Har en del att skriva men ingen inspiration men börjar att berätta om sista lördagen med Midnight Basketball.

Åkte ju dit tidigt eftersom det var Try out innan.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, första intrycket av coachen var inte så bra, han verkade inte ens bry sig om att jag och Miriam (en kompis) var där.
Förutom det tyckte jag att jag hängde med bra, jag jämförde mig med de andra som var där och tyckte jag höll samma tempo som dem men det var ju bara vad jag tyckte.
Pratade med coachen efter träningen och han sa att de för tillfället har fullt lag men att jag kunde komma åter igen i Januari för att provspela då med, eftersom några från laget kanske får andra planer då.
Vem vet, jag kanske har andra planer då också men är jag här så kan jag ju åka ner och se vad som händer.

Angående Midnight Basketball så var det en jätterolig kväll! Jag kommer verkligen sakna det!!
Började som vanligt med middag och efter det spelades semifinaler mellan de fyra bästa lagen, vårt lag, Celtics mötte röda laget (minns inte deras lagnamn) medan det ljusblå laget mötte det vita laget.
Vår match var jämn men vi hade övertaget med några få poäng matchen igenom och när den var slut hade vi vinnit med 5 poäng.
I den andra matchen var det också jämt, men tillslut vann det ljusblå laget med 1 poäng vilket betydde att det var det ljusblå laget vi skulle möta i finalen senare på kvällen.
Det gjorde mig väldigt nervös för det laget är väldigt bra.
Innan finalen så spelade de övriga lagen matcher mot varandra och även mot våra coacher, domare och andra volunteers och det var riktigt kul att se!
Det var en härlig stämning genom hela kvällen, svårt att beskriva, måste nästan ha varit där för att förstå.

Straxt efter 10 var det dax för final och jag var supernervös, alla de andra lagen satt och kollade och ingen visste vem som skulle vinna eftersom vi och det ljusblå laget var väldigt jämna i skills.
Ljusblå laget gjorde de första två poängen och alla jublade, de gjorde de första 4 poängen och nu insåg nog alla i vårt lag att de skulle bli en tuff match.
Vi gjorde 2 poäng och efter en stund gjorde vi 2 till och publiken jublade då med.
Det andra laget gjorde ytterligare två poäng och hade ledning med 2 och ungefär så här jämt var det hela matchen.
Antingen ledde vi med några poäng eller så gjorde dem.
När det återstod cirka 45 sekunder av matchen, leder de ljusblå med 1 poäng, det är vår boll och vi gör mål, nu leder vi med 1 poäng och det är 30 sekunder kvar av matchen.
Ljusblå lagets bästa spelare (han var verkligen bäst, tror han var den bästa spelaren av alla i Midnight Basketball) tar upp bollen och väntar på att klockan ska gå ner till runt 10-7 sekunder, när den gör det passar han bollen till en medspelare, som skjuter men missar.
Vårt lag spelar asbra försvar och verkligen pressar de andra laget till max men på nått sätt lyckades han den bästa ta returen och skjuta, allt i samma rörelse men missar han också.
Slutsignalen ringer och vi står som vinnare!
Gissa om vi var glada, kramar hit ocd dit och leenden, det var en riktigt härlig känsla!


Vi fick till och med en trofé.


Hemvägen gick dock inte lika bra.
Vi kom iväg senare än vanligt eftersom alla ville säga hej då, byta nummer osv och när vi äntligen kom iväg så åkte vår buss fel typ sjuhundrasjuttioelva gånger och vi fick vända och åka tillbaka flera gånger.
När vi äntligen är på rätt väg igen blir vi stoppade av polisen för att jag ett blåstest. Blåstestet gick bra, ingen alkohol i kroppen på föraren men polisen såg att bussen registrering hade gått ut för exakt 7 dagar sen, vi fick alltså inte köra bussen.
I slapp betala en straffavgift på 400$ men fick inte köra bilen längre. Så vi ställde oss i vägkanten och väntade på att Steve skulle komma med hans private bil och hämta oss.
Det var jag, tre andra killar, och två voluntärer som behövde skjuts hem.
Steve kom efter kanske 25 minuter och då får de andra tre killarna skjuts hem först eftersom de alla skulle till samma ställe.
Efter minst en halvtimme kom Steve tillbaka med bilen och nu skulle vi skjutsa hem Tanya (en utav voluntärerna) eftersom jag bor längst bort blir jag alltid avsläppt sist.
Precis när vi kör upp utanför Tanyas hus kör en polisbil upp bakom oss med blåljusen på, vi kör in mot sidan och får blåsa igen.
Jag som vart kissnödig enda sen vi lämnade hallen springer med Tanya till hennes hus och lånar toaletten.
Och bara för att hemvägen hittills gått så bra, så fungerar ju såklart inte lyset på toan (jag tröck på knappen och det lös i en halv sekund sen blev det svart så jag antar att det blev nån kortslutning av nå slag).
Anyway, när jag kommer ut från Tanyas hus är polisen borta och allt okej, så vi ska starta bilen och åka mot mitt håll.
Tror ni inte då att bilen inte vill starta?!
Jo men tänka sig, vi försökte om och om igen men inget gensvar.
Vi fick gå ut och putta bilen för att försöka få den att starta och efter i alla fall 10 minuter startar den ÄNTLIGEN.
Efter det går vägen hem bra, inga poliser och bilen fungerar.
Det enda som krånglade var radion men det gjorde oss inget.
Jag kom hem klockan 2 när jag annars brukar komma hem 12 så det var bara att hoppa in i duschen och gå och lägga sig.
Jag gick upp 7 morgonen därpå för att gå till jobbet, gissa om jag var trött.

Haha nu i efterhand var det dock lite roligt att allt det där hände på samma kväll och när jag tänker tillbaka kan jag inte låte bli att skratta men just då ville vi ju alla bara komma hem..