Homecoming
Och nu är det bestämt, datumet jag kommer hem på är (trummvirvel) den 21 september.
Det innebär alltså att jag lämnar kära Oz den 20 september på eftermiddagen.
Kan inte fatta att jag faktiskt har ett datum nu (på riktigt iaf) och att jag måste lämna landet just den 20:e.
Även fast hela jag är så himla glad över att jag ska få träffa alla nära och kära igen så är det fortfarande en del av mig som vill stanna.
Jag tror inte man riktigt förstår vad jag menar om man inte har varit med om något liknande själv.
Australien är lixom mitt andra hem, Gull och Klaus är, samma nu med Andy och Natalya och barnen.
Mina vänner här, allt.
De kommer att stanna här och jag kommer att åka hem och det är inte så att jag bara kan åka tillbaka över en dag, det kräver lite mer effert än så.
Men vill man något tillräckligt mycket så kan man och jag kommer helt klart komma tillbaka, såklart för att träffa alla igen men också för att resa mer.
Australien är så himla stort så det krävs både tid och pengar för att kunna se allt (det mesta i alla fall).
Nästa gång blir det Västkusten.
Men såklart så ser jag så mycket fram emot att träffa alla mina kära igen!
Ett år utan er, ni fattas, även om jag har det så himla bra, så är det klart att jag saknar er.
Annars flyter dagarna på.
Det som hänt i Norge är bara för hemskt och helt ofattbart att jag blir helt stum bara jag tänker på det.
Det är överallt på nyheterna och i tidningarna här också och många pratar om det.
Jag vet att sånt här händer mer än vad man tror men när det är Norge så blir det lite mer påtagligt.
Kan nog inte ens föreställa mig smärtan och chocken norska befolkningen är i nu.
Jag jobbar på förfullt och det blir en 40 timmar i veckan med jobb för min del vilket är mer än jag är van med men det är bra.
De senaste 2 dagarna har kassan inte fungerat så det har varit lite panik men vi har klarat oss igenom det.
Kommer inte hem förrän runt 8 ibland senare på kvällarna på grund av gym efter jobbet, så jag måste erkänna att jag är ganska trött men försöker få så mycket sömn som möjligt.
Helgerna försöker jag utnyttja till fullo, lite party, lite chilla på stan och lite sova länge på mornarna.
Annars går jag upp innan 6 varje dag, så att få sova lite längre 2 dagar i veckan är behövligt.
Också har min rygg börjat spöka igen . .
Blir så trött på den, har inte alls lika ont som förut men det är inte behagligt heller precis.
Well well, what to do, what to do.
Nu ska jag kila, see you later
Det innebär alltså att jag lämnar kära Oz den 20 september på eftermiddagen.
Kan inte fatta att jag faktiskt har ett datum nu (på riktigt iaf) och att jag måste lämna landet just den 20:e.
Även fast hela jag är så himla glad över att jag ska få träffa alla nära och kära igen så är det fortfarande en del av mig som vill stanna.
Jag tror inte man riktigt förstår vad jag menar om man inte har varit med om något liknande själv.
Australien är lixom mitt andra hem, Gull och Klaus är, samma nu med Andy och Natalya och barnen.
Mina vänner här, allt.
De kommer att stanna här och jag kommer att åka hem och det är inte så att jag bara kan åka tillbaka över en dag, det kräver lite mer effert än så.
Men vill man något tillräckligt mycket så kan man och jag kommer helt klart komma tillbaka, såklart för att träffa alla igen men också för att resa mer.
Australien är så himla stort så det krävs både tid och pengar för att kunna se allt (det mesta i alla fall).
Nästa gång blir det Västkusten.
Men såklart så ser jag så mycket fram emot att träffa alla mina kära igen!
Ett år utan er, ni fattas, även om jag har det så himla bra, så är det klart att jag saknar er.
Annars flyter dagarna på.
Det som hänt i Norge är bara för hemskt och helt ofattbart att jag blir helt stum bara jag tänker på det.
Det är överallt på nyheterna och i tidningarna här också och många pratar om det.
Jag vet att sånt här händer mer än vad man tror men när det är Norge så blir det lite mer påtagligt.
Kan nog inte ens föreställa mig smärtan och chocken norska befolkningen är i nu.
Jag jobbar på förfullt och det blir en 40 timmar i veckan med jobb för min del vilket är mer än jag är van med men det är bra.
De senaste 2 dagarna har kassan inte fungerat så det har varit lite panik men vi har klarat oss igenom det.
Kommer inte hem förrän runt 8 ibland senare på kvällarna på grund av gym efter jobbet, så jag måste erkänna att jag är ganska trött men försöker få så mycket sömn som möjligt.
Helgerna försöker jag utnyttja till fullo, lite party, lite chilla på stan och lite sova länge på mornarna.
Annars går jag upp innan 6 varje dag, så att få sova lite längre 2 dagar i veckan är behövligt.
Också har min rygg börjat spöka igen . .
Blir så trött på den, har inte alls lika ont som förut men det är inte behagligt heller precis.
Well well, what to do, what to do.
Nu ska jag kila, see you later
Kommentera gärna!
Postat av: Lisa
Hej! Vet du något bra hotell runt barriär reven?? :)
Postat av: mormor
Hej Pernilla!
det är dags att skaffa sig en muckarkam, eller ska vi säga kommahemkam,så jag kan räkna dagarna.
Trackback