Vår lilla Oz-familj
Nu har en tredjedel av var Oz-familj akt hem till Sverige.
Usch, hejda ar verkligen inte min grej och att saga hejda till Therese idag pa stationen var allt annat an kul.
Helt sjukt egentligen hur en sa stark vanskap kan vaxa fram pa nagra veckor.
Jag tror ingen utav oss hade forvantat oss att vi skulle bli sa nara och vara sa lika.
Kanns tomt och det kommer kannas tomt utan Therese men a andra sidan sa kommer vi ju traffas i Sverige nar jag och Matilda ar tillbaka.
Under dessa 6 veckor har jag varit mig sjalv till 100 % med allt vad det innebar och jag har skrattat mer an jag tror jag gjort pa flera manader.
Tror egentligen inte att ord kan forklara hur glad jag ar att det var just dessa tva underbara manniskor jag reste med.
Hade verkligen inte blivit detsamma utan dem.
Det kanns pa ett satt bra att vi hade nagot att grata over dar pa stationen, att vi byggt upp en vanskap som kommer halla lange ar guld vart och handen pa hjartat kunde jag inte haft en battre Oz familj att resa med.
I love my girls!
Kommentera gärna!
Trackback
