Jag fick en otrolig blogglust (lust att blogga) nu så här på kvällen.
Trodde aldrig när jag började blogga att jag skulle hålla i det genom hela året men jag upptäckte att det faktiskt var riktigt roligt, dels för att hålla kontakten med er och dels för att bloggen blev som en dagbok och ett ställe där jag har mina händelser nedskriva och som kommer finnas kvar.

Dagarna flyter på här och allt i vårt hus är väl i princip kaos, fast inte lika mycket kaos nu som det var förut, men ändå kaos.
För en vecka sen rev vi nämligen ut heeeeeeela vår entréplan i huset, allt åkte.
Kök, ardagsrum, väggar, golv, lister.
Anledning?
Jo, vi ska nämligen göra nytt.
Det ska bli öppenplanlösning och det kommer bli raka motsattsen till vad vi hade innan och det är inte mig emot!
What else?
Jo, jag har fått jobb här i stan :D
På ett lokalt café, Mercato, där jag just nu får lite ströpass för att lära mig hur allt funkar och där jag sen i slutet av november, början på december kommer att få jobba mer regelbundet.
Känns riktigt riktigt bra att ha någonting att göra om dagarna nu, även fast jag är helst slut.
Fattar inte hur jag orkade i Sydney, det var upp klockan 6 och fullfart hela dagen med gym efter jobbet som gjorde att jag inte kom hem förrän tidigast 8 på kvällen.
Så såg mina veckodagar ofta ut.
Och idag, efter att ha jobbat 5,5 timme är jag helt slut.
Bravo.
Nej, men jag kommer nog in mig i dagsrytmen snart.

Jag sa ju att nästa gång ni hörde från mig var när jag skrev från Polhemsgatan och det är precis vad jag gör nu, trots att det inte riktigt gick lika snabbt som jag trodde att det skulle gå, närmare bestämt lite mer än en månad.
Bättre sent än aldrig antar jag?

Hur som, jag är hemma, välbehållen och i gott sällskap av vänner och familj och även fast vädret på den här sidan av jordklotet inte riktigt levererar så är jag lycklig.
Den här månaden har varit riktigt bra, första helgen hemma hade mina underbara vänner ordnat en överraskningsfest för mig (jag hade inga föraningar alls) och fick mig att gråta av "rördhet" och glädje, resten av den kvällen spenderade jag leendes från öra till öra.
Sen har jag fått umgås med bästa vännerna i princip så mycket jag vill (även om jag såklart saknar min älskade Matilda så jag nästan blir galen) och det har varit awesome.
Jag har fått flyttat ner från mitt rum, eller nu är det väl min systers rum, till källaren där jag numera bor och där jag faktiskt i skrivande stund håller på att städa.
Vill ni veta en hemlighet? Jag har nämligen inte riktigt packat ur alla saker ur mina resväskor än, så fram tills för 10 minuter sen har de stått på samma ställe från dagen jag kom hem, organiserad tjej? Nej.
Det har varit myskvällar och fester och nu i helgen vart det en roadtrip till Linköping för att hälsa på fina vänner som pluggar där, det blev såklart fest också och helgen var verkligen över mina förväntningar.
Vad jag försöker säga är att Sala och Sverige inte är så tokigt, även om jag saknar (höll på att skriva missar, miss + ar = Svengelska. Det blir en del sånt nu) Sydney och Australien ibland så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Jag ångrar inte för en sekund att jag åkte till Australien, det har gett mig mersmak för att resa och se mer av världen, det har fått mig att inse att även om Sverige är riktigt riktigt bra så finns det så mycket mer innan man kan bestämma sig vart man vill settle down.
Jag är glad i att vara hemma, lite mognare än den jag var när jag åkte men samtidigt lite galnare, att kunna sitta en fredagkväll och dricka vin med mamma och pappa till maten och diskutera om allt mellan himmel och jord, att cykla till kompisarna och bara att ha nära till familj och allt.
Året jag var borta var helt klart ett äventyr och något jag kommer minnas för resten av mitt liv, alla möten, alla nya vänner man fick, resor, galna utekvällar, mysiga hemmakvällar.
Allt finns där i hjärnan och så fort jag hör en låt som spelades på ett visst ställe eller ser en bild så blir jag påmind om mitt fantastiska år.

Annars då?
Jag är fortfarande arbetslös vilket suger, jag börjar vända på dygnet för mycket och bli för lat, fy skäms på mig!
Jag söker jobb men de flesta är i huvudstaden och jag vet inte ens om det är dit jag vill flytta..
Men det har varit skönt att få landat här hemma en stund innan man "tar tag i livet igen" men nu måste jag erkänna att det faktiskt är dags att få fart på vardagen.

Är det fler som ska till Australien (om någon ens läser min blogg fortfarande) och har en blogg, lämna bloggadressen här, det skulle vara toppen att få följa era äventyr också!

Det känns som att jag borde skriva en hel uppsats nu, om mitt år, den jag har utvecklats till, det jag har upplevt, känslorna jag känner och har känt och tankarna jag tänker.
Jag har setat här ett bra tag, skrivit, suddat ut för att återigen skriva och sudda ut.
Jag brukar ha lätt med ord (när jag skriver) men idag går det inte, jag vet nog int ens själv vad jag känner.
Just nu: tomhet, för 20 minuter sen, ledsamhet, för 6 timmar sen, lycka.
Allt ändras i princip hela tiden och jag går omkring som ett känslomässigt vrak där jag ena stunden inser att jag ska lämna Sydney imorgon och har nära till tårar men där jag nästa stund tror att imorgon kommer vara precis som en vanlig tisdag, jag kommer prata med Matilda, gå till gymmet, titta på mitt älskade Packed to the Rafters och kanske ta en sväng förbi the mall.
Men imorgon kommer inte vara en vanlig tisdag, det kommer vara en känslomässigt jobbig dag samtidigt som jag vet att jag (på onsdag) kommer vara så fruktansvärt lycklig att vara i min familjs famn igen.
Jag kan seriöst inte beskriva vad jag känner, har aldrig haft så kluvna känslor i mitt liv tror jag.
Jag vet att det här inte är min sista gång i Australien och jag vet att det inte är "slutet" men för mig just nu så känns det som att det är det, det känns så slutgiltligt att sätta sig på planet och åka hem.

Min sista helg var i alla fall precis bara sådär jättebra, umgicks med de jag tycker mycket om och hade riktigt roligt.
Jag tror jag kan skriva bättre när jag fått smälta allt, när jag har varit hemma någon dag, fått träffat alla underbara, tror att det inte är förrän då jag kan sätta ord på det jag känner och på det fantastiska år jag haft.

Nästa gång jag skriver så är det från Polhemsgatan.

Hej så länge

Gardagskvallen blev riktigt bra aven fast jag pa dagen typ var varldens bitch och bara ogillade i princip allt, jag ogillade att jag hade skickat hem en hel kartong med klader och att jag nu inte har klader, jag ogillade mitt har, jag ogillade mina klader som jag faktiskt har kvar (typ alla 3 av dem) och ogillade allt, min vaska, mitt nagellack, att min resvaska ar for stor, att min dator ar cp, att jag ska aka hem om 2 dagar.

Igår skickade jag iväg en stor kartong med saker och blev massor med pengar fattigare.
Så på kvällen kunde jag inte sova för jag hade en stor klump i magen över att jag skickat för mycket grejer när jag nu så här i efterhand tror att jag kanske skulle kunnat fått med mig allt i väskan när jag åker.
Vaknade i morse och hade en stor klump i magen av samma anledning, går igenom det jag har kvar i garderoben och inser att det typ är ingenting alls.
Tror jag kommer åka hem med typ 10 kg bagage, när jag skulle kunnat packa resväskan smockfull och sluppit betala jävla massa pengar för att skicka.
Plus att jag inte kommer ha några kläder att ha på mig när jag kommer hem heller.
Blir så djävulskt arg på mig själv, varför kan jag aldrig bara faktiskt planera och vara lite mer förberedd och organiserad?!
Resväskan kommer inte ens vara full ju, så mycket saker skickade jag..
Antar att resfebern och rädlsan för att lämna allt här sätter in nu när jag bara har 3 dagar kvar i mitt kära Sydney med mina kära vänner.


Igår var jag och Matilda på bio i alla fall och såg the Change Up, den var helt okej men inte lika rolig som jag trodde den skulle vara men helt klart värd att se.
Vad gjorde jag mer?
Gick till gymmet (äntligen) efter min "sjuk vecka", packade kartongen med alldeles för mycket grejer (undra om man kan ringa och höra om dom skickat det redan? annars kanske man kan få tillbaka sin kartong?) och åkte till Pilu och fick mitt Referens Letter.
Det var jättekul att komma in på Pilu och få ett så varmt välkomnande så man nästan trillar av fötterna, alla de som jobbade där när jag jobbade där hojtade och stoade och sa att det var jättekul att se mig och jag stannade där ett tag och bara pratade lite, riktigt roligt att se att man blivit omtyckt (och ihågkommen).
Hur som, min dag gick ganska fort igår och jag gissar att samma kommer hända idag.
Idag blir det gym (gymmet har öppet hus så Matilda ska med, YEY), sen blir det city och hämta Matildas Mac dator som hon behöver sen när hon ska plugga här, strosa runt i City, sen till manly för middag ute och antagligen utgång på det.
Sen är det söndag och söndagen kommer gå lika snabbt, massor som händer, måndag och vips så åker jag.
Har så himla blandade känslor så det är inte sant, har jättesvårt att sova om nätterna för jag bara ligger och tänker en massa.

Idag har jag 7 more sleeps to go innan jag beger mig hemåt, 7 nätter, 8 dagar.
Det känns så overkligt, 8 dagar mer med the Hansson family (som förövrigt är som en familj för mig).
8 dagar är lika länge som en semester och vi vet ju alla hur fort en veckas semester går, alldeles för fort!
Och det kommer gå fort för jag har så mycket som händer nu de sista dagara, ska träffa så mycket vänner jag kan, åka till jobbet för en fika, gå ut i helgen, packa, skicka hem ett paket med massa saker, festa ännu lite till, försöka hinna gå till gymmet (om nu min jävla nacke vill ge med sig, fan jag har inte tid med sånt här skit), och framförallt så ska jag bara försöka njuta nu av mina sista 8 dagar.

Trodde aldrig att 1 år skulle gå så fort, trodde aldrig att jag skulle trivas så bra som jag gör och hitta så fina vänner som jag har.
Allt med Australien har bara överträffat mina förväntingar och det kommer vara så fruktansvärt svårt att lämna.
Sydney är ett andra hem för mig nu, och jag har växt så otroligt mycket under det här året, på alla sätt och vis och det finns inget negativt (som jag kan komma på i alla fall) som det har året har fört med sig, skulle väl vara nu då när jag är tvungen att säga hejdå.


Ska iväg till Sonya nu och få min nacke kollad på (hon är physio) så hon kanske kan rätta till den lite, för så här vill jag ta mig tusan inte ha det.
Sen tänkte jag åkte ner till Manly och bara chilla, det är jättekul vädet idag så jag får väl ta vara på solen medan den är här, när jag kommer hem kommer det ju lixom vara kallt som satan.
Kul jul.

Igår var det party igen.
Började med Pizzaparty här hemma hos oss eftersom Familjen Drew var här från Newcastle, Matilda var såklart med och vi åt pizza tills det kom ut ur öronen på oss men det är ju så svårt att sluta när pizzorna är så förbaskat goda!
Jag lovar, ingen pizza jag någonsin smakat kommer i klass med Andys.
Hur som, vi började göra oss iordning och begav oss sen till City och ja, allt ska då hände mig och Matilda.
Precis när vi kommit utanför dörren kommer en hund springande från ingenstans och Matilda (som tydligen inte tycker om hundar så mycket) får typ panik medan jag (i klackskor) springer efter och försöker få tag på hunden.
Eftersom vi bor precis vid vägen med bilar som passerar hela tiden så var jag bara tvungen att "fånga" hunden och försöka hitta hem åt honom.
Trodde för en sekund att han skulle bli påkörd när han springer över vägen och det kommer en bil, lyckligtvis hinner bilen stanna i tid men fan, jag har nog aldrig varit så rädd.
Jag lyckas få tag i hunden (en valp), på halsbandet stod ett nummer så ringde det och hunden kom hem säkert.
Yey, jag har räddat ett liv!

Men inte nog med det, när vi (i lugn och ro) sitter och väntar på bussen så stannar en bil med 2 killar i framsätet precis utanför oss, de står där ett tag och typ säger någonting till varandra som jag och Matilda inte uppfattar men så rätt som det är slänger det 2 fullstora McDonaldsflaskor med vatten på oss.
What the hell?!
Ingen utav oss hann riktigt förstå vad som hände för hur stor är chansen att nån jävel kastar vatten på en när man väntar på bussen?
Jag skrev väl några inte så fina ord efter dom men som tur var så blev vi bara blöta på benen, hade fan fått utbrott om dom träffat ansiktet.
Vi skrattade nog mest, visste lixom inte vad annars vi skulle göra.
Igen, sånt här händer bara mig och Matilda.

In till stan kom vi iaf och dansade på olika klubbar tills sent på natten, vi hade riktigt kul!
Kom hem straxt efter 4 och gick upp vid 8 för att kramas hejdå med Billy och Kate och barnen (dead man woman walking?).
Begav mig till the Mall efter det för att skämma bort mig själv, klippte håret (blev ganska så stor förändring, jag vågade) och tog mig en helkroppsmassage som var vääääääälbehövlig.
Så nu känner jag mig hel och ren igen.
Sen kom Matilda hit och tanken var att vi skulle titta på film men vi båda somnade och sov i minst 2 timmar, hon åkte nyss hem så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på.
Bara ta det lugnt tror jag, om jag orkar kanske jag går och hyr en film men det är bara om jag orkar, visserligen skulle jag behöva en promenad så kanske.

Var lite duktig nyss och anmälde mig till högskoleprovet den 29 oktober, good on you mate!

Och så är man från och med idag arbetslös..
Känns både bra och mindre bra, bra för att jag får mer fritid över nu när vi kommer in på min sista vecka i mitt andra hemland och mindre bra för att jag kommer sakna alla på jobbet.
Idag så hade de fixat med färsk grillad kyckling, sallad där både kyckling, bacon, avokado, mayo och massa annat gått ingick, de hade köpt mig en kaffetermos (ni vet en sån som man tar med sig sitt eget kaffe i) med världskartan som mönster eftersom vi alla på jobbet är från olika delar av världen och för att jag vill resa mer i mitt liv.
Inte nog med det hade de också skrivit världens finaste kort med lyckoönskningar och andra jättefina ord, plus att jag fick choklad också och såklart en hel del kramar, både från mina "homies" men också från en del kunder.
Ni förstår nog inte hur bra jag har trivts på mitt jobb och hur mycket jag utvecklats, vissa av er kanske tänker "amen hur mycket kan man utvecklas på ett cafe och på bara 2,5 månader?" men jag har lärt mig såååå mycket mer om customer service, cash handling, team work, har till och med lärt mig att bära tre koppar kaffe på samma gång (plus lite till om jag är riktigt fyndig).
Är så otroligt tacksam att jag fick det här jobbet, vilket jag sa till cheferna idag och jag tror de har varit väldigt nöjda med min insats.
Som tack för allt gjorde jag cupcakes igår, tror aldrig jag har ansträngt mig så mycket för att göra riktigt fina (och goda) cupcakes i mitt liv förut men fina blev dem faktiskt.
Det blev chokladmuffins med lite hallon i och vitchoklad/philadelphia ost frosting.
Smakade en och de blev smarriga, tror förövrigt att det är andra gången jag bakar sen jag lämnade Sverige.
Baka var typ min vardag när jag var hemma (by the way, mamma, pappa och Salma, jag hoppas ni har lärt er att plocka in i diskmaskinen så fort ni har ätit för det har minsann jag gjort. Efter varje måltid plockar jag in i diskmaskinen och gissa vad mycket lättare och renare allt bli på en gång, har ni inte lärt er det får det bli läxa för er del tills jag kommer hem så har vi prov då! Just saying).

Annars då? Jag är inne på min näst sista helg i the Land Down Under och Billy och Kate med familj är här över helgen för Billy har en konferens i Sydney, så ikväll blir det god middag och imorgon väntas... PIZZAPARTY och min kära Matilda är inbjuden.
Efter det blir det utgång i City och så får vi se vart kvällen för oss.
Kommer nog bli riktigt bra!
Kul att träffa familjen Drew igen, det var ett tag sen nu.

Nej, nu ska jag gå och umgås lite med dem, hörs när jag har något mer att berätta :)

Take care

Seriöst, det är bara I Oz som kan går och dricker lite drinkar efter jobbet på en onsdagkväll.
Eftersom det nya tjejen jobbade idag så jobbade ju inte jag men åkte till jobbet runt 4 för att möta upp mina kära kollegor och tillsammans gå för några drinkar, 3 timmar senare och vi pratade fortfarande konstant men insåg att det nog var dags att gå hem.
Hur bra kan jag ha det egentligen?
Jag tycker så mycket om mina arbetskamrater att det smärtar mig att tänka på fredag då det är min sista arbetsdag, till och med en kund kom med oss för en drink (en drink som ledde till en andra och en tredje och en fjärde, ja ni fattar), det är så kul vi har på jobbet och sån bra kontakt vi har med kunderna.
Vet att jag har växt så otroligt bara under dessa månader jag jobbat på Lobby Cafe, kommer verkligen sakna det.
Trots att jag fått gått upp innan 6 nu i 3 månader, fem dagar i veckan, och jobbat mer än vad jag någonsin gjort (kanske inte mycket om man jämför med andra, vad vet jag?) så har det inte gjort mig något för jag har trivts.
Såklart har man väl haft dagar då man irriterat sig på vissa men vi har alltid kunnat prata om det direkt och löst situationen vilket jag verkligen uppskattar.
Nu är klockan snart 10 och jag har precis kommit hem, ska krypa till kojs nu och förbereda mig för mina sista två arbetsdagar nu, innan ni vet ordet av är jag hemma igen.

Lite har hänt sen sist jag skrev (och jag mår bra, hade bara en lite "down dag").
Jag och Matilda gick som bestämt ut på finrestaurang i Manly i Lördags hade hade jättemysigt, hade bokat bord och allt och åt väldans god mat, gott vin (för mig och Matilda att säga att ett vin är gott krävs det mycket, men det vinet var faktiskt helt okej) och goda drinkar.
Tror vi satt där i mer än 2 timmar och bara hade riktigt riktigt trevlig, gud vad jag kommer saknar min bästa pingla när jag åker härifrån!


Min fina pingla med den goda maten och vinet!

Det var i lördags som sagt och sen dess har jag jobbat, träffat vänner, fått två lediga dagar eftersom tjejen som ska ersätta mig ska få tid att lära sig jobbet.
Har alltså varit ledig idag och även imorgon men imorgon efter de andra har slutat jobba så ska vi ut och ta några drinkar som ett farväl typ, ska bli kul!
Ska jobba torsdag dock så det blir inte så sent, sen jobbar jag fredag och sen har jag en vecka och lite till innan jag far.

Idag var det strålande sol, dryga 25 grader + så jag mötte upp Matilda på Dee Why Beach där hon var och lekte med Quinn (Matilda är au-pair).
Det blev frukost för min del och lite mer lunch för Matilda eftersom hon hade varit vaken sen innan 7.
Jag köpte mig en Chai Latte och ett Banana Bread (har vi Banana Bread i Sverige?) men båda två var värsta besvikelsen.
Nackdelen med att jobba på ett riktigt bra café är att man jämför allt annat med de produkter vi har.
Chaipudret var från ett märke man kan köpa på ALDI (Sveriges motsvarighet till LIDL) och det smakade typ bara mjölk, om ens det och Banana Brödet var hur fjuttigt som helst och smakade inte heller bra.
Jag svär, mitt jobb har de bästa av det bästa.
Borde egentligen gotta mig så mycket jag bara kan nu medans jag kan men förmodligen kommer jag inte göra det.
Straxt efter 11 var Matilda tvungen att gå hem för att Quinn skulle sova middag så jag stannade kvar själv för att njuta av sommarvädret.
Slutade med att jag somnade i solen och vaknade en halvtimme senare, lyckades att inte bränna mig vilket jag är glad för.
Återigen älskar jag livsstilen här, en tisdag och stranden är full med folk (mestadels småbarnsfamiljer) som tar till vara på en fin dag när den väl är här.
Restaurangerna och Caféerna var fulla med folk, folk som hade tränat och kom för en kaffe eller folk som bara åkt ner för att äta lunch.
I havet var det såklart surfare men även folk som badade och allt var bara så fridfullt.
Det kändes som om sommaren var här (den australienska sommaren), som jag kommer sakna den!
Tror jag satt där i drygt 2 timmar och lyssnade på musik och bara njöt av atmosfären.
Jag älskar den här staden, speciellt Northern Beaches!

Idag har det spederats pengar.
Åkte till das Mall (Warringah Mall) med Matilda runt 12 och åt McFlurry till frukost följt av Red Curry Chicken från The food court.
Efter det gick jag in och gjorde ett (eller flera) fynd på JB HI-FI, kom ut med en ny Ipod Nano (passar perfekt i storlek för träning), nya hörlurar (eftersom jag inte gillar Apples hörlurar) och två "cases" till min nya lilla älskling (ipoden).
Fick bli en 8 GB i silver och jag tror att efter att ha gått igen Andys alla 3000 låtar på hans dator kommer nog jag och min Nano bli bästa vänner.
Sen fortsatte vi vidare till alla klädaffärer och det slutade med att jag kom hem med en stickad tröja, en ring, två väskor, en stickad kofta och en vit t-shirt.
Hej då pengar men åh så lycklig jag är!
Ibland måste man faktiskt få unna sig.

Vi gick också och såg på "Horrible Bosses" på bio och den filmen var riktigt rolig faktiskt, skrattade vissa gånger tills tårarna rann och jag tror det var precis vad vi behövde.
Speciellt när den här scenen kom, det var då vi skrattade till vi grät, anledningen?
Vi känner igen oss själva i klippet (Therese vi saknar dig).
http://www.youtube.com/watch?v=J3cDZd7B6xs
Tycker helt klart att den filmen är värd att se!

Sen bar det av hem till mig med Justin Bieber Never say Never och Fighter, faktiskt så måste jag säga att jag blev lite besviken på Justin Bieber filmen.
Och stackars Matilda, med tanke på att hon inte är världens största bieber fan så var det väl en pina för henne att titta på filmen men snäll som hon är så lät hon mig se :)
Fighter ska jag se på nu, om jag orkar hålla mig vaken.
Vaknade klockan 5 i natt och sov till och från (mest från) fram till klockan 9.30 då jag gick upp.
Borde kanske försöka sova nu istället men naaaee.

Idag har varit en sån dag som man behöver någon ibland, en slapp dag med folk man tycker om, inte gjort något speciellt egentligen men ändå har man varit så glad.
Är inte det en fin vänskap så säg.

Puss på er

ps. Hittade dosan, den låg såklart slängd bland allt skit.

Klirr i plånboken sa det idag när jag kollade mitt australiensiska bankkonto, har nämligen fått tillbaka skatten.
Och eftersom jag är här på ett Work and Holiday Visa så har jag fått betala APMYCKET skatt till skillnad från aussies men fan så kul det är att få tillbaka den sen.
Typ som att få pengar från ingenstans bara för att.
Naaaaajs.
Tänkte att jag skulle passa på att kolla mitt svenska bankkonto också så började leta runt i min oreda och har nu letat i typ 3 timmar (läs 5 minuter) och kan inte hitta min bankdosa någonstans vilket gör mig en aning så ganska mycket nervös.
Har lixom ingen aning om hur mycket eller lite pengar jag har på det kontot och jag kommer inte ihåg när jag sist använde den jädrans dosan heller.
Ibland vill jag bara säga till mig själv att "växa upp och börja organisera dina viktiga saker" istället för att bara kasta in dem i gareroben och tro att jag ska hitta dem när jag väl behöver.
Det.funkar.inte.så.


Men med tanke på att min garderob ser ut så här så är det väl inte så konstigt att jag inte hittar den.


Annars då, jag kan ju börja räkna ner helgerna nu tills jag kommer hem och självklart är det både positiva och lite mindre positiva känslor över det.
Det händer så mycket här just nu som ibland gör att jag inte vill åka hem alls samtidigt som tanken på att få krama om alla mina nära och kära gör att jag vill vara hemma på stört.
Helt sjukt vad med känslor det kan finnas i en enda människas kropp.
Försöker att bara ta vara på varje dag ännu mer i alla fall men mina veckor består ju fortfarande (i två veckor till) av jobb och typ enbart jobb.
Inte för att jag klagar, trivs nämligen som fisken i vattnet på jobbet, vilket också är en utav de saker som gör det ännu jobbare att lämna.
Komma hem till vilket jobb då?
Neh juste, jag har ju inget!
Och tanken på att vara arbetslös är inte så lockande, pengar är lixom kul.
Och om inte kul så är det i alla fall behövligt.

Här kommer lite random bilder




Jag och Matilda var på IKEA för några helger sen (minns inte om jag skrev det eller inte).
Från Northern Beaches till IKEA tar det minst 1 och en halv timme med lokal trafik.
Det blir 3 timmar fram och tillbaka för en dryga 30 minuters visit på IKEA för att äta köttbullar med mos osch lingonsylt och daimtårta och prinsesstårta till efterätt.
Var det värt det?
BIG TIME.
Varje gång jag äter Daimt¨rta tänker jag alltid på mig och Sandra, våra daimtårtedagar typ som när vi köpte en hel daimtårta och delade på på tåget från Västerås till Sala, utan bestick eller nått åt vi upp den innan vi var hemma i Sala igen.
Älskar man daimtårta så gör man.

Och på tal om Daim, mamma när jag kommer hem vill jag ha ishavskaka tack!

Och en sak till, jag tycker ni är lite dåliga på att kommentera, visserligen är jag kanske inte den bästa på att uppdatera nu förtiden men jag vill lixom veta att ni fortfarande finns kvar :)

Puss på er!

Nyss klarat av en Personal trainer ignition pa gymmet.

Jag gjorde en quiz idag på jobbet, 15 frågor om Justin Beiber och gissa vem som hade alla rätt om inte jag?
Vet inte riktigt hur jag ska tolka det faktiskt...
Och jag som inte ens sett "Never say Never", faktiskt så vill jag se den.
Är jag 19 eller 12 år gammal?

Ännu en vecka har paserat och i början av veckan sa jag till mina chefer att jag slutar den 7 september och de vart ju inte allt för glada med tanke på att jag sa från början att jag kunde stanna tills den 30 september.
Men eftersom jag nu åker hem lite tidigare än beräknat så ville jag ha en vecka ledig innan jag beger mig till Svearike och då fick det bli som det blev.
Problemet är dock att eftersom jag är så "ärlig" och ger dem plenty of notice innan jag faktiskt ska sluta så kan dem i princip ersätta mig med vem som helst.
Vilket betyder att jag kan bli av med jobbet vilken dag som helst i princip.
That's how the hospitality business works in OZ.
Pratade med Lily (min chef) idag och sa att det skulle hjälpa mig mycket om jag kunde få jobba lika mycket som jag gör nu enda fram tills den 7:e och hon kunde inte lova mig något då de börjar leta efter en ersättare nästa vecka.
Men hon var inte jättenegativ iaf, så förhoppningsvis finns chansen att jag får jobba så länge som jag vill, fingers crossed.
Jag trivs verkligen på jobbet och alla är jättesnälla, lite drygt att aldrig ha sovmorgon men jag har vant mig nu och vad jag kan se så verkar de jättenöjda med de jobb jag gör så egentligen förstår jag inte varför de skulle "kasta ut mig".

Ser fram emot helgen, blir som vanlig party men denna gång ska vi återigen till kära Manly.
Förra helgen var vi nämligen ute i City och hade en riktigt rolig kväll!
Fattar inte att jag festar varje helg (en dag i helgen så inte hela helgen, ni kan vara lugna), skulle aldrig göra det hemma i Sverige (iaf inte i Sala) men jag gillar't så varför klaga?
Försöker njuta varje dag här nu den sista tiden (har iförsig försökt ta vara på alla mina dagar här under mitt år)
och vill inte att dagarna ska gå så fort.
Men tyvärr är det sanningen.
Tyvärr för att jag inte vill lämna men jag är trotsallt överlycklig över att komma hem och få träffa alla er igen, ni får inte tro något annat även om jag skriver att jag inte vill åka härifrån, deal?

Nu ska jag ut och leva livet till fullo lite granna denna torsdagkväll, ta hand om er :)

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och bussar, men på något sätt så känns det som om nån "där uppe" tycker om att skämma ut mig in public.
Följande hände imorse när jag var på väg till jobbet.
Jag åker varje morgon klockan kvart i 7 med en buss som tar mig till Neutral Bay, allt gick bra fram tills att jag kom till Neutral Bay och skulle byta buss.
Byter buss precis som vanligt men eftersom jag alltid åker i rusningstrafiken då alla andra också ska till sina jobb så är det jämt smockfullt på bussarna.
Just idag fanns det en plats mellan två personer (ni vet de sätena som man ska lämna företräde till äldre personer) så jag tänkte att jag skulle sätta mig där.
Så in kommer jag, stor och klumpig med min gymväska och ska sätta mig ner men precis när jag är på väg att sätta mig så åker bussen, här talar vi inte om någon fin mjukstart utan det var gasen i botten och tuta och köra som gällde, så vad tror ni hände med lilla mig?
Jo men visst sörru, jag dyker ner (bokstavligt talat, dyker ner, med huvudet före) mellan benen på killen bredvid det sätet där jag hade tänkt sätta mig.
Jag klarar mig i alla fall från att falla pladask ner på golvet (det var lixom mer så att jag hängde med halva min överkropp på ena hans knä och mitt huvudet nere vid hans fötter) men försökte, med lite hjälp av en förvånad medpassagerare (killen som tyckte jag var en aning fööör påtränagande) ta mig upp.
Såklart så börjar ju flera personer på bussen att fnissa och där sitter jag lite smått röd i ansiktet och försöker skämta bort pinsamheten, det gick nog inte lika bra som jag ville tro att det gick.
Kan säga att jag fick en hel del blickar.
Aja, jag får väl bara ta att inse att jag och bussar inte riktigt går ihop alla gånger, tappar jag inte bikinitrosorna så ramlar jag huvudstupa mellan folks ben.
Men det känns ju bra att jag lyckas unerhålla andra i alla fall, verkligen.

Vissa människor är bara för härliga!
Vet ni vad som hände mig nyss?
Jag var på väg hem från gymmet, trött och eländig efter en kaosdag på jobbet och efter ett mördarpass på gymmet och så kliver jag på bussen och möts av att "OMG" med Usher spelas på högsta volym och chauffören sitter där och smådansar och ler brett.
Jag klev på lite tidigare än vad man egentligen "får" så vi började prata och det slutade med att vi båda gjorde chin ups med hjälp av handtagen som är till för att hålla i sig i när man står upp.
Mina chin ups var ju inte lika mycket succé som hans (han var boxare) men jag klarade mig en bra bit på vägen.
Sen satt vi resten av bussresan och lyssnade på partymusik och sjöng med, haha allstå vissa människor är bara föööör härliga!
Hur ofta har det här hänt någon utav er lixom?
För mig var det första gången iaf.
Kan helt klart säga att han gjorde min dag.

Annars så har allt med skatten förhoppningsvis löst sig.
Jag hittade det superviktiga pappret så nu har jag ringt till ATO  och rättat till felet och imorgon ska jag in till "skattekontoret" och fixa och dona så jag kan få tillbaka mina skattepengar så snart som möjligt.
Fingers crossed för att allt är i sin ordning nu.
Åker ni till Australien (eller något annat land) se för guds skull till att ha ordning på era skattepapper och super annuation.
Super Annuation är som vår pension men om man inte har något Tax file number så betalar man typ 46 % i skatt istället för 12 (eller nått där i närheten) så gissa vilken utav dessa alternativ jag har betalt enda sen jag vörjade jobba?
hmhm, jo, 46 %!
Så det blir ju inte mycket pengar tillbaka på pensionen men som sagt, man lär sig (förhoppningsvis) utav sina misstag.

Vuxenpoängen lär ju trilla in nu med tanke på att allt strular med skatten.
Jag blir så förbannad på mig själv för att jag aldrig kollar upp saker och läser viktiga papper jag får med posten.
Med tanke på att jag inte riktigt vet hur skattesystemet fungerar i Sverige så är lixom tanken på att fixa med skatten här (på engelska dessutom) är very confusing och jag har trott att allt bara ska lösa sig genom att skicka in papper och bla bla och sen ska man få sitt tax file number.
Tydligen var det inte så lätt.
Det har något blivit jättefel så jag, varken mitt namn eller mitt TFN, finns med i The Australian Tax Office register.
Tydligen är mitt TFN felaktigt och de kan inte hitta några matches what so ever med något som är kopplat till mitt namn vilket betyder att när Pilu drog skatt från min lön (vilket var typ 40 % eftersom jag är här på Work and Holiday Visa) så använde de ett TFN som var ogiltligt och alltså har de satt in skattepengar på ett konto som inte tillhör till någon människa.
Och jag skulle ha fått ett brev från The Australian Tax Office som innehöll information om mitt TFN och allt annat viktigt men det brevet har jag (mitt dumhuvud) inte kvar av någon anledning.
Det betyder att jag inte riktigt vet hur jag ska få tillbaka mina skattepengar (och det är en hel del pengar som sitter på det där jävla felaktiga TFN).
Eftersom de inte kan hitta mig i deras register varken under mitt namn, efternamn eller mitt TFN så känns det lite som att det är ett dött lopp jag springer, känns som att det inte finns någon chans alls att jag kommer få tillbaka mina pengar.
För att inte tala om min Super Annuation Found, som jag säkerligen inte heller kommer få tillbaka eftersom mitt bloody TFN är fel.
Fan vad jag är irriterad.
Fan Pernilla, fan Pernilla, fan Pernilla, fan Pernilla.
Varför ska jag va så himla dum i huvudet för, varför kan jag inte bara läsa mina brev ordentligt och bara växa upp lite?!
Usch på mig.
Men men man lär utav sina misstag och förhoppningsvis så kan jag lösa det här med hjälp av Andy och Natalya, jag hoppas verkligen det.

Men nu till lite good news, jag och Matilda var till Opera huset igår och såg La Boheme.
La Boheme är en italiensk love story som handlar två karaktärer som lever väldigt fattigt men som älskar varandra osv.
Trots att de sjöng på italienska så var det ändå en häftig upplevelse även om kvällen inte riktigt blev som vi tänkte oss.
Vi hade köpt med oss lite vin och tänkte gå till en B.Y.O restaurang men när vi kom in till City så hittade vi ju såklart ingen så det slutade med att vi fick köpa mat, äta den och sen dricka vårt vin på toaletten eftersom man inte får ha egen alkohol med sig in på Operan.
Äny way, Opera huset inuti var ganska häftigt och utsikten vid Circular Quay är så vacker på kvällarna med Harbour Bridge upplyst.
Så man skulle förstå vad operan handlade om fanns det en tv-skärm där de översätte allt som sjöngs.
Även fast opera kanske inte riktigt är min grej så var det ändå kul att få ha upplevt det.
Efter Operan tog vi bussen till Collaroy och partade med vänner, klättrade över staket mitt i natten med klackar så strumpbyxorna sprack och bara hade en riktigt rolig kväll.



Till Lisa igen, det finns Surf Camp turer du kan göra från Sydney till Byron och jag tror priserna ligger runt 500 dollar för typ 4 dagar.
Har inte gjort det själv men kan tänka mig att det är helt underbart!
När hade du tänkt åka?
Jag tror lätt du hinner göra det på 2 veckor och Byron är jättehärligt och det är Guldkusten också!
Kolla upp Surfcamp.com.au eller kanske också Oz Experience, de kanske har några deals där.

Nu är det redan 5 augusti, vilket betyder att det var 3 månader sen jag, Therese och Matilda åkte på vår roadtrip.
5 augusti betyder också att den är en dag närmre tills jag kommer hem.
Tiden går så himla fort, det är snart ett år sen jag åkte från Sverige och grät som en bebis på flygplatsen när jag sa hejdå till familjen.
Då kändes det som att ett år var en evighet, som att jag aldrig skulle komma hem men nu är det precis tvärtom.
Ett år, 365 dagar, går så himla fort, alldeles för fort och för er som är ute och reser eller ska resa, se till att ta vara på tiden.
Gäller väl iförsig för övrigt också.

För tillfället är det som sagt mest jobb som gäller, som Dolly Parton skulle ha sagt Working 9 to 5, fast jag jobbar 7.30 till 4.30 men det skulle nog inte vara någon vidare titel till en låt.
Har lite inplanerat, Operan imorgon kväll plus party all night long med min högra hand Matilda, Newcastle nästa helg, Blue Montains och till Newcastle igen första helgen i september och lite mer planer.
Nu får ni vara med och tycka till här för jag har lite svårt att bestämma mig, antingen så tänkte jag åka till Ayers Rock (mest bara för att det vore coolt att ha varit där) eller så stannar jag här i Sydney och (om jag vågar) dyker med hajar, gör ett skydive och kanske hot air balloon.
Det kommer runda upp till ungefär samma pengar med att åka till Ayers Rock eller stanna här och göra "små grejer" istället.
Vet dock inte om jag är tillräckligt modig för att varken dyka med hajar eller hoppa fallskärm men Except your fear and do it anyway som Natalyas mamma brukar säga.
Och faktiskt så finns det en mening i det, man måste våga lite här i livet.

Annars så ska jag tjäna lite vuxenpoäng idag genom att gå till en Tax agent och försöka få så mycket pengar som möjligt tillbaka på skatten men med tanke på att jag inte är så haj på det här med skatt (varken här eller i Sverige) så får vi se hur det går, men vuxenpoäng lär det ju bli vilket som?

Till Lisa som bor i Narrabeen, just Gold Coast bodde vi på ett ganska sunkigt ställe, Backpackers in Paradise tror jag det hette, men där bodde vi också i ett rum med 10 andra personer så det kanske var därför det var lite småsjaskigt. Är det bara Gold COast du ska till eller hade du tänkt resa mer? Och hur länge hade du tänkt vara borta?
Tycker helt klart att du ska åka, även fast vi bor i paradiset :P
Bland de bästa besluten jag tagit, utan tvekan!




Bilder från 1770.

Jag tror nog inte riktigt att ni förstår vilket paradis jag lever i, vet inte om jag själv ens gör det.
Idag var det strålande sol och varmt så Andy bestämde sig att ta en tur med motorcykeln och frågade om jag ville hänga på.
Med tanke på att jag älskar att åka motorcykel och brukade åka med pappa när han hade en så sa jag självklart ja.
Och gud va härligt det va!
Vi åkte mot Gosford, i lite mer än en timme åkte vi i full fart på motorvägen tills vi stannade på ett cafe med en massa andra bikers och åt en varsin paj och drack latte.
Frihetsskänslan av att åka motorcykeln var obesklivligt härlig och jag hade nästan glömt hur mycket jag faktiskt tycker om att åka.
Pappa du måste köpa en motorcykel igen.
På vägen hem åkte vi förbi alla beacher i Northern Beaches (där vi bor), Dee Why, Curl Curl, Queenscliff och Manly och det var fullsmockat med folk.
Familjer som satt och hade picknik, massor med surfare i vattnet och folk som sprang eller promenerade längs strandpromenaden.
Jag tror att de flesta, speciellt på Northern Beaches lever ett aktivkt liv där surfing, picknink på stranden, löpning, promenader med familjen är en del av vardagen och det är en utav sakerna jag gillar så mycket med den här delen av Sydney.
Det satt folk omgivna av vänner och tog en varsin öl samtidigt som de skrattar och vissa spelar gitarr.
Folk hade BBQ:s på sina balkonger med beach view över Manly beach och alla tar verkligen vara på livet, sina nära och kära och den lediga tid de har.
Kan man göra annat än att älska den typ av livsstil?
Efter rundturen längs med alla stränder åkte vi upp till North Head som ligger i Manly och jag tror att det är typ som ett reservat med världens vackraste utsikt.
Man ser allt, Chatswood, North Sydney och City och havet med alla segelbåtar gör utsikten bara bättre.

Det är dagar som den här som jag blir påmind om hur lyckligt lottad jag är och påminner mig om hur mycket jag tycker om Sydney.
Det är dagar som den här som tanken på att jag snart åker hem smärtar mig lite, dagar som denna gör att jag vill stanna.
Stanna i paradiset längre, lära mig surfa på riktigt, börja plugga och bara vara och fortsätta leva lite "Aussie style".
Men jag får vara glad att jag har dagar som denna, att jag har hela det här året som alltid kommer finnas kvar i mitt minne, att jag har nyvunna vänner för livet och är massor med erfarenheter rikare.
Och Sydney finns ju alltid kvar så förhoppningsvis kommer jag tillbaka snart.