ska köra nu i några veckor.
Övningarna som jag kommer göra kommer fokusera mycket på att "tona" ner kroppen lite, så det blir en blanding av allt i princip.
Både ben, rumpa, armar, mage, rygg och kondition.
Awesome om ni frågar mig!
Nästa vecka ska jag ha en riktigt PT session med Brad där det (förhoppningsvis) blir fullt ös medvetslös!
Kommer antagligen köra lite boxning och såna grejer men det är bara en gratis provgång.
Att faktiskt "anställa" en PT kostar skjortan.
För 3 gånger där man tränar 45 minuter per gång tror jag priset ligger runt 220 $ (gångra det med 7 så har ni det i kronor).
Så hur mycket jag än skulle vilja träna med en PT så känns det inte riktigt livsnödvändigt.
Det finns så mycket annat här jag hellre lägger pengar på.
Typ som att klättra upp för Harbour Bridge vid solnedgången eller så klart surflektioner.

För er som jobbar och går i skolan är väl 7 inte så tidigt men för mig som inte har jobbat nu på några månader är 7 typ astidigt.
Men när jag gick i skolan gick jag ju upp 7 typ nästan varje dag och när jag jobbade gick jag upp straxt efter 7 men då var jag ju van med det.
Fast faktiskt så känner man sig piggare när man går upp lite tidigare, istället för att bara sova bort halva dagen.
Borde göra det till en vana att börja dagen på gymmet faktiskt.

Om drygt en timme ska jag och Gull åka till Chatswood, hon ska till apple och få hjälp med datorn och jag ska shoppa!
Eller i alla fall gå runt i affärerna och se om jag hittar nått som passar mig i smaken!

Vaknade för en stund sen, drygt halv 11.
Jag vet inte varför, men varje morgon när klockan ringer (9.30) så känns det som jag blivit påsprungen av en kossa eller nått.
Hela jag är helt "död" och det är nästan så illa att jag inte orkar stänga av alarmet på mobilen.
Fast det lyckas jag med men istället för att gå upp då 9.30 så ligger jag och drar mig/somnar om till åtminstone halv 11, ibland längre.
Det är inte så bra mina vänner, inte alls så bra.
Med tanke på att jag måste gå upp senast klockan 7 nu 3 dagar i veckan så kan det bli lite kämpigt, men jag ska klara det!
Imorgon måste jag också upp vid 7.
Men inte för att jobba, istället ska jag ta mig till gymmet (varför i helafridensnamn ska jag till gymmet då kanske ni undrar).
Jo, därför jag har bestämt möte med en PT (i medlemsavgiften som jag betalat ingår 1 timmes session med en PT) så ska vi komma fram till en bra träningsform för mig och han ska visa mig maskiner och så vidare.
Frågan är om jag kommer vara tillräckligt vaken för att få ut något utav mötet?
We'll see.

Idag har förresten Love & other drugs biopremiär och den enda anledningen till varför jag vill se den är på grund av Jake Gyllenhaal, seriöst, snyggare människa finns inte!
Det ryktas om att han dejtar Taylor Swift, lycko henne.
Jag skulle inte ha nått emot att han dejtade mig istället.
Det får bli mitt nästa mål.
Sorry mamma och pappa men när det här året är slut åker jag till USA istället och stalkar Jake.
Jag kommer inte hem förrän jag fått gått på en dejt så det kan ju ta ett tag!
Hehe önsketänkande..
Men filmen ska jag se inom en snar framtid i alla fall.

Nu ska jag ta mig en promenad till das Gym och simma några längder.
Goodbye

Jag borde kanske ta och tala om att jag fått jobb..
Så jag gör det nu:
Jag har fått jobb!!!!

Minns ni restaurangen jag sa att jag provjobbade på, Pilu Restaurant.
Well, jag skrev ett mail till dem och frågade om hurvida de ville anställa mig eller inte och en dag senare (idag) fick jag svar tillbaka där de skrev att de hade 2-3 shifts available for me a week.
Vilket passar alldeles utmärkt för mig!
Så jag kommer jobba Tisdag 9am-5pm, Fredag 9am-5pm och söndag 9am-6pm, vilket innbär att det fortfarande finns tid för fritid!
Hur bra?
Vet dock inte när jag börjar än, men jag ser fram emot det mycket!


Fick nyss ett samtal från David (domaren från Midnight Baskteball) och han sa att det är en try out nu på lördag klockan 5, alltså innna Midnight Basketball börjar.
Det är på samma ställe, så det är ju bra.
Ska pallra mig ner dit och göra mitt bästa, så får vi se om jag håller måttet.
Jag hoppas det!
Det skulle vara riktigt kul att få spela på lite högre nivå, hoppas foten(benet) är bra tills dess bara.
Ett annat problem är att jag har skjutit med herrbollar under de senaste 7 veckorna, vilket inte är så bra kanske för då blir det stor skillnad när jag ska skjuta med damboll sen, men de får väl lösa sig.

Jag har inte varit nervös så mycket sen jag kom hit, inte när jag åkt och provjobbat, inte när jag träffat nya människor, inte när jag åkt själv in till stan utan att veta vart jag ska men nu när jag ska på den här try out"en" är jag faktiskt väldigt nervös.
Wish me luck!
Det blir alltså en heldag full med basket på lördag, kul!
(Förlåt att jag tjatar så mycket om basket. Är det inte Harry Potter så är det basket.. hahah)

Som rubriken lyder har ännu en lördag passerat, ännu en vecka.
Veckorna går så sjukt fort och som jag skrivit tidigare är höjdpunkten på min vecka just lördagar, ni vet antagligen varför men jag skriver det igen, på grund av att lördag är basketdagen!
Inte nån officiell basketdag eller så, men det är min basketdag och jag gillar den mycket!

Jag gillar mitt lag, vi spelar bra tillsammans. Så bra att vi vann alla våra 3 matcher idag igen, vilket i sin tur innebär att vi har stor chans att spela i finalen som äger rum nästa vecka.
Och spelar man i finalen så finns ju chansen att man faktiskt vinner hela skiten och det skulle ju inte alls vara fel!
Men här tar vi inte ut något i förskott utan vi spelar i nuet och får se vad som händer nästa vecka.
Tråkigt nog är nästa lördag sista lördagen för Midnight Basketball och antagligen kommer de inte starta upp nånting nytt förrän juni-juli (om vi har tur så kanske februari men det är tveksamt).

Stukade foten apmycket idag, men fortsatte spela ändå, vilket jag antagligen kommer få ångra imorgon.
Det är typ hundrasjuttioelfte gången jag stukar min vänsterfot och det gör så in i helvete ont men man ska ju gå på foten så fort man kan efter att man stukat den (har jag hört) så vem vet, kanske blir den bättre istället.
Men just nu dunkar den och fånar sig, så som sagt, vi får se.

En annan rolig sak som hände ikväll var att en utav domarna började prata med mig.
Han tyckte jag skulle gå på try out för Manlys rep team. 
Rep team innebär att man representerar de området man bor i och åker till andra ställen runt om i Sydney och möter andra rep teams.
Jag har dock ingen aning om hur bra de som spelar i rep team är men han domaren tyckte att jag skulle "give it a try".
Han kände tränaren för rep teamet här så han skulle kolla med honom om det fortfarande är okej att komma på en try out.
Så imorgon ska jag ringa upp honom (domaren) så ska han hjälpa mig att hitta ett team som jag kanske kan börja spela med lite mer seriöst.
Är jättetacksam till att han är villig att "offra" lite av sin tid för att hjälpa lilla mig att hitta ett lag.
Men time will tell, så än vet jag inte alls hur det blir.
Har jag otur har de redan fyllt alla platser för kommande säsong och då blir det kanske inget spelande för mig.

Usch, tycker inte om när inlägg blir allt för informativa, vilket det här blev.
Men hade mycket att berätta så ni får helt enkelt utstå.

Nu är klockan drygt halv 2 på natten, så jag lär nog sova och faktiskt gå upp i tid imorgon och göra nått vettigt av dagen.
Pusshej!

Min uppgift idag som kitchen hand var att ta hand om disken.
Så det var vad jag gjorde under de 5 timmar jag jobbade, diskade disk, torkade disk, ställde tillbaka disk på rätt plats och sen började hela proceduren om igen. 
Det var ju som sagt bara en "provanställning" men Daniel, som är ansvarig för alla anställningar och även kock på restaurangen var supertrevlig och bemötte mig jättebra när jag kom dit.
Alla var hjälpsamma (haha tänkte skriva hjälpfulla) och visade var saker och så skulle vara, så det kändes helt okej.
Trevlig överraskning när jag skulle gå hem var 80$ i plånboken.
Trodde inte att jag skulle få betalt eftersom det var en trial, men ack så fel jag hade!
Daniel ska höra av sig i veckan och förhoppningsvis får jag en casual anställning, vilket är typ samma som sommarjobb.
Skulle vara awesome!
Nu måste jag hoppa in i duschen för jag stinker gammal mat, fräääääscht.

Imorgon blir det upp med tuppen och jobba ännu mer, inte på restaurangen dock.
Imorgon ska jag jobba hos Michelle (Gull och Klaus mäklare och vän) hemma hos henne.
Hon ska sälja sitt hus så hon behöver hjälp med att få alla möjliga saker i ordninggjorda tills dess.

Nej, nu står jag inte ut med lukten längre..
Ha det så bra mina vänner!

Idag är det andra december vilket innebär att det är Klaus födelsedag!
Anders och Gull åkte tidigt i morse till Newcastle för att fira Klaus tillsammans med Billy och Kate och barnen (Klaus jobbar i Newcastle under veckorna) och det var meningen att jag också skulle följa med men som ni vet, så fick jag ju en trial idag så jag valde att gå på den istället.
Men ett stort grattis till Klaus i alla fall!

Sitter och förbereder mig mentalt nu, ska åka om drygt 3 timmar och jag börjar bli lite nervös.
Ska ha mina svarta jeans på mig och i vanliga fall skulle inte det vara något problem men nu är det det.
De håller nämligen på att spricka i grenen (säger man grenen? aja men vid låren) och det vore ju inte så himla kul om de sprack under tiden jag jobbar, hehe.
Peppar peppar.
Jag har varit och letat efter nya men hatar att prova jeans så jag provade typ 2 par sen gick jag hem.

Ska i alla fall jobba mellan 5pm och 11pm är det tänkt, får väl se om jag får stanna längre än en timme den här gången ;P
Problemet är bara att ta bussen hem sen, för den sista bussen går 11.09pm och missar jag den är det kört typ, då kommer jag inte komma hem förrän klockan 6 imorgonbitti, vilket i sig innebär att jag måste sova på nån bänk någonstans.
Låter inte så frästande, så jag får se till att komma i tid till bussen helt enkelt.
Bussarna går ofta här om dagarna fast när det blir senare, efter 10,11pm så går de typ inte alls..
I alla fall inte till Frenchs Forest där jag bor.

Nej, nu ska jag fortsätta peppa mig själv inför jobbet.
Pusshej!

Idag har jag och Gull åkt runt och lämnat in (ut?) massor med CV "face to face" på olika ställen.
Mestadels pubar och klubbar här i närheten.
De allra flesta hade en hjälpfull och trevlig attityd men "tyvärr så behövde de inga just nu" medan de var någon annan klubb som letade folk och verkade intresserade av mig (in a job minded way).
Hoppas hoppas!

Fick en trevlig överraskning på mailen när jag kom hem angående jobb.
Jag har, under de senaste dagarna, skickat ut hur många cv:n och covering letters som helst till alla möjliga olika företag, kommer knappt ens ihåg namnen på hälften av alla de jag sökt jobb hos.
Men så när jag öppnade mailen hade jag fått två mail varav av de första var ett "sorry men du är för dålig för att jobba hos oss-mail" medan de andra var ett "hej du glada stolle, skulle du vara intresserad av att komma och provjobba för oss-mail".
Så jag svarade på det "hej du glada stolle..." med att jag självklart är intresserad av att komma och provjobba (fast om sanningen ska fram har jag inte skickat iväg mitt svar än för jag sitter fortfarande och försöker formulera mitt svar till ett så bra svar som möjligt).
Det är i alla fall på en restaurang i Freshwater (Pilu heter den) och provanställningen är som waitress, vilket jag egentligen inte har så mycket erfarenhet utav, men det vet inte dem.
Jag ska klara det här galant!

En annan sak som också hände idag var att jag tog mig till Virgin Active (gym) för att kolla upp priser.
Tränar inte så mycket längre, har noll motivation, så jag tänkte att ett gym, där andra människor tränar, där man inte vill vara sämst och där man inte bara kan ge upp när ingen kollar, kanske kan få min motivation tillbaka.
Så faktiskt, trots att det är dyrt, så tänker jag bli medlem där och träna, träna, träna.
Så ser planen ut!