30 Juli
Fredagkvällen bjöd på utgång med min kära vän Matilda, som vanligt när vi går ut så är det alltid riktigt kul.
Vi mötte upp Matt och hans kompisar och dansade tills fötterna gjorde ont, fast vänta, mina fötter gjorde ju inte ont eftersom jag har apsköna och nya klackskor som jag äääääälskar.
Tur var väl det att jag köpte dem.
Sprang runt i Warringah Mall i torsdagskväll som en galning, tror jag va inne i alla skoaffärer som finns, och letade efter de "perfekta" skorna och tillslut, några minuter innan stängning, så hittade jag dem.
Naaaajs.
Hur som, en sovmorgon var precis vad jag behövde imorse och det fick jag faktiskt.
Vaknade av att Matilda ringde vid halv 11 och frågade när vi skulle till das Mall, så då passade jag på att gå upp och käka frukost och fräscha upp mig lite.
Fick skjuts ner av hela familjen Hansson till Warringah och sen mötte jag Matilda, vi gick runt där ett tag och jag köpte mig ett par nya träningsbyxor och ett par nya löparskor (ni vill inte veta hur äckligt äckliga mina skor är som jag har nu) och med tanke på att jag faktiskt ska springa Sydney Running Festival 2 dagar innan jag åker hem till Sverige så passar det ju bra med ett par nya dojjor.
Känns som att det kanske är dags att börja träna lite inför det.
Vad har jag gett mig in på?
Har i alla fall Natalya och Caz som jag ska springa tillsammans med så det blir nog bra, jag ska ta mig tusan ta mig från start till mållinjen.
Ta hand om er vänner och familj, snart ses vi!
Vi mötte upp Matt och hans kompisar och dansade tills fötterna gjorde ont, fast vänta, mina fötter gjorde ju inte ont eftersom jag har apsköna och nya klackskor som jag äääääälskar.
Tur var väl det att jag köpte dem.
Sprang runt i Warringah Mall i torsdagskväll som en galning, tror jag va inne i alla skoaffärer som finns, och letade efter de "perfekta" skorna och tillslut, några minuter innan stängning, så hittade jag dem.
Naaaajs.
Hur som, en sovmorgon var precis vad jag behövde imorse och det fick jag faktiskt.
Vaknade av att Matilda ringde vid halv 11 och frågade när vi skulle till das Mall, så då passade jag på att gå upp och käka frukost och fräscha upp mig lite.
Fick skjuts ner av hela familjen Hansson till Warringah och sen mötte jag Matilda, vi gick runt där ett tag och jag köpte mig ett par nya träningsbyxor och ett par nya löparskor (ni vill inte veta hur äckligt äckliga mina skor är som jag har nu) och med tanke på att jag faktiskt ska springa Sydney Running Festival 2 dagar innan jag åker hem till Sverige så passar det ju bra med ett par nya dojjor.
Känns som att det kanske är dags att börja träna lite inför det.
Vad har jag gett mig in på?
Har i alla fall Natalya och Caz som jag ska springa tillsammans med så det blir nog bra, jag ska ta mig tusan ta mig från start till mållinjen.
Ta hand om er vänner och familj, snart ses vi!
Homecoming
Och nu är det bestämt, datumet jag kommer hem på är (trummvirvel) den 21 september.
Det innebär alltså att jag lämnar kära Oz den 20 september på eftermiddagen.
Kan inte fatta att jag faktiskt har ett datum nu (på riktigt iaf) och att jag måste lämna landet just den 20:e.
Även fast hela jag är så himla glad över att jag ska få träffa alla nära och kära igen så är det fortfarande en del av mig som vill stanna.
Jag tror inte man riktigt förstår vad jag menar om man inte har varit med om något liknande själv.
Australien är lixom mitt andra hem, Gull och Klaus är, samma nu med Andy och Natalya och barnen.
Mina vänner här, allt.
De kommer att stanna här och jag kommer att åka hem och det är inte så att jag bara kan åka tillbaka över en dag, det kräver lite mer effert än så.
Men vill man något tillräckligt mycket så kan man och jag kommer helt klart komma tillbaka, såklart för att träffa alla igen men också för att resa mer.
Australien är så himla stort så det krävs både tid och pengar för att kunna se allt (det mesta i alla fall).
Nästa gång blir det Västkusten.
Men såklart så ser jag så mycket fram emot att träffa alla mina kära igen!
Ett år utan er, ni fattas, även om jag har det så himla bra, så är det klart att jag saknar er.
Annars flyter dagarna på.
Det som hänt i Norge är bara för hemskt och helt ofattbart att jag blir helt stum bara jag tänker på det.
Det är överallt på nyheterna och i tidningarna här också och många pratar om det.
Jag vet att sånt här händer mer än vad man tror men när det är Norge så blir det lite mer påtagligt.
Kan nog inte ens föreställa mig smärtan och chocken norska befolkningen är i nu.
Jag jobbar på förfullt och det blir en 40 timmar i veckan med jobb för min del vilket är mer än jag är van med men det är bra.
De senaste 2 dagarna har kassan inte fungerat så det har varit lite panik men vi har klarat oss igenom det.
Kommer inte hem förrän runt 8 ibland senare på kvällarna på grund av gym efter jobbet, så jag måste erkänna att jag är ganska trött men försöker få så mycket sömn som möjligt.
Helgerna försöker jag utnyttja till fullo, lite party, lite chilla på stan och lite sova länge på mornarna.
Annars går jag upp innan 6 varje dag, så att få sova lite längre 2 dagar i veckan är behövligt.
Också har min rygg börjat spöka igen . .
Blir så trött på den, har inte alls lika ont som förut men det är inte behagligt heller precis.
Well well, what to do, what to do.
Nu ska jag kila, see you later
Det innebär alltså att jag lämnar kära Oz den 20 september på eftermiddagen.
Kan inte fatta att jag faktiskt har ett datum nu (på riktigt iaf) och att jag måste lämna landet just den 20:e.
Även fast hela jag är så himla glad över att jag ska få träffa alla nära och kära igen så är det fortfarande en del av mig som vill stanna.
Jag tror inte man riktigt förstår vad jag menar om man inte har varit med om något liknande själv.
Australien är lixom mitt andra hem, Gull och Klaus är, samma nu med Andy och Natalya och barnen.
Mina vänner här, allt.
De kommer att stanna här och jag kommer att åka hem och det är inte så att jag bara kan åka tillbaka över en dag, det kräver lite mer effert än så.
Men vill man något tillräckligt mycket så kan man och jag kommer helt klart komma tillbaka, såklart för att träffa alla igen men också för att resa mer.
Australien är så himla stort så det krävs både tid och pengar för att kunna se allt (det mesta i alla fall).
Nästa gång blir det Västkusten.
Men såklart så ser jag så mycket fram emot att träffa alla mina kära igen!
Ett år utan er, ni fattas, även om jag har det så himla bra, så är det klart att jag saknar er.
Annars flyter dagarna på.
Det som hänt i Norge är bara för hemskt och helt ofattbart att jag blir helt stum bara jag tänker på det.
Det är överallt på nyheterna och i tidningarna här också och många pratar om det.
Jag vet att sånt här händer mer än vad man tror men när det är Norge så blir det lite mer påtagligt.
Kan nog inte ens föreställa mig smärtan och chocken norska befolkningen är i nu.
Jag jobbar på förfullt och det blir en 40 timmar i veckan med jobb för min del vilket är mer än jag är van med men det är bra.
De senaste 2 dagarna har kassan inte fungerat så det har varit lite panik men vi har klarat oss igenom det.
Kommer inte hem förrän runt 8 ibland senare på kvällarna på grund av gym efter jobbet, så jag måste erkänna att jag är ganska trött men försöker få så mycket sömn som möjligt.
Helgerna försöker jag utnyttja till fullo, lite party, lite chilla på stan och lite sova länge på mornarna.
Annars går jag upp innan 6 varje dag, så att få sova lite längre 2 dagar i veckan är behövligt.
Också har min rygg börjat spöka igen . .
Blir så trött på den, har inte alls lika ont som förut men det är inte behagligt heller precis.
Well well, what to do, what to do.
Nu ska jag kila, see you later
Nehe
Har har jag gatt och trott att jag kan stanna anda tills 30 september och kanske till och med eventuellt aka en svang till Singapore innan jag beger mig hem, tror ni det ar sa eller?
Nepp.
For det forsta galler bara min biljett ett ar vilket betyder att jag inte far aka nagonstans med den efter den 30 september, alltsa kan jag inte aka harifran den 30:e som jag tankt mig.
Angende Singapore sa gar min biljett inte ens igenom dar utan stannar bara i London och sen Stockholm, hejda Singapore, hade ju varit kul att fa spendera lite tid dar men sa blir inte fallet.
Plus att jag maste betala extra for att boka om min biljett, vilket det i forsig ar valdigt vart det, men anda.
Kul jul, gull och klaus kommer hem den 27:e och jag aker den 28:e, om det finns platser vill saga..
Varfor ska allt som har med mig att gora handa i sista minuten, MASTE lara mig det har om att vara ute i god tid.
Bra Pernilla, bra.
Puh
Säger bara, herrejäklar vad jag är slut i kroppen (intressepil i öagt? nån som hissar flaggan?) internskämt.
Men anledningen till att jag är slut i kroppen är för att jag hade en PT sesson idag på gymmet ochåterigen, herrejäklar vad jag är slut i kroppen.
På ett skönt sätt dock, var verkligen skitkul och både PT:n och jag pushade mig själv till mitt max vilket fick mig att inse att jag faktiskt klarar av mycket mer än vad jag själv tror.
Good on ya mate.
Igår fyllde pappa och farfar år och eftersom jag inte ha tod att sitta vid datorn då så blev det tyvärr inget grattisinlägg, men båda två fick ett grattissms.
Alltid något :)
Hoppas eran dag blev bra och inte allt för mycket jobb.
Pappa, jag såg tårtorna Sara hade gjort, jättefina!
Just för tillfället sitter jag på facebook, packar jag min väska och lyssnar på musik.
Anledningen till att jag packa min väska är för att jag ska flytta in hos Andy och Natalya nu mina 2 sista månader i Oz.
Gull och Klaus åker nämligen till Europa på lördag (och kommer hem 3 dagar innan jag åker hem) så under den tiden ska jag bo med familjen Hanson.
På tal om väskor så skickade Gull hem en väska full med grejen idag till kära Polhemsgatan, tar väl mellan 2-3 månader för den att komma fram men mamma och pappa, nu vet ni att den är på väg i alla fall.
Vilket faktiskt betyder att jag snart också är på väg.
Men helt ärligt så vet jag inte riktigt om jag vill börja tänka på det riktigt än, på ett sätt känns det som att jag inte alls är redo för att komma hem men jag vet inte om jag borde säga det högt.
Ibland funderar jag, eller egentligen funderar jag ganska ofta på om jag skulle stanna, hitta mig en utbildning och börja plugga men borde kanske komma hem en stund emellan först?
Men anledningen till att jag är slut i kroppen är för att jag hade en PT sesson idag på gymmet ochåterigen, herrejäklar vad jag är slut i kroppen.
På ett skönt sätt dock, var verkligen skitkul och både PT:n och jag pushade mig själv till mitt max vilket fick mig att inse att jag faktiskt klarar av mycket mer än vad jag själv tror.
Good on ya mate.
Igår fyllde pappa och farfar år och eftersom jag inte ha tod att sitta vid datorn då så blev det tyvärr inget grattisinlägg, men båda två fick ett grattissms.
Alltid något :)
Hoppas eran dag blev bra och inte allt för mycket jobb.
Pappa, jag såg tårtorna Sara hade gjort, jättefina!
Just för tillfället sitter jag på facebook, packar jag min väska och lyssnar på musik.
Anledningen till att jag packa min väska är för att jag ska flytta in hos Andy och Natalya nu mina 2 sista månader i Oz.
Gull och Klaus åker nämligen till Europa på lördag (och kommer hem 3 dagar innan jag åker hem) så under den tiden ska jag bo med familjen Hanson.
På tal om väskor så skickade Gull hem en väska full med grejen idag till kära Polhemsgatan, tar väl mellan 2-3 månader för den att komma fram men mamma och pappa, nu vet ni att den är på väg i alla fall.
Vilket faktiskt betyder att jag snart också är på väg.
Men helt ärligt så vet jag inte riktigt om jag vill börja tänka på det riktigt än, på ett sätt känns det som att jag inte alls är redo för att komma hem men jag vet inte om jag borde säga det högt.
Ibland funderar jag, eller egentligen funderar jag ganska ofta på om jag skulle stanna, hitta mig en utbildning och börja plugga men borde kanske komma hem en stund emellan först?
Give me a lift please?
Jag tror att jag har mening "can someone please give me a lift?" inprintat i min panna eller natt for pa mindre an 2 veckor har tre personer stannat med sina bilar och fragat om jag vill ha lift.
En stannade nar jag stod och vantade pa bussen pa vag hem fran gymmet, hon var en mamma som tyckte att det skulle kannas laskigt om hennes eget barn var ute sjalv och gick nar det var morkt ute.
Den andra var en taxichauffor som stannade en dag nar jag stod och vantade pa bussen for att aka till Warringah Mall och den tredje var nu idag nar jag var pa vag till gymmet.
Da stannade den en kille med sin bil som ocksa skulle till Vrigin och fragade om jag inte vill ha skjuts istallet.
Hahah alltsa var ar oddsen?
Lite knappt att det har varit 3 stycken som fragat pa mindre an 2 veckor.
Hejhopp, nu ska jag branna kalorier i en timme!
Och ikvall blir det forhoppningsvis lite Opera i Operahuset, najs prajs.
Tjohej
Till Linda som skrev (ar det kusin Linda eller nagon annan Linda?).
Jag skulle hur som helst verkligen kunna tanka mig att jobba med det, hur har du fatt de kontakterna och vart ar jobbet, i Sala?
Har inte sa mycket annat att saga an det faktiskt, hej sa lange.
Annu en vecka
Tror att det var narmare en vecka sen jag skrev sist och sen dess har jag hunnit jobba, jobbat lite till.
Traffat Matilda och Emil i helgen, partat och sett min forsta Ruby league match live.
I sondags hade vi en slappdag efter partykvallen i lorddags, tror vi sov till halv 12 och runt 1 akte Emil hem till sig och vi foljde med honom en bit pa vagen.
Nar vi kom till Brookvale sa var det massa folk och bilar sa da bestamde jag och Matilda oss for att sa dar helt spontant ga och se en Rugby match.
Det var Manly Sea Eagles (hemmalaget) mot The Rabbathos och manly vann.
Eftersom varken jag eller Matilda vet sa mycket om Rugby sa forstod vi inte sa mycket utav alla regler och sant utan vi hejade pa och stojade nar alla andra Manly fans gjorde det.
Det var nastan 20 000 askadare pa matchen som sandes live och dagen efter pa jobbet pratade de jattemycket om just den matchen vi sag.
Tydligen ar Manly ett utav 3 lag som har chans att vinna hela Rugby League sa det var en ganska stor match vi sag, utan att ens ha en aning om det.
Aven fast vi inte forstod mycket av sjalva spelet sa var kanslan att vara dar sa himla underbar, visst var det lite kallt men det var anda riktigt haftigt.
Jag ar glad att vi gick, annu en sak att bocka av fran listan.
What else? Jag har jobbat.
Det ar typ det mitt liv bestar av just nu, jobb, gym och vanner pa helgerna.
Idag kom det fram att Arianna (hon har jobbat pa Lobby typ 6 manader) ska sluta och jobbat sista dagen nasta fredag samtidigt som en annan tjej som borjade samtidigt som jag ocksa ska sluta for att hon inte har pengar att stanna i Oz.
Hon jobbar sin sista dag pa onsdag nasta vecka vilket lamnar oss andra lite i sticket, och vi alla kommer behova jobba annu mer tills de har hittat nagra nya.
Sa nu blir det antagligen 5 heldagar for mig i veckan istallet for 3 heldagar och tva halvdagar men det ska jag val klara av.
Igar var det Harry Potter premiar har i Oz och jag och Matilda var saklart dar.
Ska inte saga nagot eftersom det finns folk som inte sett den men Harry Potter kommer alltid vara Harry Potter for mig och det kanns lite trakigt att det ar slut.
Hur som, jag sov tva timmar i natt eftersom premiaren var vid midnatt. Kom hem halv 4 och gick upp straxt innan 6 och akte ivag till jobbet.
Nu sitter jag pa gymmet och har precis gymmat klart och kanner hur trottheten verkligen borjar komma mer och mer.
Blir en tidigt kvall for mig ikvall, garanterat!
Tiden gar sa himla fort och innan jag vet ordet av kommer mina tva sista manader av min vistelse i Australien (for den har gangen) vara borta och jag kommer vara hemma.
Samtidigt som jag langtar hem till alla sa forsoker jag att inte tanka pa att ja bara har tva manader kvar, tva manader kvar av ett helt ar som inte kunde blivit battre.
Ett ar som fatt mig att vaxa som person, ett ar som lart mig sa mycket om mig sjalv och om livet och ett ar som har blivit min vardag.
Innan jag vet ordet av kommer jag behova "skaffa mig" en ny vardag hemma, nytt jobb och allt.
Som tur ar finns ju vanner och familj dar men jag ar verkligen kluven infor hemgangen.
Kan inte riktigt satta ord pa mina kanslor for dem andras fran dag till dag.
Finns lite saker jag skulle vilja gora innan jag aker hem, typ som att ga pa Operan och lite sant och forhoppningsvis blir det av snart.
Kan in
Harry Potter and the Deathly Hallows part 2
Helvete Lars Olooooof!
Nu blir jag arg på mig själv, under alla år, sedan 2001 har jag gått på premiären av Harry Potter.
Oavsett tid och dag har jag varit där, alltid med Linda och Sara (förutom nu på första delen av HP) men nu finns det inga platser kvar på premiär premiären.
Hepp, och för er nu som tycker att Harry Potter är en fjant och inte bryr sig ett skit så behöver ni ju inte förtsätta läsa men för mig som bryr mig och som av, kanske mest princip sak?, alltid har gått på pemiär premiären är det en stor grej.
När jag gick på första delen av HP and the Dealthy Hallows så var inte ens hela biografen full, den var kanske fylld till tre fjärdedelar, om ens det, eftersom biografen var så jääääävla stor.
Men nu, bara för att jäklas så ska det ju såklart vara fullbokat.
Man bha a men tack då.
Men hur som, och nu tycker ni väl att jag är ännu töntigare, så startar en andra "omgång" av Harry and "the gang" 20 minuter efter premiär premiären och gissa vilka som har biljetter till den?
Jo, jag och Matilda!
Det enda som är, är att jag ska upp med tuppen dagen efter, fast egentligen är det ju samma dag, eftersom jag ska jobba.
Bion lär väl inte sluta förrän runt 2-halv 3 och vi kommer ju inte vara i säng förrän vid 3 och sen ska jag upp vid 6 (ev tidigare eftersom jag åker från Matilda) för att ta mig till jobbet.
Men det är onsdag vilket innebär att jag bara jobbar halvdag, så efter det ska jag bannemig hem och sova.
Så nu är min tisdag/onsdag planerad in i sista detalj, det kommer bli awesome (även fast jag inte får se premiär premiären) och jag ser fram emot så mycket att jag nästan storknar!
Wiiiiiiiie
Nu blir jag arg på mig själv, under alla år, sedan 2001 har jag gått på premiären av Harry Potter.
Oavsett tid och dag har jag varit där, alltid med Linda och Sara (förutom nu på första delen av HP) men nu finns det inga platser kvar på premiär premiären.
Hepp, och för er nu som tycker att Harry Potter är en fjant och inte bryr sig ett skit så behöver ni ju inte förtsätta läsa men för mig som bryr mig och som av, kanske mest princip sak?, alltid har gått på pemiär premiären är det en stor grej.
När jag gick på första delen av HP and the Dealthy Hallows så var inte ens hela biografen full, den var kanske fylld till tre fjärdedelar, om ens det, eftersom biografen var så jääääävla stor.
Men nu, bara för att jäklas så ska det ju såklart vara fullbokat.
Man bha a men tack då.
Men hur som, och nu tycker ni väl att jag är ännu töntigare, så startar en andra "omgång" av Harry and "the gang" 20 minuter efter premiär premiären och gissa vilka som har biljetter till den?
Jo, jag och Matilda!
Det enda som är, är att jag ska upp med tuppen dagen efter, fast egentligen är det ju samma dag, eftersom jag ska jobba.
Bion lär väl inte sluta förrän runt 2-halv 3 och vi kommer ju inte vara i säng förrän vid 3 och sen ska jag upp vid 6 (ev tidigare eftersom jag åker från Matilda) för att ta mig till jobbet.
Men det är onsdag vilket innebär att jag bara jobbar halvdag, så efter det ska jag bannemig hem och sova.
Så nu är min tisdag/onsdag planerad in i sista detalj, det kommer bli awesome (även fast jag inte får se premiär premiären) och jag ser fram emot så mycket att jag nästan storknar!
Wiiiiiiiie
Hemska drömmar
Här om natten drömde jag att jag var hemma, att jag gick längs med Salas gator och satt hemma i soffan och kollade på tv.
Jag drömde att jag kramade om min familj, mina vänner.
Men på något sätt var det som att jag inte var närvarande, som att jag var där fast ingen egentligen visste vem jag var.
Jag var som en människa de inte kände, en främling i mitt eget hem.
Det var som om jag var utanför min egen kropp, såg mig själv stå och skrika "Men det är jag, Pernilla. Ni kommer väl ihåg mig?!".
Men ingen response, inte ens en litet ryck med axlarna.
Alla var bara helt neutrala.
Vid middagen satt vi alla och åt men det var som jag inte ens var där, som om jag var genomskinlig luft som ingen såg.
Och hur mycket jag än skrek var det ingen som hörde, ingen som såg mig, ingen som brydde sig.
Det var som om hela det här året borta från allt därhemma hade suddat ut den jag var, den jag är, och tagit bort mig för gott.
Som om alla mina minnen från min uppväxt hade suddats ut i alla andras huvuden och bara lämnats kvar i mitt.
Vad betyder det?
Är jag "rädd" för att komma hem?
Rädd för att vänner och familj har blivit som främlingar för varandra bara under ett år?
Vet inte riktigt hur jag ska tolka min dröm men jag hoppas jag slipper drömma en liknande igen för det är inte så kul att se sig själv bli bortsuddad från andras liv.
Jag drömde att jag kramade om min familj, mina vänner.
Men på något sätt var det som att jag inte var närvarande, som att jag var där fast ingen egentligen visste vem jag var.
Jag var som en människa de inte kände, en främling i mitt eget hem.
Det var som om jag var utanför min egen kropp, såg mig själv stå och skrika "Men det är jag, Pernilla. Ni kommer väl ihåg mig?!".
Men ingen response, inte ens en litet ryck med axlarna.
Alla var bara helt neutrala.
Vid middagen satt vi alla och åt men det var som jag inte ens var där, som om jag var genomskinlig luft som ingen såg.
Och hur mycket jag än skrek var det ingen som hörde, ingen som såg mig, ingen som brydde sig.
Det var som om hela det här året borta från allt därhemma hade suddat ut den jag var, den jag är, och tagit bort mig för gott.
Som om alla mina minnen från min uppväxt hade suddats ut i alla andras huvuden och bara lämnats kvar i mitt.
Vad betyder det?
Är jag "rädd" för att komma hem?
Rädd för att vänner och familj har blivit som främlingar för varandra bara under ett år?
Vet inte riktigt hur jag ska tolka min dröm men jag hoppas jag slipper drömma en liknande igen för det är inte så kul att se sig själv bli bortsuddad från andras liv.
Back at the gym
Efter två månder med fest, fest, fest, mat, mat och ännu mera mat och typ noll träning så tog jag mig äntligen tillbaka till mitt kära gym idag.
Jag trodde, dum som jag är, att jag typ skulle vara på samma nivå som för 2 månader sen och bokade in mig på två klasser i rad, precis som vanligt.
BIG MISTAKE
Efter första klassen skakade mina ben så mycket att jag knappt kunde gå och att stretcha hjälpte inte ett smack, avbokade min andra klass på grund av så jäkla mycket träningsvärk.
Det brukar vanligtvis ta mig 15-20 minuter att gå hem men idag tog det mig 35 minuter och det var pina i varje steg jag tog.
På ett sätt dock så är det en väldigt "skön" känsla för jag vet att jag tagit i och gjort nått bra men jag fasar inför imorgon.
Vara på alerten hela dagen och servera kunder kommer inte bli det roligaste när man knappt kan gå och på det blir det kimax på kvällen, herregud!
Fast det är ju mitt eget val så jag klagar verkligen inte, jag bara "uppmärksammar" er :P
Jag trodde, dum som jag är, att jag typ skulle vara på samma nivå som för 2 månader sen och bokade in mig på två klasser i rad, precis som vanligt.
BIG MISTAKE
Efter första klassen skakade mina ben så mycket att jag knappt kunde gå och att stretcha hjälpte inte ett smack, avbokade min andra klass på grund av så jäkla mycket träningsvärk.
Det brukar vanligtvis ta mig 15-20 minuter att gå hem men idag tog det mig 35 minuter och det var pina i varje steg jag tog.
På ett sätt dock så är det en väldigt "skön" känsla för jag vet att jag tagit i och gjort nått bra men jag fasar inför imorgon.
Vara på alerten hela dagen och servera kunder kommer inte bli det roligaste när man knappt kan gå och på det blir det kimax på kvällen, herregud!
Fast det är ju mitt eget val så jag klagar verkligen inte, jag bara "uppmärksammar" er :P
Livet som backpacker 2
Fortsättning på Livet som backpacker
PS. VARNING FÖR SUPERLÅNGT INLÄGG
Efter Airlie Beach åkte vi till 1770 (Agnes Water är ett annat namn för stället).
1770 upptäcktes av James Cook, eller Captain Cook som man oftast säger och eftersom han upptäckte 1770 år 1770 så fick det även bli namnet på 1770 (ursäkta den röriga meningen).
Det mesta på den Australiensiska östkusten är upptäckt utav Captain Cook som var en brittiskt "explorer".
Saken är ju den att det redan bodde aborginer på de flesta ställen som Captain Cook upptäckte men eftersom ingen tidigare hade satt någon "stämpel" på vad de olika ställena var så tog Captain Cook sig äran och gjorde det.
Med Oz experience så har man en utbildad Tour Guide som kör bussen och berättar intressanta saker om alla ställen man kommer till.
Åker man med Greyhound som vi gjorde en gång så får man ingen "utbildning" över huvudtaget.
En utav många anledningar till varför jag skulla välja Oz Experience framför Greyhound.
Jag tror jag har lärt mig mer om Australien och dess historia än vad jag kan om Sveriges.
Men tillbaka till 1770.
Från Airlie BEach till 1770 tog det cirka 11 timmar med buss och vägen dit var otroligt lång och ganska tråkig, fanns inte jättemycket att kolla på då landskapet på den sträckan var väldigt platt men med en bok och lite musik så gick 11 timmar ändå relativt snabbt.
Tips: Det finns vissa busschaufförer som spelar så otroligt dålig musik så man har lust att hoppa av bussen och gå resten av vägen, därför kan en egen ipod vara bra att ha.
Vill man så får man iförsig koppla in sin egen musik till stereon på bussen så slipper man lyssna på den hemska musik som ibland kan spelas.
På bussen träffade vi två andra svenskar från Uppsala, supertrevliga så vi pratade bort en del av de 11 timmarna också.
När vi väl var framme i 1770 på vårt Hostel 1770 Backpackers lagade vi iordning (vi som åkt på bussen under dagen) lite kängurugryta med tortillabröd och créme freiche.
I 1770 kan man dessutom surfa superbilligt!
Det finns två surfskolor, Lazy Lizrad och Reef 2 Beach.
Lazy Lizard kostar 30 dollar och för de får man en 4 timmars surflektion, en liten grupp på max 10 personer och en väldigt duktig och erfaren coach.
Reef 2 Beach kostar 17 dollar där man surfar i en större grupp och i 3 timmar.
Vi gjorde Lazy Lizard och var supernöjda med den men jag tror säkert att Reef 2 Beach är bra den också.
Vill man surfa billigt och bra så är 1770 definitivt stället att göra det på.
De har nämligen den billigaste surf lektionerna i hela Australien.
Luke (vår surf coach) hjälpte oss att fånga vågprna samt att pusha på oss så vi fick
lite mer fart.
Han sa även till när vi skulle ställa oss upp vilket underlättade mycket.
Innan man ger sig ut i vattnet får man lära sig om Rips och strömmar och självklart
hur man ska paddla och vilken fot som är den bakre foten.
Här i Australien där fler folk av deras okunnighet för rips än i hajattacker
och ändå är det hajattackerna som alltid uppmärksammas.
Det borde vara tvärtom för att få både locals men mest såklart turister att veta vad ett rip är.
Ett rip är alltså en slags ström som bildas när vågorna kommer och slår in mot land, för att
vågorna ska ha någonstans att ta vägen sen så går de ut i havet igen i en slags undervattensström
som ibland kan vara 500 meter lång.
Ripen är starka och fastnar man i ett rip och försöker simma emot dem för att komma tillbaka till land (som de
flesta gör) så är chansen stor att man blir så trött att man tillslut inte orkar hålla sig flytande och
tyvärr så drunknar man. Det man ska göra är att, för det första alltid simma mellan flaggorna som är utsatta på
bevakade ständer, på så sätt finns det livvakter där som har koll på vad som händer på stranden.
Det andra man ska göra är att hålla sig lugn och simma snett utåt från Ripen tills man märker att man
slutat blivit meddragen i den strarka strömmen.
Det tar ett tag tt lära sig att utskilja ett rip (jag är inte helt 100 på den än) men det säkraste sättet att veta
vart det finns rip är att titta på vågorna.
När vågor kommer in till land bildas det ett "vitt skum" som gör att vattnet kan se ganska farligt ut men det är faktiskt just där som det är säkrast att bada.
Där vattnet ser som lugnast ut, dvs inga vågpr, är oftast det stället där ripen går ut till havs igen.
Comprende?
Efter det vart det chill på stranden tills solen gick ner.
1770 är en väldigt liten ort, händer egentligen inte mycket alls där men är
trots det riktigt fint.
Vill man ta vara på surfingen så tycker jag definitivt att man ska stanna längre.
Vårt nästa stopp var Rainbow Beach där vi bodde på Fraser's on Rainbow och som
jag sa tidigare såingick våra nätter där i vårt Cobber Pass som vi köpte med Oz Experience.
Dryga 30 minuter ifrån vårt Hostel låg en enorm "Sand dune" och där har de dagliga
guidade turer som man kan gå med i gratis. Är det fint väder är det helt klart värt att
gå tid och ta en titt.
Solnedgången var riktigt vacker.
Man kunde åka sand board (tror att det hetta så i alla fall), typ som pulka fast på sand.
Vårt färmedel för 3 dagar framåt.
Här håller vi nämligen på och förbereder oss för att åka till underbara Fraser Island.
För att komma till Fraser åker man färja över och den tar cirka 10 minuter.
Fraser är världens största sandö så förbered er på att bli sandiga, efter ett tag bryr man sig inte ens.
På Fraser får man inte bada i havet på grund av Hajrisker, rips och maneter men
ön är full med olika insjöar och där får man bada hur mycket som helst.
Vi åkte 4 bilar med 8 personer i varje bil och man är samma 8 personer i sin bil alla 3 dagar så
man blir lixom som en liten familj.
Vår bil var grym!
Jag rekommenderar att ha en guide med sig (han kör den bil som åker först) på så sätt får
man se "det mest sevärda" på ön och man slipper oroa sig för att virra bort sig.
Har nog aldrig sett så kristallklart vatten.
Vårt camp där vi sov i tält och lagade mat med gasspis (äkte campingliv. det gillar vi).
På kvällen vart det party under stjärnorna och goonet var självklart med.
Therese och Tamara
Några minuter efter den här bilden togs ser vi en skugga av en haj, inte en liten fjuttig haj utan
en tigerhaj på dryga 3,5 meter simma runt Brendan (vår guide).
Eftersom vi står uppe på en stor klippa hör han inte oss när vi skriker SHARK!!, så han fortsätter att simma
i riktning mot hajen och när den är cirka 1 meter ifrån honom ser han den.
Hajen simmade fram och tillbaka runt Brendan i säkert 5 minuter men som tur var så
var han inte hungrig den dagen.
Kvällen innan hade vår andra guide blivit misshandlad av 4 okända män.
Träffade en tjej i Byron när vi var där och tydligen är dessa händelser tp legendariska, alla pratar om
dem och hon var typ hur avis som helst på att vi hade varit där.
Vårt lilla crew.
Dingosarna kunde man se lite överallt men främst på kvällen vid campet
när vi stod och lagade mat.
Här och var kom det fram en massa dingos och trodde att de skulle få mat vilket de såklart inte fick,
det är nämligen strängt förbjudet att mata dem.
Först var det lite läskigt att ha dem omkring sig men efter första kvällen var man van och så länge man inte
var aggresiv mot dem så gjorde de inget tillbaka.
Fraser är helt klart något man borde besöka, så värt det och har man ett bra gäng man åker med så gör det en stor del av vistelsen.
Jag gillade Fraser himla mycket!
Vårt nästa stopp var Noosa där vi spenderade 3 dagar, första dagen mötte
vi upp med Elise och åkte till Sunshie Beach tidigt på morgonen och var där hela
dagen.
Dagen där på promenerade vi runt i Noosa National park i några timmar och
tog oss en sväng ner på stan.
I Noosa bodde vi på Nomads och en sak som var lite drygt är att man måste ta Shuttle Buses till de
ställen man vill åka till eftersom hostlet låg lite kallebakom.
Det gick inga Shuttle Buses på kvällarna vilket innebar att man antingen fick ta taxi eller stanna på
hostlet och just när vi var där var det typ inge party alls på hostlet så det blev 3 lugna kvällar
vilket i försig kanske var bra.
Skulle jag åka dit igen skulle jag nog ha valt YHA som låg prcis vid busstationen inne i stan.
En sak som vi lärde oss var att man borde boka sina bussresor i tid för att vara helt 100 på att man kommer dit man ska när man ska.
Från Airlie Beach hade vi nämligen förbokat allt, dvs att vi hade datum och passa enda fram till slutet av vår resa
och därför är det ju såklart viktigt att man kommer dit man ska i tid.
Sista kvällen i Noosa skulle vi gå in och boka 3 platser på Oz-bussen till Brisbane men bussen var redan full.
Vi hade typ alltid bokat in våra plaster kvällen innan och det hade aldrig varit fullt förut, panik utbryter och tillslut är vår enda läsning att köpa biljetter (26 dollar styck) från Noosa till Brisbane med Greyhound.
Det löste sig ju men för några minuter där var vi ganska panikslagna så tänk på det om ni reser, speciellt under högsäsongen.
Vi kom till Brisbane runt 12 på dagen och blev uppmötta av en familjevän till Matilda eftersom vi skulle bo hos dem i 2 nätter.
Inne i Centrum
Jag lärde mig tycka om Sushi
En stackars fladdermus som flög in i vårt rum en utan kvällarna.
Brisbane var också en otroligt härlig stad, ganska mycket business över det hela men jag gillade Brisbane mycket!
Vi gick till Down Under Bar som tillhör Base Backpackers och festade en utav kvällarna, tyckte det var
riktigt bra drag och mycket folk.
Helt klart en kväll vi alla tre nog kommer minnas ett bra tag!
Next stop: Surfers Paradise.
Stannade 2 nätter även i Surfers och första dagen vi kom dit köpte vi ett party pass, där man får fritt inträde på 5 klubbar plus en gratis drink på varje ställe och rabatterade priser på resterande drinkar.
Det var helt okej men man hade typ bara 1- 1 ½ timme på varje ställe, men vi hade en riktigt rolig kväll med
bra musik och dans.
På Vanity, en utav klubbarna, hade de dator med internet på toaletten, en make up artist, olika perfymer man fick prova och även lite smått och gott.
Det var till och med en kristallkrona i taket och en hel drös med speglar.
Nästan så man skulle kunnat parta på toaletten och det inte varit för att de spelade grym musik på dansgolvet.
Annars i Surfers så mötte vi upp med Elise igen som kommit ifatt oss, vi hängde på stranden ett tag och bara gick runt.
Vi sov på Backpackers in Paradise och vi var 11 personer i vårt rum, där en utav dem var en man som luktade så mycket svett att man kände lukten så fort man öppnade dörren och på natten snarkade han det högsta snarkningarna jag någonsin hört (värre än pappa) och vi höll på att bli tokiga!
Men det är sånt man får stå ut med när man vill bo relativt billigt.
Det låg i alla fall väldigt centralt och nära till allt men om ni åker dit så kolla upp andra alternativ på hostel (och akta er för illaluktande män som snarkar).
Gissa vart vi åkte sen?
Byron Bay såklart.
Byron var vårt hem i 5 nätter och vi gjorde en hel del under dessa dagar.
Vi bodde på Backpackers Inn där vi fick låna cyklar.
Det var första gången jag satt på en cykel på över 8 månader, helt sjukt.
Jag vet fortfarande hur man cyklar men att cykla i vänstertrafik krånglade till allt..
Och jag som trodde att jag hade vant mig vid att bilarna kör på "fel sida" här, I guess not.
Vi bakade chokladbollar.
Åkte på en dagsutflykt till Nimbin med The Grasshopper
Där arbetsandan såg ut ungefär så här..
Nimbin är nämligen känt för att vara ett "drogställe", det låter hemsk och egentligen så är det väl det.
När vi gick på gatan så fick vi flera förfrågningar om vi ville köpa lite "cookies" och de flesta vi såg såg ganska risiga ut men hjär och där skymtade man barnfamiljer som var ute och lekte.
Stora kontraster, jag skulle inte vilja att mitt barn växte upp bland droger.
Men hey, är man into that stuff så kanske Nimbin kan vara värt ett besök?
Efter Nimbin tog bussen oss vidare till ett ställe där vi hade BBQ och fick gå runt och kolla på fin natur.
Therese Skydivade i Byron och vi kajakde även med delfiner vilket var riktigt häftigt.
Byron var väldigt soft, en hippistad skulle man nog kunna kalla det.
De flesta där hade en väldigt positiv inställning till livet där den högsta prioriteten är
att leva livet.
Surfa, chilla, ta några öl med vänner och surfa lite till.
Karriären är inte något som bekymrar de (inte alla men många) som bor i Byron utan där handlar det mest om att få ut så mycket som möjligt utav livet, leva i nuet with no regrets kind of.
Jag gillar det mottot och jag tycker det är något alla borde lära sig ifrån, man borde leva varje dag till fullo för en dag som passerat är en dag man aldrig kommer få tillbaka.
Vill man ut och resa, gör det, för innan du vet ordet av kanske det är för sent.
Tyvärr regnade det en hel del när vi var i Spot X men vi fick i alla fall en
surflektion och supergod mat. Tror Spot X akn vara det ultimate stället att spendera några dagar på under högsäsongen när vädret är som bäst, det är brasa på kvällen med gitarrspel, surfing på dagen och ja, bara
tillfälle att ta det lugnt och njuta av livet.
Spot X var vårt sista stopp innan vi skulle tillbaka till Sydney och tyvärr så har vi inga bilder därifrån..
Att komma tillbaka till Sydney kändes på ett sätt väldigt konstigt, att vara backpacker hade ju lixom blivit ens livvstil under de veckor vi var borta.
På en gång började paniken över att inte ha någopt jobb skölja över mig och jag sökte jobb som en galning, en vecka senare hade jag min trial och två dagar efter det började jag jobba.
Allt löser sig, det gör det och den här resan är något jag kommer minnas för resten av mitt liv.
Jag har fått vänner för livet och är tusen erfarenheter rikare, vad mer kan man begära?
Nu har jag drygt 3 månader kvar i Australien och jag ska försöka göra det mesta och det bästa utav den tiden.
Det är ett löfte till mig själv.
För att jobba i Australien (lagligt) behöver man ett Work and Holiday Visa, ett studentvisa fungerar också men då får man inte jobba mer än 20 timmar i veckan.
Enligt vad jag har hört så är inte typ cafeer och sånt jättenoga med om man jobbar mer än 20 timmar om man har ett studentvisa.
Jag har ett Work and Holiday Visa som jag köpte via Internet, det finns säkert billigare ställen man kan få sit Visa ifrån men som alltid när det gäller mig så köpte jag mitt i sista minuten.
PS. VARNING FÖR SUPERLÅNGT INLÄGG
Efter Airlie Beach åkte vi till 1770 (Agnes Water är ett annat namn för stället).
1770 upptäcktes av James Cook, eller Captain Cook som man oftast säger och eftersom han upptäckte 1770 år 1770 så fick det även bli namnet på 1770 (ursäkta den röriga meningen).
Det mesta på den Australiensiska östkusten är upptäckt utav Captain Cook som var en brittiskt "explorer".
Saken är ju den att det redan bodde aborginer på de flesta ställen som Captain Cook upptäckte men eftersom ingen tidigare hade satt någon "stämpel" på vad de olika ställena var så tog Captain Cook sig äran och gjorde det.
Med Oz experience så har man en utbildad Tour Guide som kör bussen och berättar intressanta saker om alla ställen man kommer till.
Åker man med Greyhound som vi gjorde en gång så får man ingen "utbildning" över huvudtaget.
En utav många anledningar till varför jag skulla välja Oz Experience framför Greyhound.
Jag tror jag har lärt mig mer om Australien och dess historia än vad jag kan om Sveriges.
Men tillbaka till 1770.
Från Airlie BEach till 1770 tog det cirka 11 timmar med buss och vägen dit var otroligt lång och ganska tråkig, fanns inte jättemycket att kolla på då landskapet på den sträckan var väldigt platt men med en bok och lite musik så gick 11 timmar ändå relativt snabbt.
Tips: Det finns vissa busschaufförer som spelar så otroligt dålig musik så man har lust att hoppa av bussen och gå resten av vägen, därför kan en egen ipod vara bra att ha.
Vill man så får man iförsig koppla in sin egen musik till stereon på bussen så slipper man lyssna på den hemska musik som ibland kan spelas.
På bussen träffade vi två andra svenskar från Uppsala, supertrevliga så vi pratade bort en del av de 11 timmarna också.
När vi väl var framme i 1770 på vårt Hostel 1770 Backpackers lagade vi iordning (vi som åkt på bussen under dagen) lite kängurugryta med tortillabröd och créme freiche.
I 1770 kan man dessutom surfa superbilligt!
Det finns två surfskolor, Lazy Lizrad och Reef 2 Beach.
Lazy Lizard kostar 30 dollar och för de får man en 4 timmars surflektion, en liten grupp på max 10 personer och en väldigt duktig och erfaren coach.
Reef 2 Beach kostar 17 dollar där man surfar i en större grupp och i 3 timmar.
Vi gjorde Lazy Lizard och var supernöjda med den men jag tror säkert att Reef 2 Beach är bra den också.
Vill man surfa billigt och bra så är 1770 definitivt stället att göra det på.
De har nämligen den billigaste surf lektionerna i hela Australien.
Luke (vår surf coach) hjälpte oss att fånga vågprna samt att pusha på oss så vi fick
lite mer fart.
Han sa även till när vi skulle ställa oss upp vilket underlättade mycket.
Innan man ger sig ut i vattnet får man lära sig om Rips och strömmar och självklart
hur man ska paddla och vilken fot som är den bakre foten.
Här i Australien där fler folk av deras okunnighet för rips än i hajattacker
och ändå är det hajattackerna som alltid uppmärksammas.
Det borde vara tvärtom för att få både locals men mest såklart turister att veta vad ett rip är.
Ett rip är alltså en slags ström som bildas när vågorna kommer och slår in mot land, för att
vågorna ska ha någonstans att ta vägen sen så går de ut i havet igen i en slags undervattensström
som ibland kan vara 500 meter lång.
Ripen är starka och fastnar man i ett rip och försöker simma emot dem för att komma tillbaka till land (som de
flesta gör) så är chansen stor att man blir så trött att man tillslut inte orkar hålla sig flytande och
tyvärr så drunknar man. Det man ska göra är att, för det första alltid simma mellan flaggorna som är utsatta på
bevakade ständer, på så sätt finns det livvakter där som har koll på vad som händer på stranden.
Det andra man ska göra är att hålla sig lugn och simma snett utåt från Ripen tills man märker att man
slutat blivit meddragen i den strarka strömmen.
Det tar ett tag tt lära sig att utskilja ett rip (jag är inte helt 100 på den än) men det säkraste sättet att veta
vart det finns rip är att titta på vågorna.
När vågor kommer in till land bildas det ett "vitt skum" som gör att vattnet kan se ganska farligt ut men det är faktiskt just där som det är säkrast att bada.
Där vattnet ser som lugnast ut, dvs inga vågpr, är oftast det stället där ripen går ut till havs igen.
Comprende?
Efter det vart det chill på stranden tills solen gick ner.
1770 är en väldigt liten ort, händer egentligen inte mycket alls där men är
trots det riktigt fint.
Vill man ta vara på surfingen så tycker jag definitivt att man ska stanna längre.
Vårt nästa stopp var Rainbow Beach där vi bodde på Fraser's on Rainbow och som
jag sa tidigare såingick våra nätter där i vårt Cobber Pass som vi köpte med Oz Experience.
Dryga 30 minuter ifrån vårt Hostel låg en enorm "Sand dune" och där har de dagliga
guidade turer som man kan gå med i gratis. Är det fint väder är det helt klart värt att
gå tid och ta en titt.
Solnedgången var riktigt vacker.
Man kunde åka sand board (tror att det hetta så i alla fall), typ som pulka fast på sand.
Vårt färmedel för 3 dagar framåt.
Här håller vi nämligen på och förbereder oss för att åka till underbara Fraser Island.
För att komma till Fraser åker man färja över och den tar cirka 10 minuter.
Fraser är världens största sandö så förbered er på att bli sandiga, efter ett tag bryr man sig inte ens.
På Fraser får man inte bada i havet på grund av Hajrisker, rips och maneter men
ön är full med olika insjöar och där får man bada hur mycket som helst.
Vi åkte 4 bilar med 8 personer i varje bil och man är samma 8 personer i sin bil alla 3 dagar så
man blir lixom som en liten familj.
Vår bil var grym!
Jag rekommenderar att ha en guide med sig (han kör den bil som åker först) på så sätt får
man se "det mest sevärda" på ön och man slipper oroa sig för att virra bort sig.
Har nog aldrig sett så kristallklart vatten.
Vårt camp där vi sov i tält och lagade mat med gasspis (äkte campingliv. det gillar vi).
På kvällen vart det party under stjärnorna och goonet var självklart med.
Therese och Tamara
Några minuter efter den här bilden togs ser vi en skugga av en haj, inte en liten fjuttig haj utan
en tigerhaj på dryga 3,5 meter simma runt Brendan (vår guide).
Eftersom vi står uppe på en stor klippa hör han inte oss när vi skriker SHARK!!, så han fortsätter att simma
i riktning mot hajen och när den är cirka 1 meter ifrån honom ser han den.
Hajen simmade fram och tillbaka runt Brendan i säkert 5 minuter men som tur var så
var han inte hungrig den dagen.
Kvällen innan hade vår andra guide blivit misshandlad av 4 okända män.
Träffade en tjej i Byron när vi var där och tydligen är dessa händelser tp legendariska, alla pratar om
dem och hon var typ hur avis som helst på att vi hade varit där.
Vårt lilla crew.
Dingosarna kunde man se lite överallt men främst på kvällen vid campet
när vi stod och lagade mat.
Här och var kom det fram en massa dingos och trodde att de skulle få mat vilket de såklart inte fick,
det är nämligen strängt förbjudet att mata dem.
Först var det lite läskigt att ha dem omkring sig men efter första kvällen var man van och så länge man inte
var aggresiv mot dem så gjorde de inget tillbaka.
Fraser är helt klart något man borde besöka, så värt det och har man ett bra gäng man åker med så gör det en stor del av vistelsen.
Jag gillade Fraser himla mycket!
Vårt nästa stopp var Noosa där vi spenderade 3 dagar, första dagen mötte
vi upp med Elise och åkte till Sunshie Beach tidigt på morgonen och var där hela
dagen.
Dagen där på promenerade vi runt i Noosa National park i några timmar och
tog oss en sväng ner på stan.
I Noosa bodde vi på Nomads och en sak som var lite drygt är att man måste ta Shuttle Buses till de
ställen man vill åka till eftersom hostlet låg lite kallebakom.
Det gick inga Shuttle Buses på kvällarna vilket innebar att man antingen fick ta taxi eller stanna på
hostlet och just när vi var där var det typ inge party alls på hostlet så det blev 3 lugna kvällar
vilket i försig kanske var bra.
Skulle jag åka dit igen skulle jag nog ha valt YHA som låg prcis vid busstationen inne i stan.
En sak som vi lärde oss var att man borde boka sina bussresor i tid för att vara helt 100 på att man kommer dit man ska när man ska.
Från Airlie Beach hade vi nämligen förbokat allt, dvs att vi hade datum och passa enda fram till slutet av vår resa
och därför är det ju såklart viktigt att man kommer dit man ska i tid.
Sista kvällen i Noosa skulle vi gå in och boka 3 platser på Oz-bussen till Brisbane men bussen var redan full.
Vi hade typ alltid bokat in våra plaster kvällen innan och det hade aldrig varit fullt förut, panik utbryter och tillslut är vår enda läsning att köpa biljetter (26 dollar styck) från Noosa till Brisbane med Greyhound.
Det löste sig ju men för några minuter där var vi ganska panikslagna så tänk på det om ni reser, speciellt under högsäsongen.
Vi kom till Brisbane runt 12 på dagen och blev uppmötta av en familjevän till Matilda eftersom vi skulle bo hos dem i 2 nätter.
Inne i Centrum
Jag lärde mig tycka om Sushi
En stackars fladdermus som flög in i vårt rum en utan kvällarna.
Brisbane var också en otroligt härlig stad, ganska mycket business över det hela men jag gillade Brisbane mycket!
Vi gick till Down Under Bar som tillhör Base Backpackers och festade en utav kvällarna, tyckte det var
riktigt bra drag och mycket folk.
Helt klart en kväll vi alla tre nog kommer minnas ett bra tag!
Next stop: Surfers Paradise.
Stannade 2 nätter även i Surfers och första dagen vi kom dit köpte vi ett party pass, där man får fritt inträde på 5 klubbar plus en gratis drink på varje ställe och rabatterade priser på resterande drinkar.
Det var helt okej men man hade typ bara 1- 1 ½ timme på varje ställe, men vi hade en riktigt rolig kväll med
bra musik och dans.
På Vanity, en utav klubbarna, hade de dator med internet på toaletten, en make up artist, olika perfymer man fick prova och även lite smått och gott.
Det var till och med en kristallkrona i taket och en hel drös med speglar.
Nästan så man skulle kunnat parta på toaletten och det inte varit för att de spelade grym musik på dansgolvet.
Annars i Surfers så mötte vi upp med Elise igen som kommit ifatt oss, vi hängde på stranden ett tag och bara gick runt.
Vi sov på Backpackers in Paradise och vi var 11 personer i vårt rum, där en utav dem var en man som luktade så mycket svett att man kände lukten så fort man öppnade dörren och på natten snarkade han det högsta snarkningarna jag någonsin hört (värre än pappa) och vi höll på att bli tokiga!
Men det är sånt man får stå ut med när man vill bo relativt billigt.
Det låg i alla fall väldigt centralt och nära till allt men om ni åker dit så kolla upp andra alternativ på hostel (och akta er för illaluktande män som snarkar).
Gissa vart vi åkte sen?
Byron Bay såklart.
Byron var vårt hem i 5 nätter och vi gjorde en hel del under dessa dagar.
Vi bodde på Backpackers Inn där vi fick låna cyklar.
Det var första gången jag satt på en cykel på över 8 månader, helt sjukt.
Jag vet fortfarande hur man cyklar men att cykla i vänstertrafik krånglade till allt..
Och jag som trodde att jag hade vant mig vid att bilarna kör på "fel sida" här, I guess not.
Vi bakade chokladbollar.
Åkte på en dagsutflykt till Nimbin med The Grasshopper
Där arbetsandan såg ut ungefär så här..
Nimbin är nämligen känt för att vara ett "drogställe", det låter hemsk och egentligen så är det väl det.
När vi gick på gatan så fick vi flera förfrågningar om vi ville köpa lite "cookies" och de flesta vi såg såg ganska risiga ut men hjär och där skymtade man barnfamiljer som var ute och lekte.
Stora kontraster, jag skulle inte vilja att mitt barn växte upp bland droger.
Men hey, är man into that stuff så kanske Nimbin kan vara värt ett besök?
Efter Nimbin tog bussen oss vidare till ett ställe där vi hade BBQ och fick gå runt och kolla på fin natur.
Therese Skydivade i Byron och vi kajakde även med delfiner vilket var riktigt häftigt.
Byron var väldigt soft, en hippistad skulle man nog kunna kalla det.
De flesta där hade en väldigt positiv inställning till livet där den högsta prioriteten är
att leva livet.
Surfa, chilla, ta några öl med vänner och surfa lite till.
Karriären är inte något som bekymrar de (inte alla men många) som bor i Byron utan där handlar det mest om att få ut så mycket som möjligt utav livet, leva i nuet with no regrets kind of.
Jag gillar det mottot och jag tycker det är något alla borde lära sig ifrån, man borde leva varje dag till fullo för en dag som passerat är en dag man aldrig kommer få tillbaka.
Vill man ut och resa, gör det, för innan du vet ordet av kanske det är för sent.
Tyvärr regnade det en hel del när vi var i Spot X men vi fick i alla fall en
surflektion och supergod mat. Tror Spot X akn vara det ultimate stället att spendera några dagar på under högsäsongen när vädret är som bäst, det är brasa på kvällen med gitarrspel, surfing på dagen och ja, bara
tillfälle att ta det lugnt och njuta av livet.
Spot X var vårt sista stopp innan vi skulle tillbaka till Sydney och tyvärr så har vi inga bilder därifrån..
Att komma tillbaka till Sydney kändes på ett sätt väldigt konstigt, att vara backpacker hade ju lixom blivit ens livvstil under de veckor vi var borta.
På en gång började paniken över att inte ha någopt jobb skölja över mig och jag sökte jobb som en galning, en vecka senare hade jag min trial och två dagar efter det började jag jobba.
Allt löser sig, det gör det och den här resan är något jag kommer minnas för resten av mitt liv.
Jag har fått vänner för livet och är tusen erfarenheter rikare, vad mer kan man begära?
Nu har jag drygt 3 månader kvar i Australien och jag ska försöka göra det mesta och det bästa utav den tiden.
Det är ett löfte till mig själv.
För att jobba i Australien (lagligt) behöver man ett Work and Holiday Visa, ett studentvisa fungerar också men då får man inte jobba mer än 20 timmar i veckan.
Enligt vad jag har hört så är inte typ cafeer och sånt jättenoga med om man jobbar mer än 20 timmar om man har ett studentvisa.
Jag har ett Work and Holiday Visa som jag köpte via Internet, det finns säkert billigare ställen man kan få sit Visa ifrån men som alltid när det gäller mig så köpte jag mitt i sista minuten.
Grattis farmor
Grattis farmor på födelsedagen och hoppas du får en fin födelsedag!
Och hoppas ni alla får en bra midsommar och att det firas på svenskt vis :)
Själv ska jag ut i Sydney city med Matilda och ett gäng andra svenskar för ett sjujäkla firande!
See ya!
Och hoppas ni alla får en bra midsommar och att det firas på svenskt vis :)
Själv ska jag ut i Sydney city med Matilda och ett gäng andra svenskar för ett sjujäkla firande!
See ya!
Livet som backpacker
Här får ni en liten idé om vart vi har rest. Vi började alltså i Sydney den 5 maj och åkte då
till Melbourne som ligger "snett"söder om Sydney.
Efter det flög vi upp till Cairns som ligger väldigt mycket norr ut (jag och väderstreck är typ som kaviarr och juice, ingen bra kombination men jag gör mitt bästa).
Efter det reste vi alltså hela vägen ner från Cairns till Sydney på dryga 6 veckor.
Sträckan vi har rest är ungefär som att resa från den nordligaste delen av Sverige till den sydligaste.
Oz experience var företaget vi åkte med, det kan jag verkligen rekommendera.
För 495 dollar fick man ett busspass (cobber pass) från Cairns hela vägen ner till Sydney
och har ett år på sig från det att man köpt sin biljett att använda sitt pass.
I det priset ingick ett fritt stop med ett mål mat på Krombit Cattle Station , en natts boende, tre målmat och en surflektion på Spot X och en dagstur till Hunter Valley.
Och såklart bensinpengar för hela resan.
I Melbourne bodde vi på King Street Backpackers, priset låg på 28 dollar per natt vilket är ganska så högt
men det var ett bra hostel och låg centralt.
Oss ute på en utav alla utflykter i Melbourne.
Vi spenderade närmare 4 timmar med att gå igenom Queen Victoria Market och det vi
köpte var typ en varsin T-shirt.
Det var en väldigt stor marknad och är ni i Melbourne tycker jag verkligen att ni ska gå dit
(fast är ni där med en respektive som i princip hatar shopping så ska ni nog lämna den respektive åt att göra något annat).
Queen Victoria Market
Melbourne City
City Circle Tram som tog en runt i Melboune City gratis samtidig som man hade en
inspelad röst i högtalarna som berättade om olika sevärdheter.
St Kilda.
Är ni i Melbourne är St Kilda ett MÅSTE.
Det är verkligen underbart där!
Man kan ta en spårvagn från City och det tar ca 15 minuter och det är en mysig liten stadsdel med
Luna Park (nöjespark), hur mycket mysiga caféer, pubar och restauranger som helst.
Som sagt, ett måste att besöka.
Ett försök till en hoppbild i St Kilda
Lagunen i Cairns
Grillning vid Lagunen där vi även fick sällskap av Natalie.
Vi hade bara tänkt vara 3 nätter i Cairns men gillade det så mycket
så vi stannade 6 nätter.
Här är vi ute på en utan alla partynätter.
I Cairns bodde vi på Woodduck, 17 dollar natten där både frukost och middag ingick.
Plus att man varje kväll typ fick gratisdrinkar på The Woolshed om man gick dit med massor med
folk från hostlet, vilket man såklart gjorde.
Cairns är verkligen ultimata party/chillstället, hänga vid Lagunen på dagen och dansa på natten.
Andra saken man borde göra när man är i Cairns är såklart att åka ut i Stora Barriärrevet där man kan snorkla eller till och med dyka, åka till Cape Tribulation som är en utav världens äldsta (?) regnskogar och en massa andra roliga saker.
Det går att leva väldigt billigt i Cairns.
Mina fina vänner!
Efter 6 underbara dagar i Cairns begav vi oss till Magnetic Island.
För att komma till Magnetic Island åker man buss till Townsville och tar sedan färjan över till ön.
På "Maggie" bodde vi på X Base som låg precis vid vattnet, här hade det blivit något fel med vår bokning
så vi fick betala 20 dollar natten istället för 25, soft!
Magnetic Island var magiskt.
Att vakna upp med stranden precis bredvid sig och att sitta på kvällen med en drink i handen och höra och se vågorna som kom in från havet var fantastiskt.
En annan ofta förekommande sak som vi upptäckte under vår resa var att man
dansar på borden och inte på golvet och man tar ju seden dit man kommer
så det var ju bara att kravlla sig upp på borden och dansa.
Vårt nästa stopp var Airlie Beach.
Första kvällen i Airlie (17 maj) firade vi Matilda som fyllde 21 och sen begav vi oss
ut i Whitsundays med en båt som heter Condor.
Trots att det regnade mestadels av tiden (syns inte på bilderna så bra eftersom
vi inte hade kamerorna framme när det regna) men vi hade turen att få några timmars sol.
Här köpte vi också ett paket för 699 dollar (minns tyvärr inte namnet) och där ingick
2 dagar och 2 nätters segling inkl. alla måltider, snorkling.
Det ingick boende på ett hostel på Rainbow Beach (kommer lite mer söderut) och även en 3 dagar 2 nätters tur inkl. alla måltider på Fraser Island.
Bjuder på den...
Fick äran att kasta in repet som man knyter fast i bryggan så båten inte åker iväg (även här brillierar jag med mina kunskaper, fantastiskt så allmänbildad man är.. eller?).
Trots regn, en sjujädra massa regn, så var Whitsundays spektakulärt (jag kanske är lite allmänbildad ändå
om jag nu kan såna ord som spektakulärt, grejen är den att jag skulle kunna använda fantastiskt, vackert, himmelskt osv hela tiden, för alla de orden passar in på Whitsundays och i stort sett hela resan men lite variation har ju aldrig skadat).
Verkligen värt det.
Efter 3 dagar ute till havs var vi tillbaka i lilla Airlie Beach och sista dagen blev det lite sol
och lite party.
Nu mina kära vänner har jag setat med där här i 2 och en halv timme och det är hög tid för mig att sova eftersom jag ska upp med tuppen (till och med innan tuppen) och bege mig till jobbet.
Men jag klagar inte!
Jag tänkte i alla fall att jag skulle fortsätta på "Livet som backpacker" när jag har tid, kanske kan var lite kul?
Godnatt
Första dagen avklarad
Första dagen på jobbet avklarad och trots att klockan stod på 5.30 (och jag faktiskt gick upp direkt när den ringde istället för att snooza i en evighet som jag alltid gör) så var jag relativt pigg och väldigt extalterad.
Kom dit vid 7.30 och satte mig med Jennie, den tjejen jag ska ersätta eftersom hon åker tillbaka till Schewiz nästa vecka, och drack en Latte.
Oja, jag drack en Latte, första latten i mitt liv men jag tyckte faktiskt om den.
Men favoriten är fortfarande Chailatte, finns inget som slår det.
Vårt (ja, jag säger vårt) cafe är känt för att ge bra och väldigt snabb service så runt klockan 8 var det fullsmockat med folk som stod på kö och skulle beställa och där stod lilla jag, som aldrig har stått i kassan förut (råkade visst säga att jag hade lite erfarenhet inom det, oopsi) och försökte ta alla orders.
Samtidigt som jag skulle skriva in i kassan vad alla beställde skulle jag också hålla koll på vad Jennie skrev på sidan om.
Man jobbar nämligen i par, en (som idag var jag) tar hand om kassan och den andra (jennie) tar hand take away beställningar och skriver upp det på kaffelocket eller en papperpåse där an får sin mat om man beställer det.
Det är hur mycket forkortningar som helst, typ:
Chailatte= ChL
Flat White= /
Strong Black= SB
Bacon and Egg roll= BE Roll
Spinach Roll= Spi roll
Ska det vara soya mjölk istället för vanlig blir det ett Y och vill de ha sitt kaffe "stirred " så ska man göra en böjd pil.
Det finns Banana Bread, Blueberry bread, Walnut Bread, Raisin Toast och hur mycket mer som helst och alla har sin egen forkortning (jag kan dem faktiskt men det blir lite långdraget och inte så rolig läsning om jag ska radda upp alla förkortningar jag kan).
Efter en dag tycker jag att jag har lyckats lärt mig väldigt mycket men det finns typ sååå mycket mer att lära!
Sen kommer det mackor ifrån Jonny (kocken) som man måste ropa ut till folk som har beställt och samtidigt som man gör det ska man ta nästa kunds beställning, här snackar vi verkligen multitasking.
Tur att jag är kvinna, hehe.
Lily (chefen) är jättegullig! I måndags fick jag 20 dollar för min trial för att jag hade behövt tagit bussen dit (egentligen får man inte betalt) och idag var hon jättehjälpsam precis som alla andra också var.
Vi är två baristas (en barista är de personer som gör kaffe), en kock, 2 servitriser och så jag och Jennie som står vid kassan.
Lily är all-rounder så hon hjälper till där det behövs.
Jag tror jag kommer trivas väldigt bra på The Lobby faktiskt!
Imorgon är det tidig start igen och sen en fullspäckad dag.
Är så jäkla glad att jag fick den här chansen!
By the way, Matilda har kommit in på en utbildning hon sökt här! Så nu stannar hon tills December, åker hem för typ 2 månader och sen tillbaka i Februari för att börja plugga.
Det går bra för oss nu :)
Kom dit vid 7.30 och satte mig med Jennie, den tjejen jag ska ersätta eftersom hon åker tillbaka till Schewiz nästa vecka, och drack en Latte.
Oja, jag drack en Latte, första latten i mitt liv men jag tyckte faktiskt om den.
Men favoriten är fortfarande Chailatte, finns inget som slår det.
Vårt (ja, jag säger vårt) cafe är känt för att ge bra och väldigt snabb service så runt klockan 8 var det fullsmockat med folk som stod på kö och skulle beställa och där stod lilla jag, som aldrig har stått i kassan förut (råkade visst säga att jag hade lite erfarenhet inom det, oopsi) och försökte ta alla orders.
Samtidigt som jag skulle skriva in i kassan vad alla beställde skulle jag också hålla koll på vad Jennie skrev på sidan om.
Man jobbar nämligen i par, en (som idag var jag) tar hand om kassan och den andra (jennie) tar hand take away beställningar och skriver upp det på kaffelocket eller en papperpåse där an får sin mat om man beställer det.
Det är hur mycket forkortningar som helst, typ:
Chailatte= ChL
Flat White= /
Strong Black= SB
Bacon and Egg roll= BE Roll
Spinach Roll= Spi roll
Ska det vara soya mjölk istället för vanlig blir det ett Y och vill de ha sitt kaffe "stirred " så ska man göra en böjd pil.
Det finns Banana Bread, Blueberry bread, Walnut Bread, Raisin Toast och hur mycket mer som helst och alla har sin egen forkortning (jag kan dem faktiskt men det blir lite långdraget och inte så rolig läsning om jag ska radda upp alla förkortningar jag kan).
Efter en dag tycker jag att jag har lyckats lärt mig väldigt mycket men det finns typ sååå mycket mer att lära!
Sen kommer det mackor ifrån Jonny (kocken) som man måste ropa ut till folk som har beställt och samtidigt som man gör det ska man ta nästa kunds beställning, här snackar vi verkligen multitasking.
Tur att jag är kvinna, hehe.
Lily (chefen) är jättegullig! I måndags fick jag 20 dollar för min trial för att jag hade behövt tagit bussen dit (egentligen får man inte betalt) och idag var hon jättehjälpsam precis som alla andra också var.
Vi är två baristas (en barista är de personer som gör kaffe), en kock, 2 servitriser och så jag och Jennie som står vid kassan.
Lily är all-rounder så hon hjälper till där det behövs.
Jag tror jag kommer trivas väldigt bra på The Lobby faktiskt!
Imorgon är det tidig start igen och sen en fullspäckad dag.
Är så jäkla glad att jag fick den här chansen!
By the way, Matilda har kommit in på en utbildning hon sökt här! Så nu stannar hon tills December, åker hem för typ 2 månader och sen tillbaka i Februari för att börja plugga.
Det går bra för oss nu :)
Very happy girl!
For det forsta sa ar jag sa himla glad for Sara som kommit in pa sin utbildning i Kristianstad, enormt stort grattis!
Det ar en stolt kusin som sitter har pa andra sidan jordklotet oc skriver ska du veta :)
Den andra anledningen till att jag ar glad ar for att jag idag fick ett samtal fran cafet dar jag var och provjobbade igar.
Hade varit inne i City for en annan jobbintervju som jag personligen tyckte gick skit nar David (chefen) ringde for att gratulera mig till mitt nya jobb!
Jag nastan flog i taket (eller hade gjort om det inte varit sa att jag varit utomhus nar han ringde) av gladje och jag minns inte riktigt hur manga ganger jag sa ordet tack under vart 3 minuter langa samtal men manga var det.
Har spelar man inte cool heller.
Grejen ar den att jag ville verkligen ha det har jobbet, alltsa verkligen.
En anledning ar for att jag maste ha pengarna men den framsta anledningen ar for att jag vill ha erfarenheten av att jobba pa ett cafe och nar jag var dar pa trial igar satte jag verkligen allt jag hade till att gora ett sa bra jobb som mojligt.
Jag tror aldrig jag har velat haft ett jobb sa har mycket forut och tydligen ar den den andan man ska ha, for det ser ju ut som det gick vagen.
Cafet heter The Lobby och ligger drygt 50 minuter ifran dar jag bor och jag far borja jobba heltid nu pa en gang vilket kanns riktigt bra.
Att de valde mig bland alla andra som ocksa provjobbat kanns underbart, ocksa med tanke pa att jag inte kan stanna mer an 3 manader eftersom mitt visa gar ut.
Egentligen vill de ha folk som kan stanna minst 6 mander.
Men trots det valde dem mig, sa imorgon och alla andra dagar ska jag visa dem att de gjort ratt val!
Gick och kopte mig en svart troja som jag ska ha att jobba i eftersom vi ska ha svarta klader pa oss och sen kopte jag mig en glass for att fira, en billig glass fran McDonalds for 50 cent visserligen, men valdigt god.
Nar jag kommer hem far jag ett samtal fran foretaget jag var pa intervju hos idag och gissa vad?
De ville att jag skulle borja jobba hos dem.
Men jag valjer hellre cafejobbet framfor det andra (forsaljarjobb) sa jag tackade sa mycket men sa att jag redan har fatt ett jobb.
Tanka sig, nar jag kom hit for snart 9 manader sen tog det typ 2 manader for mig att hitta jobb och nu hittade jag tva jobb pa en vecka.
Ar det for bra for att vara sant?
Hur som, nu har jag sagt att jag ska jobba pa cafet enda tills slutet av september, sa nu vet bade ni och jag nar jag kommer hem.
Borjan pa oktober, hall i er for snart ar jag hemma!
Vår lilla Oz-familj
Nu har en tredjedel av var Oz-familj akt hem till Sverige.
Usch, hejda ar verkligen inte min grej och att saga hejda till Therese idag pa stationen var allt annat an kul.
Helt sjukt egentligen hur en sa stark vanskap kan vaxa fram pa nagra veckor.
Jag tror ingen utav oss hade forvantat oss att vi skulle bli sa nara och vara sa lika.
Kanns tomt och det kommer kannas tomt utan Therese men a andra sidan sa kommer vi ju traffas i Sverige nar jag och Matilda ar tillbaka.
Under dessa 6 veckor har jag varit mig sjalv till 100 % med allt vad det innebar och jag har skrattat mer an jag tror jag gjort pa flera manader.
Tror egentligen inte att ord kan forklara hur glad jag ar att det var just dessa tva underbara manniskor jag reste med.
Hade verkligen inte blivit detsamma utan dem.
Det kanns pa ett satt bra att vi hade nagot att grata over dar pa stationen, att vi byggt upp en vanskap som kommer halla lange ar guld vart och handen pa hjartat kunde jag inte haft en battre Oz familj att resa med.
I love my girls!
Update
Skäms på mig.
Faktiskt, jag skäms lite.
Har varit hemma i Sydney i en vecka och har inte uppdaterat en enda gång.
Fick nyss ett samtal från mormor (som tyvärr bröts efter en stund) och då insåg jag verkligen hur mycket jag saknar alla där hemma!
Tack mormor för att du ringde, det kommer jag leva länge på.
Okej, så vad har hänt sen jag sist skrev?
Kommer jag ens ihåg?
Vi spenderade en natt i Spot X, ett ställe som typ inga aussies (förutom tour guides) har hört talas om.
Tyvärr regnade det en hel del så det drog ner "bedömningen" av platsen men kan tänka mig att Spot X på sommaren är typ guld värt.
Åker man med Oz Experience som vi har gjort får man en surflektion, lunch, middag, frukost och bopende för 50 dollar vilket är typ asbra med tanke på att maten verkligen var fräsch, typ i jämförelse med restaurang mat (nästan) och det var ett riktigt chill ställe med brasa och gitarrspel på kvällen (då det inte regnade).
På söndagen åkte vi tillbaka mot Sydney och usch va irriterade vi var på Sydneys kollektivtrafik när vi kom fram.
För det första var klockan drygt 8 på kvällen när vi kom fram och då hade vi setat i en buss i 10 timmar, hungriga som gamar och trötta.
Därför bestämde vi oss att köpa lite Thai innan vi påbörjade resan tillbaka till Frenchs Forest som normalt vis brukar ta en timme.
Straxt efter 8 hade vi käkat klart och skulle ta tunnelbanan till Chatswood för att sen ta bussen därifrån till Frenchs Forest.
Tror ni det gick så bra eller?
Nej.
Tunnelbanan till Chatswood var avstängd för de höll på att fixa spåret så vi fick ta en ersättningsbuss (det tog typ minst 1 timme för oss att hitta till den där jäkla ersättningsbussen) och när vi väl kom till Chatswood fick vi sitta i kylan/regnet och vänta en timme på att den bussen kom.
Det bör tilläggas att vi alla hade typ 13 kg väskor på ryggen plus 4 kassar med mat och dyligt som vi fördelade mellan oss.
Vi var nog alla ganska så tjuriga den kvällen men väl hemma här i Frenchs Forest släppte tjurigheten och vi välkomnades hem utav Gull och Klaus.
Therese och Matilda har nämligen sovit här sen i Söndags, så Oz familjen har varit samlad.
Underbar känsla!
Hur som, vi kom hem men det jag ville påpeka var
att Sydneys kollektivtrafik suger.
S.U.G.E.R.
Sen dess har vi varit och visat Matilda Manly eftersom hon inte varit där, vi har varit inne i City och kollat runt i affärer, jag och Matilda har sökt jobb.
I Torsdags var vi till Hunter Valley för vinprovning och mysig lunch.
Det var en väldigt tidigmorgon för oss som gillar att sova länge, vi gick upp kvart i 5 och satte oss på bussen straxt efter 6.
Gissa om det var 3 trötta tjejer som kom till Oz bussen klockan 7 på morgonen.
Ingen utav oss hade varit på vinprovning förut så det var en helt ny erfarenhet
på vägen dit stannade vi till på ett ställe där vi fick se vilda kängurus och Wallabies, har aldrig varit så nära en vild känguru (den närmsta var kanske 10 meter ifrån) förut så det var en jättehäftig upplevelse.
Väldigt fina djur.
Hunter Valley ligger norr om Sydney, inte långt ifrån Newcastle så normalt sätt skulle det ha tagit oss drygt 2 timmar att komma dit men just idag, på grund av allt regn tog det längre tid.
Till exempel, vi kunde inte åka den normala vägen för det var översvömning (verkligen översvömning, det var typ säkert 1 meter vatten som stod emellan oss och andra sidan vägen), hela vägen dit sa chauffören att han aldrig hade sett Hunter Valley så översvämmat, och han hade jobbat lääääänge som tour guide.
Det var lixom vatten överallt, sjöarna var översvömmade, åkrarna var nästan dränkta med vatten.
Helt sjukt vilken år det har varit vädermässigt här i Aus.
Vi var till två vinprovningar (egentligen brukar de åka till 3 men på grund av the floods så blev det bara två för vår del, vilket var mer than enough).
Den första var jättemysig och vi fick testa på vita viner, röda viner och champange och för mig som inte vanligtvis tycker om vin, var det en helt nytt för mig.
Vinerna var faktiskt goda!
Borde kanske nämna att Hunter Valley är en vinodlingsområde där alla viner är egenprodicerade i det området, det finns allt från stora vinodlingar med "stjärnvin" till mindre personliga vinodlingar där vinerna inte massproduceras utan görs "med kärlek".
Den första vinprovningen vi var till gjorde sina viner med kärlek och utefter det kunderna ville ha.
Och som sagt, jag hittade några viner som var riktigt riktigt goda.
Efter vin och jättegod lunch med trevligt sällskap (och lite på lyset) åkte vi vidare till nästa ställe, inte alls lika personligt, det var en utav de odlingar som "massproducerar" och vinner massa priser och enligt mig var vinerna där inte alls lika goda.
Igår åkte jag in till North Sydney för att provjobba på ett cafe (trodde jag) men de ville typ bara träffa mig personligen, ska provjobba på riktigt på måndagmorgon klockan 8.
Yey, upp vid klockan 6!
Och på tisdag har jag en annan intervju som säljare för ett företag som representerar mass andra företag (antar att det är en sån där dryg jävel som ingen nånsin vill prata med men det är ju värt en intervju i alla fall).
Har i alla fall lite på gång men vågar inte hoppas på för mycket.
Men jobb behöver jag för jag har nästintill noll pengar på kontot.
Men med tanke på vad jag upplevt under de senaste 6 veckorna så är det värt det, jag har fått min egen lilla Oz familj (som Therese säger och jag instämmer), fått vänner för livet och en upplevelse jag aldrig kommer glömma.
Snälla ni, kära läsare, ut och res.
Det kan vara bland det bästa ni kommer göra i era liv.
Faktiskt, jag skäms lite.
Har varit hemma i Sydney i en vecka och har inte uppdaterat en enda gång.
Fick nyss ett samtal från mormor (som tyvärr bröts efter en stund) och då insåg jag verkligen hur mycket jag saknar alla där hemma!
Tack mormor för att du ringde, det kommer jag leva länge på.
Okej, så vad har hänt sen jag sist skrev?
Kommer jag ens ihåg?
Vi spenderade en natt i Spot X, ett ställe som typ inga aussies (förutom tour guides) har hört talas om.
Tyvärr regnade det en hel del så det drog ner "bedömningen" av platsen men kan tänka mig att Spot X på sommaren är typ guld värt.
Åker man med Oz Experience som vi har gjort får man en surflektion, lunch, middag, frukost och bopende för 50 dollar vilket är typ asbra med tanke på att maten verkligen var fräsch, typ i jämförelse med restaurang mat (nästan) och det var ett riktigt chill ställe med brasa och gitarrspel på kvällen (då det inte regnade).
På söndagen åkte vi tillbaka mot Sydney och usch va irriterade vi var på Sydneys kollektivtrafik när vi kom fram.
För det första var klockan drygt 8 på kvällen när vi kom fram och då hade vi setat i en buss i 10 timmar, hungriga som gamar och trötta.
Därför bestämde vi oss att köpa lite Thai innan vi påbörjade resan tillbaka till Frenchs Forest som normalt vis brukar ta en timme.
Straxt efter 8 hade vi käkat klart och skulle ta tunnelbanan till Chatswood för att sen ta bussen därifrån till Frenchs Forest.
Tror ni det gick så bra eller?
Nej.
Tunnelbanan till Chatswood var avstängd för de höll på att fixa spåret så vi fick ta en ersättningsbuss (det tog typ minst 1 timme för oss att hitta till den där jäkla ersättningsbussen) och när vi väl kom till Chatswood fick vi sitta i kylan/regnet och vänta en timme på att den bussen kom.
Det bör tilläggas att vi alla hade typ 13 kg väskor på ryggen plus 4 kassar med mat och dyligt som vi fördelade mellan oss.
Vi var nog alla ganska så tjuriga den kvällen men väl hemma här i Frenchs Forest släppte tjurigheten och vi välkomnades hem utav Gull och Klaus.
Therese och Matilda har nämligen sovit här sen i Söndags, så Oz familjen har varit samlad.
Underbar känsla!
Hur som, vi kom hem men det jag ville påpeka var
att Sydneys kollektivtrafik suger.
S.U.G.E.R.
Sen dess har vi varit och visat Matilda Manly eftersom hon inte varit där, vi har varit inne i City och kollat runt i affärer, jag och Matilda har sökt jobb.
I Torsdags var vi till Hunter Valley för vinprovning och mysig lunch.
Det var en väldigt tidigmorgon för oss som gillar att sova länge, vi gick upp kvart i 5 och satte oss på bussen straxt efter 6.
Gissa om det var 3 trötta tjejer som kom till Oz bussen klockan 7 på morgonen.
Ingen utav oss hade varit på vinprovning förut så det var en helt ny erfarenhet
på vägen dit stannade vi till på ett ställe där vi fick se vilda kängurus och Wallabies, har aldrig varit så nära en vild känguru (den närmsta var kanske 10 meter ifrån) förut så det var en jättehäftig upplevelse.
Väldigt fina djur.
Hunter Valley ligger norr om Sydney, inte långt ifrån Newcastle så normalt sätt skulle det ha tagit oss drygt 2 timmar att komma dit men just idag, på grund av allt regn tog det längre tid.
Till exempel, vi kunde inte åka den normala vägen för det var översvömning (verkligen översvömning, det var typ säkert 1 meter vatten som stod emellan oss och andra sidan vägen), hela vägen dit sa chauffören att han aldrig hade sett Hunter Valley så översvämmat, och han hade jobbat lääääänge som tour guide.
Det var lixom vatten överallt, sjöarna var översvömmade, åkrarna var nästan dränkta med vatten.
Helt sjukt vilken år det har varit vädermässigt här i Aus.
Vi var till två vinprovningar (egentligen brukar de åka till 3 men på grund av the floods så blev det bara två för vår del, vilket var mer than enough).
Den första var jättemysig och vi fick testa på vita viner, röda viner och champange och för mig som inte vanligtvis tycker om vin, var det en helt nytt för mig.
Vinerna var faktiskt goda!
Borde kanske nämna att Hunter Valley är en vinodlingsområde där alla viner är egenprodicerade i det området, det finns allt från stora vinodlingar med "stjärnvin" till mindre personliga vinodlingar där vinerna inte massproduceras utan görs "med kärlek".
Den första vinprovningen vi var till gjorde sina viner med kärlek och utefter det kunderna ville ha.
Och som sagt, jag hittade några viner som var riktigt riktigt goda.
Efter vin och jättegod lunch med trevligt sällskap (och lite på lyset) åkte vi vidare till nästa ställe, inte alls lika personligt, det var en utav de odlingar som "massproducerar" och vinner massa priser och enligt mig var vinerna där inte alls lika goda.
Igår åkte jag in till North Sydney för att provjobba på ett cafe (trodde jag) men de ville typ bara träffa mig personligen, ska provjobba på riktigt på måndagmorgon klockan 8.
Yey, upp vid klockan 6!
Och på tisdag har jag en annan intervju som säljare för ett företag som representerar mass andra företag (antar att det är en sån där dryg jävel som ingen nånsin vill prata med men det är ju värt en intervju i alla fall).
Har i alla fall lite på gång men vågar inte hoppas på för mycket.
Men jobb behöver jag för jag har nästintill noll pengar på kontot.
Men med tanke på vad jag upplevt under de senaste 6 veckorna så är det värt det, jag har fått min egen lilla Oz familj (som Therese säger och jag instämmer), fått vänner för livet och en upplevelse jag aldrig kommer glömma.
Snälla ni, kära läsare, ut och res.
Det kan vara bland det bästa ni kommer göra i era liv.
Nimbin
Idag har vi alltsa varit pa en dagsutflykt till Nimbin, Nimbin ligger nagon timme ifran Byron och ar varsta hippiestaden.
Och med hippiestad sa menar jag verkligen hippiestad.
Vi akte med en buss med ett stort gang manniskor fran olika hostel har omkring i Byron och nar vi kommit fram till Nimbin sa holl busschaufforen ett speach om att Marijuana faktiskt ar olagligt i New South Wales och vilka skador som det kan orsaka men mesta dels sa han bara att man i princip skulle borja med lite och vanta 2 timmar for att se om man far nagon effekt och sen ta lite mer.
En ovan knarkare? ska inte ta mer an en halv cookie.
Jag vet ta mig tusan knappt vad en cookie ar.
Hur som, vi kom ut och man kunde typ kanna roken av droger och mitt pa gatan stod de folk som viskade "you wanna buy a cookie?".
Inne pa ett cafe vi var pa satt en som jobbade dar och rokte vad jag skulle tro var weed och nagra gaster satt och salde knark som om det var godis.
Och sen kunde man se barnfamiljer som lekte i en narliggande lekpark.
Enligt var guide var tydligen ocksa en del poliser hoga ibland.
Hahah helt sjuk upplevelse och nar vi kom tillbaka till bussen tror jag nastan att de flesta hade testa atminstine lite.
Handen pa hjartat, jag svar, jag/vi testade inget.
Knark ar inte riktigt nagot for mig men anledningen till att jag skriver om det har ar for att jag tycker det ar sa surrealistiskt hur ett helt samhalle kan vara kant som ett "knarksamhalle".
Det tog typ 10 minuter att ga fram och tillbaka genom Nimbin stad, sa det ar inte precis stort.
Efter det akte vi till ett stalle dar vi hade BBQ och darefter akte vi till ett stalle dar vi fick kolla pa vattenfall.
Landskapet till och fran Nimbin var sa himla vackert, synd att jag fortfarande inte kopt nagot minneskort till min kamera.
Det var lixom boskap med bade hastar och kor lite har och var och allt var gront och fint.
Jattevackert som sagt.
Imorgon vantar kajaking med delfiner och en till surflektion (fick kopa den for 10 dollar, 70 kronor. I vanliga fall kostar en surflektion minst 65 dollar, GO ME! ) for min del och pa kvallen blir dte utgang med en tjej vi traffade idag.
En harlig dag kan jag nog forutspa :)
Vi beger oss till Spot X pa lordag morgon for annu mer surfing och sen pa mandag aker vi tillbaka till Sydney, det ar helt sjukt att 6 veckor redan har gatt.
Jag kan knappt forsta att tiden gatt sa fort men tiden gar ju fort nar man har roligt och roligt kan man minst sagt saga att vi har/har haft det!
Och med hippiestad sa menar jag verkligen hippiestad.
Vi akte med en buss med ett stort gang manniskor fran olika hostel har omkring i Byron och nar vi kommit fram till Nimbin sa holl busschaufforen ett speach om att Marijuana faktiskt ar olagligt i New South Wales och vilka skador som det kan orsaka men mesta dels sa han bara att man i princip skulle borja med lite och vanta 2 timmar for att se om man far nagon effekt och sen ta lite mer.
En ovan knarkare? ska inte ta mer an en halv cookie.
Jag vet ta mig tusan knappt vad en cookie ar.
Hur som, vi kom ut och man kunde typ kanna roken av droger och mitt pa gatan stod de folk som viskade "you wanna buy a cookie?".
Inne pa ett cafe vi var pa satt en som jobbade dar och rokte vad jag skulle tro var weed och nagra gaster satt och salde knark som om det var godis.
Och sen kunde man se barnfamiljer som lekte i en narliggande lekpark.
Enligt var guide var tydligen ocksa en del poliser hoga ibland.
Hahah helt sjuk upplevelse och nar vi kom tillbaka till bussen tror jag nastan att de flesta hade testa atminstine lite.
Handen pa hjartat, jag svar, jag/vi testade inget.
Knark ar inte riktigt nagot for mig men anledningen till att jag skriver om det har ar for att jag tycker det ar sa surrealistiskt hur ett helt samhalle kan vara kant som ett "knarksamhalle".
Det tog typ 10 minuter att ga fram och tillbaka genom Nimbin stad, sa det ar inte precis stort.
Efter det akte vi till ett stalle dar vi hade BBQ och darefter akte vi till ett stalle dar vi fick kolla pa vattenfall.
Landskapet till och fran Nimbin var sa himla vackert, synd att jag fortfarande inte kopt nagot minneskort till min kamera.
Det var lixom boskap med bade hastar och kor lite har och var och allt var gront och fint.
Jattevackert som sagt.
Imorgon vantar kajaking med delfiner och en till surflektion (fick kopa den for 10 dollar, 70 kronor. I vanliga fall kostar en surflektion minst 65 dollar, GO ME! ) for min del och pa kvallen blir dte utgang med en tjej vi traffade idag.
En harlig dag kan jag nog forutspa :)
Vi beger oss till Spot X pa lordag morgon for annu mer surfing och sen pa mandag aker vi tillbaka till Sydney, det ar helt sjukt att 6 veckor redan har gatt.
Jag kan knappt forsta att tiden gatt sa fort men tiden gar ju fort nar man har roligt och roligt kan man minst sagt saga att vi har/har haft det!
Hej jag lever
Tankte bara tala om att jag lever (eller vi alla tre lever) och att vi nu befinner oss i Byron, har drygt en vecka kvar av var resa och kommer vara i Byron i 5 natter, imorgon blir det kajaking med delfiner (och forhoppningsvis valar) och pa torsdag ska vi ut till Nimbin som ar varsta hippiestaden.
Det ska bli spannande!
Vi har det fortfarande jattebra och har, sen jag skrev sist, varit i Brisbane 2 natter och i Surfers Paradise 2 natter. Ska skriva mer senare men nu har jag inte jattemycket tid.
BIG PLUS: Pa hostlet vi bor pa har de cyklar man kan fa lana gratis!
Sa det forsta vi gjorde igar kvall var att ta oss en cykelrunda runt i Byron, fy bubblan va underbart det ar att cykla!
Vi har lanat cyklar idag ocksa och ska cykla runt lite mer.
Ett annat BID PLUS ar att hostlet ligger typ 1 minuters gangvag fran stranden.
Igar gick vi ner och kollade pa solnedgangen och bara njot av det vi sag.
Jag tror jag kommer gilla Byron valdigt mycket.
Lugn igen
Okej, forst vill jag be om ursakt for mitt "reseriutbrott" i de forra inlaggen, nu ar jag lugn igen och har insett att kameran inte ar hela varlden.
Bara en del av varlden, en ganska sa stor del men anda.
Med det sagt kan jag beratta att Fraser Island var sa himla bra!
Varldens storsta sando och ja, det var verkligen sand OVERALLT sa nar vi kom tillbaka hade vi typ 3 ton sand var med oss.
Sjalva resan gick till sa att man pa Hostlet (vi bodde pa Fraser on Rainbow) blev uppdeladei 4 grupper om 7-8 personer i varje grupp.
Vi var 8 i var grupp varav en korde hela tiden (de andra tva som skulle ha kort egentligen kunde inte kora manuell bil) och vi hade verkligen en jattebra grupp.
En bil hade en guide sm korde och de tre resterande bilarna korde efter honom sa vi visste vart vi skulle.
Jag tror vistelsen pa Fraser beror valdigt mycket pa gruppen man hamnar i, antingen blir det succe eller sa blir det magplask. Typ.
Alla vi 4 grupper som akte ut var nog valdigt nojda med vara grupper och som sagt, vi hade riktigt skoj.
Lyssnade pa musik samtidigt som vi korde precis dar vagorna kommer in till land.
Pa dagarna akte vi runt en del i bilden, och eftersom on var sa himla stor (mycket storre an jag trodde) sa tog det ett tag att ta sig till alla olika stallen men det gjorde ingenting alls.
Vi besokte och badade i jattefina insjoar (man fick inte bada i havet p.g.a hajrisken), akte till en stor sandyna som avslutades med en vacker insjo.
Bilder skulle ju kunna gora Fraser mer rattvisa an bara mina ord men jag har ju inga (Therese och Matilda har tagit sa jag ska fa utav dem sen sa egentligen ar det lugnt).
Pa kvallarna lagade vi mat vid campet pa en gasspis (heter det sa?) och sen festade vi for fullt, borjade laga mat och dricka nagra glas vid runt 6-halv 7 och gick och la oss runt 2 am.
Och anda orkade man upp klockan halv 8 morgonen efter.
Mysigast var nog att ga ner hela ganget till stranden runt 10 pm och sitta och prata, sjunga och titta pa stjarnorna, lyckades se 2 stjarnfall som var sa himla fina.
Traffade som sagt riktigt harliga manniskor som vi forhoppningsvis kommer traffa igen men man vet ju aldrig.
Och juste, alla Dingos.
Dem far vi ju inte glomma, vi hade dingos som sprang omkring pa campet nar vi lagade mat och nar vi gick till stranden motte vi nagra stycken.
Vi sag nagra pa stranderna nar vi akte bil under dagen ocksa men mest var de nog vi campet, dar de trodde det fanns mat att hamta.
Vilket det inte fanns eftersom vi blivit strangt tillsagda att INTE mata dingosarna.
Det var haftigt men lite laskigt ocksa maste jag erkanna men bara man inte gjorde dem nagot sa var de snalla tillbaka.
En utav guiderna holl pa att bli "attackerad" av en haj.
Attackerad ar fel ord men det later mer dramatiskt sa jag anvander det anda men faktiskt sa var hela handelsen vladigt laskig.
Det som hande var att en utav vara guider, som forovrigt bott i Sverige i 6 manader och kan snacka svenska, skulle ut och surfa.
Medan han och den andra guiden surfade gick vi, alla fyra grupper, upp pa en klippa som tog typ 15 minuter att ga upp for.
Sa dar star vi och njuter av utsikten som var sjukt vacker och helt plotsligt hor vi nagon fran gruppen som ropar haj.
Det forsta jag tanker ar att det ar ett daligt skamt men nar jag tittar ner till Brendan (guiden) sa ser jag en haj simma 1-2 meter ifran honom under ytan.
Alla stog uppe pa klippan och skrek och han forstod ingentin forst, tillslut, nar hajen var pa en meters avstand fran honom sag han den ocksa.
Upp med benen pa bradan och sen satt han dar och vantade och som tur var sa forsvann hajen.
Men usch, mitt hjarta satt verkligen i halsgropen.
Trots det fortsatte han att surfa en liten stund men nar vi alla kom ner pa stranden igen och han var uppe ur vattnet marktes det att han var lite skakis.
Det var en drygt 3,5 meter lang tigerhaj.
En annan sak som hande forsta kvallen var att var andra guide, Jimmy, blev slagen av 4 killar som inte horde till nagon utav vara grupper.
4 mot 1, verkligen moget.
Dagen efter kom det fram att en person fran en annan grupp tagit ett foto pa det hela (men inte ingripit utan latit dessa killar pucklat pa Jimmy ett tag) sa Jimmy tog fotot till polisen och nu har de kunnat identifiera killarna, sa nu ska det aka fast!
Javla idioter det finns.
Forutom det sa har jag glomt att skriva att vi tog en surflektion i 1770 nar vi var dar och den har gangen var forhallanden mycket battre an forsta gangen jag surfade.
Jag lyckades sta upp flera ganger och faktiskt aka pa bradan in till stranden och fy bubblan vilken harlig kansla det ar!
Jag maste surfa snart igen for jag alskar det.
Nu ar vi i Noose och har ska vi vara 3 natter, vet inte riktigt vad vi ska hitta pa har men det finns lite nationalparker, stranden och Australien Zoo, sa nagot ska vi val kunna hitta pa.
Det ar inte alls mycket kvar pa var resa nu och det kanns lite sadar, men jag tanker njuta varje dag av de veckor vi har kvar.
Ps. Grattis i efterskott mamma pa morsdag, jag var ute pa Fraser med absolut noll tackning sa kunde inte skicka ivag ett sms.
Ni far garna ringa nagon dag. Ds.
Bara en del av varlden, en ganska sa stor del men anda.
Med det sagt kan jag beratta att Fraser Island var sa himla bra!
Varldens storsta sando och ja, det var verkligen sand OVERALLT sa nar vi kom tillbaka hade vi typ 3 ton sand var med oss.
Sjalva resan gick till sa att man pa Hostlet (vi bodde pa Fraser on Rainbow) blev uppdeladei 4 grupper om 7-8 personer i varje grupp.
Vi var 8 i var grupp varav en korde hela tiden (de andra tva som skulle ha kort egentligen kunde inte kora manuell bil) och vi hade verkligen en jattebra grupp.
En bil hade en guide sm korde och de tre resterande bilarna korde efter honom sa vi visste vart vi skulle.
Jag tror vistelsen pa Fraser beror valdigt mycket pa gruppen man hamnar i, antingen blir det succe eller sa blir det magplask. Typ.
Alla vi 4 grupper som akte ut var nog valdigt nojda med vara grupper och som sagt, vi hade riktigt skoj.
Lyssnade pa musik samtidigt som vi korde precis dar vagorna kommer in till land.
Pa dagarna akte vi runt en del i bilden, och eftersom on var sa himla stor (mycket storre an jag trodde) sa tog det ett tag att ta sig till alla olika stallen men det gjorde ingenting alls.
Vi besokte och badade i jattefina insjoar (man fick inte bada i havet p.g.a hajrisken), akte till en stor sandyna som avslutades med en vacker insjo.
Bilder skulle ju kunna gora Fraser mer rattvisa an bara mina ord men jag har ju inga (Therese och Matilda har tagit sa jag ska fa utav dem sen sa egentligen ar det lugnt).
Pa kvallarna lagade vi mat vid campet pa en gasspis (heter det sa?) och sen festade vi for fullt, borjade laga mat och dricka nagra glas vid runt 6-halv 7 och gick och la oss runt 2 am.
Och anda orkade man upp klockan halv 8 morgonen efter.
Mysigast var nog att ga ner hela ganget till stranden runt 10 pm och sitta och prata, sjunga och titta pa stjarnorna, lyckades se 2 stjarnfall som var sa himla fina.
Traffade som sagt riktigt harliga manniskor som vi forhoppningsvis kommer traffa igen men man vet ju aldrig.
Och juste, alla Dingos.
Dem far vi ju inte glomma, vi hade dingos som sprang omkring pa campet nar vi lagade mat och nar vi gick till stranden motte vi nagra stycken.
Vi sag nagra pa stranderna nar vi akte bil under dagen ocksa men mest var de nog vi campet, dar de trodde det fanns mat att hamta.
Vilket det inte fanns eftersom vi blivit strangt tillsagda att INTE mata dingosarna.
Det var haftigt men lite laskigt ocksa maste jag erkanna men bara man inte gjorde dem nagot sa var de snalla tillbaka.
En utav guiderna holl pa att bli "attackerad" av en haj.
Attackerad ar fel ord men det later mer dramatiskt sa jag anvander det anda men faktiskt sa var hela handelsen vladigt laskig.
Det som hande var att en utav vara guider, som forovrigt bott i Sverige i 6 manader och kan snacka svenska, skulle ut och surfa.
Medan han och den andra guiden surfade gick vi, alla fyra grupper, upp pa en klippa som tog typ 15 minuter att ga upp for.
Sa dar star vi och njuter av utsikten som var sjukt vacker och helt plotsligt hor vi nagon fran gruppen som ropar haj.
Det forsta jag tanker ar att det ar ett daligt skamt men nar jag tittar ner till Brendan (guiden) sa ser jag en haj simma 1-2 meter ifran honom under ytan.
Alla stog uppe pa klippan och skrek och han forstod ingentin forst, tillslut, nar hajen var pa en meters avstand fran honom sag han den ocksa.
Upp med benen pa bradan och sen satt han dar och vantade och som tur var sa forsvann hajen.
Men usch, mitt hjarta satt verkligen i halsgropen.
Trots det fortsatte han att surfa en liten stund men nar vi alla kom ner pa stranden igen och han var uppe ur vattnet marktes det att han var lite skakis.
Det var en drygt 3,5 meter lang tigerhaj.
En annan sak som hande forsta kvallen var att var andra guide, Jimmy, blev slagen av 4 killar som inte horde till nagon utav vara grupper.
4 mot 1, verkligen moget.
Dagen efter kom det fram att en person fran en annan grupp tagit ett foto pa det hela (men inte ingripit utan latit dessa killar pucklat pa Jimmy ett tag) sa Jimmy tog fotot till polisen och nu har de kunnat identifiera killarna, sa nu ska det aka fast!
Javla idioter det finns.
Forutom det sa har jag glomt att skriva att vi tog en surflektion i 1770 nar vi var dar och den har gangen var forhallanden mycket battre an forsta gangen jag surfade.
Jag lyckades sta upp flera ganger och faktiskt aka pa bradan in till stranden och fy bubblan vilken harlig kansla det ar!
Jag maste surfa snart igen for jag alskar det.
Nu ar vi i Noose och har ska vi vara 3 natter, vet inte riktigt vad vi ska hitta pa har men det finns lite nationalparker, stranden och Australien Zoo, sa nagot ska vi val kunna hitta pa.
Det ar inte alls mycket kvar pa var resa nu och det kanns lite sadar, men jag tanker njuta varje dag av de veckor vi har kvar.
Ps. Grattis i efterskott mamma pa morsdag, jag var ute pa Fraser med absolut noll tackning sa kunde inte skicka ivag ett sms.
Ni far garna ringa nagon dag. Ds.
