Fortsättning på Livet som backpacker
PS. VARNING FÖR SUPERLÅNGT INLÄGG

Efter Airlie Beach åkte vi till 1770 (Agnes Water är ett annat namn för stället).
1770 upptäcktes av James Cook, eller Captain Cook som man oftast säger och eftersom han upptäckte 1770 år 1770 så fick det även bli namnet på 1770 (ursäkta den röriga meningen).
Det mesta på den Australiensiska östkusten är upptäckt utav Captain Cook som var en brittiskt "explorer".
Saken är ju den att det redan bodde aborginer på de flesta ställen som Captain Cook upptäckte men eftersom ingen tidigare hade satt någon "stämpel" på vad de olika ställena var så tog Captain Cook sig äran och gjorde det.

Med Oz experience så har man en utbildad Tour Guide som kör bussen och berättar intressanta saker om alla ställen man kommer till.
Åker man med Greyhound som vi gjorde en gång så får man ingen "utbildning" över huvudtaget.
En utav många anledningar till varför jag skulla välja Oz Experience framför Greyhound.
Jag tror jag har lärt mig mer om Australien och dess historia än vad jag kan om Sveriges.

Men tillbaka till 1770.
Från Airlie BEach till 1770 tog det cirka 11 timmar med buss och vägen dit var otroligt lång och ganska tråkig, fanns inte jättemycket att kolla på då landskapet på den sträckan var väldigt platt men med en bok och lite musik så gick 11 timmar ändå relativt snabbt.
Tips: Det finns vissa busschaufförer som spelar så otroligt dålig musik så man har lust att hoppa av bussen och gå resten av vägen, därför kan en egen ipod vara bra att ha.
Vill man så får man iförsig koppla in sin egen musik till stereon på bussen så slipper man lyssna på den hemska musik som ibland kan spelas.
På bussen träffade vi två andra svenskar från Uppsala, supertrevliga så vi pratade bort en del av de 11 timmarna också.
När vi väl var framme i 1770 på vårt Hostel 1770 Backpackers lagade vi iordning (vi som åkt på bussen under dagen) lite kängurugryta med tortillabröd och créme freiche.
I 1770 kan man dessutom surfa superbilligt!
Det finns två surfskolor, Lazy Lizrad och Reef 2 Beach.
Lazy Lizard kostar 30 dollar och för de får man en 4 timmars surflektion, en liten grupp på max 10 personer och en väldigt duktig och erfaren coach.
Reef 2 Beach kostar 17 dollar där man surfar i en större grupp och i 3 timmar.
Vi gjorde Lazy Lizard och var supernöjda med den men jag tror säkert att Reef 2 Beach är bra den också.
Vill man surfa billigt och bra så är 1770 definitivt stället att göra det på.
De har nämligen den billigaste surf lektionerna i hela Australien.


Luke (vår surf coach) hjälpte oss att fånga vågprna samt att pusha på oss så vi fick
lite mer fart.
Han sa även till när vi skulle ställa oss upp vilket underlättade mycket.
Innan man ger sig ut i vattnet får man lära sig om Rips och strömmar och självklart
hur man ska paddla och vilken fot som är den bakre foten.
Här i Australien där fler folk av deras okunnighet för rips än i hajattacker
och ändå är det hajattackerna som alltid uppmärksammas.
Det borde vara tvärtom för att få både locals men mest såklart turister att veta vad ett rip är.
Ett rip är alltså en slags ström som bildas när vågorna kommer och slår in mot land, för att
vågorna ska ha någonstans att ta vägen sen så går de ut i havet igen i en slags undervattensström
som ibland kan vara 500 meter lång.
Ripen är starka och fastnar man i ett rip och försöker simma emot dem för att komma tillbaka till land (som de
flesta gör) så är chansen stor att man blir så trött att man tillslut inte orkar hålla sig flytande och
tyvärr så drunknar man. Det man ska göra är att, för det första alltid simma mellan flaggorna som är utsatta på
bevakade ständer, på så sätt finns det livvakter där som har koll på vad som händer på stranden.
Det andra man ska göra är att hålla sig lugn och simma snett utåt från Ripen tills man märker att man
slutat blivit meddragen i den strarka strömmen.
Det tar ett tag tt lära sig att utskilja ett rip (jag är inte helt 100 på den än) men det säkraste sättet att veta
vart det finns rip är att titta på vågorna.
När vågor kommer in till land bildas det ett "vitt skum" som gör att vattnet kan se ganska farligt ut men det är faktiskt just där som det är säkrast att bada.
Där vattnet ser som lugnast ut, dvs inga vågpr, är oftast det stället där ripen går ut till havs igen.
Comprende?







Efter det vart det chill på stranden tills solen gick ner.

1770 är en väldigt liten ort, händer egentligen inte mycket alls där men är
trots det riktigt fint.
Vill man ta vara på surfingen så tycker jag definitivt att man ska stanna längre.


Vårt nästa stopp var Rainbow Beach där vi bodde på Fraser's on Rainbow och som
jag sa tidigare såingick våra nätter där i vårt Cobber Pass som vi köpte med Oz Experience.


Dryga 30 minuter ifrån vårt Hostel låg en enorm "Sand dune" och där har de dagliga
guidade turer som man kan gå med i gratis. Är det fint väder är det helt klart värt att
gå tid och ta en titt.
Solnedgången var riktigt vacker.




Man kunde åka sand board (tror att det hetta så i alla fall), typ som pulka fast på sand.






Vårt färmedel för 3 dagar framåt.
Här håller vi nämligen på och förbereder oss för att åka till underbara Fraser Island.
För att komma till Fraser åker man färja över och den tar cirka 10 minuter.
Fraser är världens största sandö så förbered er på att bli sandiga, efter ett tag bryr man sig inte ens.


På Fraser får man inte bada i havet på grund av Hajrisker, rips och maneter men
ön är full med olika insjöar och där får man bada hur mycket som helst.
Vi åkte 4 bilar med 8 personer i varje bil och man är samma 8 personer i sin bil alla 3 dagar så
man blir lixom som en liten familj.
Vår bil var grym!
Jag rekommenderar att ha en guide med sig (han kör den bil som åker först) på så sätt får
man se "det mest sevärda" på ön och man slipper oroa sig för att virra bort sig.


Har nog aldrig sett så kristallklart vatten.





Vårt camp där vi sov i tält och lagade mat med gasspis (äkte campingliv. det gillar vi).
På kvällen vart det party under stjärnorna och goonet var självklart med.


Therese och Tamara




Några minuter efter den här bilden togs ser vi en skugga av en haj, inte en liten fjuttig haj utan
en tigerhaj på dryga 3,5 meter simma runt Brendan (vår guide).
Eftersom vi står uppe på en stor klippa hör han inte oss när vi skriker SHARK!!, så han fortsätter att simma
i riktning mot hajen och när den är cirka 1 meter ifrån honom ser han den.
Hajen simmade fram och tillbaka runt Brendan i säkert 5 minuter men som tur var så
var han inte hungrig den dagen.

Kvällen innan hade vår andra guide blivit misshandlad av 4 okända män.
Träffade en tjej i Byron när vi var där och tydligen är dessa händelser tp legendariska, alla pratar om
dem och hon var typ hur avis som helst på att vi hade varit där.


Vårt lilla crew.


Dingosarna kunde man se lite överallt men främst på kvällen vid campet
när vi stod och lagade mat.
Här och var kom det fram en massa dingos och trodde att de skulle få mat vilket de såklart inte fick,
det är nämligen strängt förbjudet att mata dem.
Först var det lite läskigt att ha dem omkring sig men efter första kvällen var man van och så länge man inte
var aggresiv mot dem så gjorde de inget tillbaka.

Fraser är helt klart något man borde besöka, så värt det och har man ett bra gäng man åker med så gör det en stor del av vistelsen.
Jag gillade Fraser himla mycket!


Vårt nästa stopp var Noosa där vi spenderade 3 dagar, första dagen mötte
vi upp med Elise och åkte till Sunshie Beach tidigt på morgonen och var där hela
dagen.


Dagen där på promenerade vi runt i Noosa National park i några timmar och
tog oss en sväng ner på stan.
I Noosa bodde vi på Nomads och en sak som var lite drygt är att man måste ta Shuttle Buses till de
ställen man vill åka till eftersom hostlet låg lite kallebakom.
Det gick inga Shuttle Buses på kvällarna vilket innebar att man antingen fick ta taxi eller stanna på
hostlet och just när vi var där var det typ inge party alls på hostlet så det blev 3 lugna kvällar
vilket i försig kanske var bra.
Skulle jag åka dit igen skulle jag nog ha valt YHA som låg prcis vid busstationen inne i stan.




En sak som vi lärde oss var att man borde boka sina bussresor i tid för att vara helt 100 på att man kommer dit man ska när man ska.
Från Airlie Beach hade vi nämligen förbokat allt, dvs att vi hade datum och passa enda fram till slutet av vår resa
och därför är det ju såklart viktigt att man kommer dit man ska i tid.
Sista kvällen i Noosa skulle vi gå in och boka 3 platser på Oz-bussen till Brisbane men bussen var redan full.
Vi hade typ alltid bokat in våra plaster kvällen innan och det hade aldrig varit fullt förut, panik utbryter och tillslut är vår enda läsning att köpa biljetter (26 dollar styck) från Noosa till Brisbane med Greyhound.
Det löste sig ju men för några minuter där var vi ganska panikslagna så tänk på det om ni reser, speciellt under högsäsongen.

Vi kom till Brisbane runt 12 på dagen och blev uppmötta av en familjevän till Matilda eftersom vi skulle bo hos dem i 2 nätter.

Inne i Centrum




Jag lärde mig tycka om Sushi


En stackars fladdermus som flög in i vårt rum en utan kvällarna.

Brisbane var också en otroligt härlig stad, ganska mycket business över det hela men  jag gillade Brisbane mycket!
Vi gick till Down Under Bar som tillhör Base Backpackers och festade en utav kvällarna, tyckte det var
riktigt bra drag och mycket folk.
Helt klart en kväll vi alla tre nog kommer minnas ett bra tag!


Next stop: Surfers Paradise.





Stannade 2 nätter även i Surfers och första dagen vi kom dit köpte vi ett party pass, där man får fritt inträde på 5 klubbar plus en gratis drink på varje ställe och rabatterade priser på resterande drinkar.
Det var helt okej men man hade typ bara 1- 1 ½ timme på varje ställe, men vi hade en riktigt rolig kväll med
bra musik och dans.
På Vanity, en utav klubbarna, hade de dator med internet på toaletten, en make up artist, olika perfymer man fick prova och även lite smått och gott.
Det var till och med en kristallkrona i taket och en hel drös med speglar.
Nästan så man skulle kunnat parta på toaletten och det inte varit för att de spelade grym musik på dansgolvet.
Annars i Surfers så mötte vi upp med Elise igen som kommit ifatt oss, vi hängde på stranden ett tag och bara gick runt.

Vi sov på Backpackers in Paradise och vi var 11 personer i vårt rum, där en utav dem var en man som luktade så mycket svett att man kände lukten så fort man öppnade dörren och på natten snarkade han det högsta snarkningarna jag någonsin hört (värre än pappa) och vi höll på att bli tokiga!
Men det är sånt man får stå ut med när man vill bo relativt billigt.
Det låg i alla fall väldigt centralt och nära till allt men om ni åker dit så kolla upp andra alternativ på hostel (och akta er för illaluktande män som snarkar).


Gissa vart vi åkte sen?
Byron Bay såklart.
Byron var vårt hem i 5 nätter och vi gjorde en hel del under dessa dagar.


Vi bodde på Backpackers Inn där vi fick låna cyklar.
Det var första gången jag satt på en cykel på över 8 månader, helt sjukt.
Jag vet fortfarande hur man cyklar men att cykla i vänstertrafik krånglade till allt..
Och jag som trodde att jag hade vant mig vid att bilarna kör på "fel sida" här, I guess not.


Vi bakade chokladbollar.






Åkte på en dagsutflykt till Nimbin med The Grasshopper


Där arbetsandan såg ut ungefär så här..

Nimbin är nämligen känt för att vara ett "drogställe", det låter hemsk och egentligen så är det väl det.
När vi gick på gatan så fick vi flera förfrågningar om vi ville köpa lite "cookies" och de flesta vi såg såg ganska risiga ut men hjär och där skymtade man barnfamiljer som var ute och lekte.
Stora kontraster, jag skulle inte vilja att mitt barn växte upp bland droger.
Men hey, är man into that stuff så kanske Nimbin kan vara värt ett besök?
Efter Nimbin tog bussen oss vidare till ett ställe där vi hade BBQ och fick gå runt och kolla på fin natur.






Therese Skydivade i Byron och vi kajakde även med delfiner vilket var riktigt häftigt.

Byron var väldigt soft, en hippistad skulle man nog kunna kalla det.
De flesta där hade en väldigt positiv inställning till livet där den högsta prioriteten är
att leva livet.
Surfa, chilla, ta några öl med vänner och surfa lite till.
Karriären är inte något som bekymrar de (inte alla men många) som bor i Byron utan där handlar det mest om att få ut så mycket som möjligt utav livet, leva i nuet with no regrets kind of.
Jag gillar det mottot och jag tycker det är något alla borde lära sig ifrån, man borde leva varje dag till fullo för en dag som passerat är en dag man aldrig kommer få tillbaka.
Vill man ut och resa, gör det, för innan du vet ordet av kanske det är för sent.


Tyvärr regnade det en hel del när vi var i Spot X men vi fick i alla fall en
surflektion och supergod mat. Tror Spot X akn vara det ultimate stället att spendera några dagar på under högsäsongen när vädret är som bäst, det är brasa på kvällen med gitarrspel, surfing på dagen och ja, bara
tillfälle att ta det lugnt och njuta av livet.
Spot X var vårt sista stopp innan vi skulle tillbaka till Sydney och tyvärr så har vi inga bilder därifrån..

Att komma tillbaka till Sydney kändes på ett sätt väldigt konstigt, att vara backpacker hade ju lixom blivit ens livvstil under de veckor vi var borta.
På en gång började paniken över att inte ha någopt jobb skölja över mig och jag sökte jobb som en galning, en vecka senare hade jag min trial och två dagar efter det började jag jobba.
Allt löser sig, det gör det och den här resan är något jag kommer minnas för resten av mitt liv.
Jag har fått vänner för livet och är tusen erfarenheter rikare, vad mer kan man begära?

Nu har jag drygt 3 månader kvar i Australien och jag ska försöka göra det mesta och det bästa utav den tiden.
Det är ett löfte till mig själv.

För att jobba i Australien (lagligt) behöver man ett Work and Holiday Visa, ett studentvisa fungerar också men då får man inte jobba mer än 20 timmar i veckan.
Enligt vad jag har hört så är inte typ cafeer och sånt jättenoga med om man jobbar mer än 20 timmar om man har ett studentvisa.
Jag har ett Work and Holiday Visa som jag köpte via Internet, det finns säkert billigare ställen man kan få sit Visa ifrån men som alltid när det gäller mig så köpte jag mitt i sista minuten.