Semi Final
Har precis kommit hem från hallen där vi ikväll spelade semifinal, vi låg trea och mötte ettorna i serien..
Hur kan det ha gått tro?
Well, we didin't win men vi spelade en väldigt bra match.
Med tanke på att det laget vi mötte har riktiga toppspelare så är vi nöjda med vår insats.
Ibörjan av matchen ledde vi till och med, sen höll vi jämntakt med dem och sen mot slutet drog de ifrån.
Tillslut vann de med 20 poäng.
Vi hade ingen avbytare för Ash i vårt lag ramlade så illa att vi trodde hon brutit foten men fick precis ett sms om att det var en stukning, en rejäl sådan, så tur i oturen var det.
Vi kom då alltså trea av 13 lag och det är ju inte fyskam :)
Det var ju aslänge sen jag skrev sist och sen dess har jag vart hemma hos Therese, gått omkring i City och fikat på ett supermysigt cafe med Therese, träffat Emelie som jag inte träffat på länge och umgåtts med farfar.
Gull och Klaus har kommit hem från deras 3 veckors långa semester och hade haft det riktigt bra.
Idag jobbade jag min sista dag på Pilu förresten, känns väldigt skönt måste jag erkänna, nu kanske ryggen äntligen kan på återhämta sig lite.
Kommer sakna att jobba tillsammans med dem men kommer inte sakna den där förbaskade diskmaskinen och alla hundratusen tallrikar.
Men vi ska ha party på måndagkväll så då får jag se dem igen, it's gonna be awesome!
Hur kan det ha gått tro?
Well, we didin't win men vi spelade en väldigt bra match.
Med tanke på att det laget vi mötte har riktiga toppspelare så är vi nöjda med vår insats.
Ibörjan av matchen ledde vi till och med, sen höll vi jämntakt med dem och sen mot slutet drog de ifrån.
Tillslut vann de med 20 poäng.
Vi hade ingen avbytare för Ash i vårt lag ramlade så illa att vi trodde hon brutit foten men fick precis ett sms om att det var en stukning, en rejäl sådan, så tur i oturen var det.
Vi kom då alltså trea av 13 lag och det är ju inte fyskam :)
Det var ju aslänge sen jag skrev sist och sen dess har jag vart hemma hos Therese, gått omkring i City och fikat på ett supermysigt cafe med Therese, träffat Emelie som jag inte träffat på länge och umgåtts med farfar.
Gull och Klaus har kommit hem från deras 3 veckors långa semester och hade haft det riktigt bra.
Idag jobbade jag min sista dag på Pilu förresten, känns väldigt skönt måste jag erkänna, nu kanske ryggen äntligen kan på återhämta sig lite.
Kommer sakna att jobba tillsammans med dem men kommer inte sakna den där förbaskade diskmaskinen och alla hundratusen tallrikar.
Men vi ska ha party på måndagkväll så då får jag se dem igen, it's gonna be awesome!
vi tar en dag i taget, right?
Jag vet inte om det är all ensamtid jag haft de senaste veckorna som fått mig att tänka extra mycket eller om jag gått och blivit medveten om att jag inte är ett litet barn längre bara så där.
Vilket utav alternativen det än är så håller min hjärna på att ta död på mig, oro, oro och mera oro.
Varför?
Varje kväll innan jag ska sova tänker jag en massa, på att jag kommer vara arbetslös om en vecka och vara det en bra tid framöver, jag tänker på hur svårt det var att hitta jobb i december och att jag måste gå igenom hela den proceduren igen, tänker på vad jag ska göra när jag kommer hem till Sverige, tänker på vad jag vill plugga, när jag ska börja plugga, hur jag ska få ihop allt innan jag blir gammal och grå.
Jag borde bara go with the flow och njuta av att vara här och oroa mig mer för framtiden sen men jag kan inte släppa det.
Va fan ska allt skretsa kring pengar för?!
Kollar man på Blondinbella eller Kenza eller andra bloggare som är i min ålder så har de en förmögenhet på kontot och kan göra i princip vad de vill, självklart jobber de oerhört hårt för sin inkomst men saken är den att de vet vad de vill göra med sina liv.
Samtidgt som det är väldigt inspirerande så känner jag en slags press, varför kan inte jag vara lika framgångsrik? Varför kan inte jag veta exakt vad jag vill göra i livet redan nu och bara köra på det?
Hur normal är jag som sitter och tänker en massa på det här när jag bara borde leva i nuet, inte så värst normal.
Tror att jag tänker en massa nu för att jag är på väg att lämna tryggheten jag har här i Sydney, ut på nya äventyr, äventyr som kommer innebära att jag måste "utvidga mina vyer", vilket jag självklart vill men det lättaste alternativet skulle vara att stanna här och fortsätta jobba, leva safe och åka hem i september.
Det skulle vara lätt men man måste våga chansa ibland också eller hur?
Vilket utav alternativen det än är så håller min hjärna på att ta död på mig, oro, oro och mera oro.
Varför?
Varje kväll innan jag ska sova tänker jag en massa, på att jag kommer vara arbetslös om en vecka och vara det en bra tid framöver, jag tänker på hur svårt det var att hitta jobb i december och att jag måste gå igenom hela den proceduren igen, tänker på vad jag ska göra när jag kommer hem till Sverige, tänker på vad jag vill plugga, när jag ska börja plugga, hur jag ska få ihop allt innan jag blir gammal och grå.
Jag borde bara go with the flow och njuta av att vara här och oroa mig mer för framtiden sen men jag kan inte släppa det.
Va fan ska allt skretsa kring pengar för?!
Kollar man på Blondinbella eller Kenza eller andra bloggare som är i min ålder så har de en förmögenhet på kontot och kan göra i princip vad de vill, självklart jobber de oerhört hårt för sin inkomst men saken är den att de vet vad de vill göra med sina liv.
Samtidgt som det är väldigt inspirerande så känner jag en slags press, varför kan inte jag vara lika framgångsrik? Varför kan inte jag veta exakt vad jag vill göra i livet redan nu och bara köra på det?
Hur normal är jag som sitter och tänker en massa på det här när jag bara borde leva i nuet, inte så värst normal.
Tror att jag tänker en massa nu för att jag är på väg att lämna tryggheten jag har här i Sydney, ut på nya äventyr, äventyr som kommer innebära att jag måste "utvidga mina vyer", vilket jag självklart vill men det lättaste alternativet skulle vara att stanna här och fortsätta jobba, leva safe och åka hem i september.
Det skulle vara lätt men man måste våga chansa ibland också eller hur?
Välkommen solen
Idag tittade äntligen solen fram efter flera dagar långt borta bakom alla gråa moln.
Blev drygt 28 grader också så jag klagar verkligen inte.
Har kommit på en sak, det är ju egentligen ganska så possitivt att inte ha bil för det gör att man promenerar mera.
Till exempel, hemma skulle jag utan tvekan tagit bilen till Coop och handlat, även om det inte var storhandling, jag skulle tagit bilen till gymmet, jag skulle tagit bilen till mina kompisar, jag skulle tagit bilen i princip överallt.
Cykeln finns ju också såklart och är det fint väder så tar jag ju hellre min "räserbajk" än min räserbil (som inte är min längre) men ni fattar vad jag menar.
Här däremot går jag i princip överallt, jag går till gymmet, jag går till affären och jag går till busshållsplatserna när jag ska ta bussen.
Promenad på promenad, det skulle vara kul att ha en stegräknare så jag fick veta hur mycket jag egentligen går, kanske ska införskaffa en?
Men det är bra, jag gillar det faktiskt (så länge det inte störtregnar och är kallt) för det ger mig vardagsmotion, hoppas jag håller i den vanan när jag kommer hem sen.
Troligtvis inte men man kan ju alltid hoppas!
Ps. Mina gamla löparskor stinker apa sen jag sprang i det där ösregnet jag berättade om, seriöst, jag känner lukten ändå från hallen in till köket. Borde kanske ta och slänge bort dem eller i alla fall tvätta dem.
Blev drygt 28 grader också så jag klagar verkligen inte.
Har kommit på en sak, det är ju egentligen ganska så possitivt att inte ha bil för det gör att man promenerar mera.
Till exempel, hemma skulle jag utan tvekan tagit bilen till Coop och handlat, även om det inte var storhandling, jag skulle tagit bilen till gymmet, jag skulle tagit bilen till mina kompisar, jag skulle tagit bilen i princip överallt.
Cykeln finns ju också såklart och är det fint väder så tar jag ju hellre min "räserbajk" än min räserbil (som inte är min längre) men ni fattar vad jag menar.
Här däremot går jag i princip överallt, jag går till gymmet, jag går till affären och jag går till busshållsplatserna när jag ska ta bussen.
Promenad på promenad, det skulle vara kul att ha en stegräknare så jag fick veta hur mycket jag egentligen går, kanske ska införskaffa en?
Men det är bra, jag gillar det faktiskt (så länge det inte störtregnar och är kallt) för det ger mig vardagsmotion, hoppas jag håller i den vanan när jag kommer hem sen.
Troligtvis inte men man kan ju alltid hoppas!
Ps. Mina gamla löparskor stinker apa sen jag sprang i det där ösregnet jag berättade om, seriöst, jag känner lukten ändå från hallen in till köket. Borde kanske ta och slänge bort dem eller i alla fall tvätta dem.
seriost, jag hatar regn
Sitter pa gymmet och nar jag gick hit vid 4 tiden var det molningt men varmt, nu snart 3 timmar senare ar det askvader, blixt och dunder, regn, blast, allt ni kan tanka er ute.
For det forsta ar jag fortfarande lite askradd trots att jag borde vaxt ifran det, for det andra har jag linne pa mig och mina nya skor.
Vill inte forstora mina nya skor redan (som jag forresten bytte till ett par Asics och de ar gooorbra).
For det tredje, sa jag att det sporegnar?
Ja, dar har ni tredje orsaken.
Jag vill inte ga hem i det har vadret for som vanligt kommer det ta mig 23 minuter, 23 minuter som fordmoligen kommer ge mig genomblota klader och formodligen en forkylning ocksa.
Nu vill jag ha min bil.
Som tur ar finns det bussar men de gar ju inte alltid nar man vill att de ska ga, sa maste vanta 50 mintuter pa den. Men hellre det an att ga hela vagen, aven fast jag kommer bli genomblot i alla fall eftersom jag maste ga drygt 500 meter till busstoppet.
Okej, jag borde inte klaga med tanke pa allt annat skit som pagar i varlden just nu, cykloner, tsunamis, nuclear utslapp (vad heter det pa svenska?), krig och allt men jag borjar trottna pa regnet nu.
Tydligen ska de har 3-4 dagarna inneburit mer nederbord an vad Sydney haft pa 3,5 ar.
Ja, ni kan ju tanka er hur mycket det faktiskt regnar da, kanske blir en ny flood fast i Sydney den har gangen (peppar peppar ta i tra)?
Vad mer kan jag skriva for att fordriva tiden?
Gjorde ett helt okej pass pa gymmet idag med 20 minuters intervalltraning med 6 % gradient pa lopbandet.
Tycker fortfarande att det ar kul att springa men kanns som att det ar svart att variera sig, springer man ute sa kan man ju springa utan att man nodvandigtvis behover tanka pa att man faktiskt springer men pa lopbandet vet man pa ett ungefar hur manga kalorier man branner och hur ens heart rate ar under hela tiden, vilket jag garna vill veta.
Plus att det motiverar mig mer att forst ga till gymmet och sen trana har an vad det gor att sitta hemma och sen bara "helt plotsligt" ga ut och springa.
Sa vad ville jag ha sagt med det?
Att jag trivs att springa pa lopbandet men tips pa hur jag kan variera min traning tas garna emot!
20 minuter kvar, ser redan fram emot en varm dusch nar jag kommer hem.
Nu vill jag ha min mamma och min pappa här
Usch, jag är seriöst rädd på riktigt.. eller jag blev det nu.
Jag vet inte om jag skrivit om en domare från Midnight Basketball förut, tror det.
Men om inte så var det en utav domarna under Midnight Basketball turneringen som sa att han kunde hjälpa mig att hitta ett lag att spela i och självklart ville jag ju ha ett lag att spela med så jag sa att han jättegärna fick hjälpa mig.
Han tog mitt nummer så han kunde ringa när/om han hittade ett lag.
Han bor tydligen inte så jättelångt härifrån så därför erbjöd han sig att hämta upp mig (jag åkte med honom en gång, that's it) när vi spelade turneringen och jag tänkte att han bara var snäll och ville hjälpa mig men nu börjar jag tveka.
Vi slutade spela Midnight Basketball i mitten av December och sen dess har han ringt mig ett antal gånger och frågat om jag vill följa med till beachen och ta en kopp kaffe eller käka frukost med honom och varenda gång han ringt och frågat har jag sagt nej.
Trots det fortsätter han att ringa, inte varje dag varje vecka men ofta nog.
Men varenda gång säger jag nej.
Han vet mina lediga dagar, han vet vart jag jobbar, han frågade för länge sen och sa att det hade med basketen att göra (aa jo tjena..) och dum som jag var svarade jag ju på frågorna.
Hittills har det bara varit telefonsamtal, hittills.
Nyss ringde det på dörren, vilket det sällan gör här nu när inte Gull och Klaus är hemma, men jag gick och öppnade och tänkte att det var grannen eller nått.
Gissa om jag får världens chock när jag ser att det är David (domaren), magen vrider sig på mig och jag blir faktiskt rädd.
Han försökte ingenting eller nått men bara grejen att han kommer hit, oinbjuden, bara för att kolla så jag var okej skrämmer mig.
Han fortsatte fråga om fika nu på torsdag och när jag sa att jag inte kunde frågade han om lördag.
Jag "kan inte" lördag heller men han ger inte upp.
Så där stod han utanför min dörr, en måndagmorgon, oansonnserad och pratade på som om vi var vänner.
Tydligen har han varit här förut 2 gånger när jag inte varit hemma, vilket skrämmer mig ännu mer.
Och en sak till, den gången han hämtade upp mig hämtade han inte ens upp mig utanför mitt hus, utan på huvudgatan utanför, så hur i helskotta kunde han veta vilket hus jag bor i?
Och Gull och Klaus är inte hemma och mamma och pappa är inte här, vad ska jag göra?!
Jag vet inte om jag skrivit om en domare från Midnight Basketball förut, tror det.
Men om inte så var det en utav domarna under Midnight Basketball turneringen som sa att han kunde hjälpa mig att hitta ett lag att spela i och självklart ville jag ju ha ett lag att spela med så jag sa att han jättegärna fick hjälpa mig.
Han tog mitt nummer så han kunde ringa när/om han hittade ett lag.
Han bor tydligen inte så jättelångt härifrån så därför erbjöd han sig att hämta upp mig (jag åkte med honom en gång, that's it) när vi spelade turneringen och jag tänkte att han bara var snäll och ville hjälpa mig men nu börjar jag tveka.
Vi slutade spela Midnight Basketball i mitten av December och sen dess har han ringt mig ett antal gånger och frågat om jag vill följa med till beachen och ta en kopp kaffe eller käka frukost med honom och varenda gång han ringt och frågat har jag sagt nej.
Trots det fortsätter han att ringa, inte varje dag varje vecka men ofta nog.
Men varenda gång säger jag nej.
Han vet mina lediga dagar, han vet vart jag jobbar, han frågade för länge sen och sa att det hade med basketen att göra (aa jo tjena..) och dum som jag var svarade jag ju på frågorna.
Hittills har det bara varit telefonsamtal, hittills.
Nyss ringde det på dörren, vilket det sällan gör här nu när inte Gull och Klaus är hemma, men jag gick och öppnade och tänkte att det var grannen eller nått.
Gissa om jag får världens chock när jag ser att det är David (domaren), magen vrider sig på mig och jag blir faktiskt rädd.
Han försökte ingenting eller nått men bara grejen att han kommer hit, oinbjuden, bara för att kolla så jag var okej skrämmer mig.
Han fortsatte fråga om fika nu på torsdag och när jag sa att jag inte kunde frågade han om lördag.
Jag "kan inte" lördag heller men han ger inte upp.
Så där stod han utanför min dörr, en måndagmorgon, oansonnserad och pratade på som om vi var vänner.
Tydligen har han varit här förut 2 gånger när jag inte varit hemma, vilket skrämmer mig ännu mer.
Och en sak till, den gången han hämtade upp mig hämtade han inte ens upp mig utanför mitt hus, utan på huvudgatan utanför, så hur i helskotta kunde han veta vilket hus jag bor i?
Och Gull och Klaus är inte hemma och mamma och pappa är inte här, vad ska jag göra?!
bra väder?
Nej.
Det har regnat nästintill konstant i 2 och en halv dag nu och det är blåsigt och dant.
Skulle vara duktig och ta mig ut på en springtur efter jobbet i fredags, kommer kanske hundra meter (kanske till och med 150 meter) innan det börjar störtregna.
Stora droppar och mycket som helst, men jag hade ju bestämt mig för att springa så jag kunde ju inte riktigt vända hemåt.
Springer en bit, inte alls lika långt som jag tänkte och sen vänder jag om och springer till Woolies för att handla mat.
Kommer in på Woolies genomblöt med genomskinligt linne och en pool i vardera sko, gissa om folk stirrade?
Handlade det jag skulle och gick hem i störtregnet, gick.
Ni kan ju gissa hur blöt jag blev.
Sen igår regnade det om vart annat, väntade på att det skulle bli uppehåll och sen begav jag mig till gymmet.
Halvvägs dit, dvs 10 minuter kvar att gå, så börjar det ju såklart att regna.
Var rent utsagt dygnsur när jag kom innanför gymmets dörrar och inte ett dugg taggat på att springa men trots det gjorde jag ett riktigt bra pass med intervallöpning i backe och 5 km cykling.
Och nu till idag, eller inatt, eller både inatt och idag.
När jag gick och la mig började det ösa ner igen och när jag vaknade öste det fortfarande lika mycket.
Trots paraply (ett stort ett) så var jag ganska så väldigt blöt lagom till när jag kom till jobbet.
Happy days?
Jovars, för jag har inte behövt vattnat blommorna/trädgården!
Förövrigt tror jag jobbet straffar mig för att jag ska sluta, visserligen mår min rygg säkert bra av det men inte min plånbok.
Jag hade räknat med 4 pass i veckan tills jag slutar (om 2 veckor) men icke.
Den här veckan fick jag tre och nästa vecka får jag 2?! Wtf?
Jag. behöver. pengarna.
Punkt slut.
Men det fattar visst inte Pilu, istället tar de mina pass och ger till nån annan ny snubbe som inte kan ett dugg (okej visst, jag har också varit ny men va fan, låt mig göra mitt jobb så länge jag är kvar).
Usch, vill bara slå något just nu.
Plus att jag har världens panik inför framtiden, varför måste man bli vuxen för?
Det har regnat nästintill konstant i 2 och en halv dag nu och det är blåsigt och dant.
Skulle vara duktig och ta mig ut på en springtur efter jobbet i fredags, kommer kanske hundra meter (kanske till och med 150 meter) innan det börjar störtregna.
Stora droppar och mycket som helst, men jag hade ju bestämt mig för att springa så jag kunde ju inte riktigt vända hemåt.
Springer en bit, inte alls lika långt som jag tänkte och sen vänder jag om och springer till Woolies för att handla mat.
Kommer in på Woolies genomblöt med genomskinligt linne och en pool i vardera sko, gissa om folk stirrade?
Handlade det jag skulle och gick hem i störtregnet, gick.
Ni kan ju gissa hur blöt jag blev.
Sen igår regnade det om vart annat, väntade på att det skulle bli uppehåll och sen begav jag mig till gymmet.
Halvvägs dit, dvs 10 minuter kvar att gå, så börjar det ju såklart att regna.
Var rent utsagt dygnsur när jag kom innanför gymmets dörrar och inte ett dugg taggat på att springa men trots det gjorde jag ett riktigt bra pass med intervallöpning i backe och 5 km cykling.
Och nu till idag, eller inatt, eller både inatt och idag.
När jag gick och la mig började det ösa ner igen och när jag vaknade öste det fortfarande lika mycket.
Trots paraply (ett stort ett) så var jag ganska så väldigt blöt lagom till när jag kom till jobbet.
Happy days?
Jovars, för jag har inte behövt vattnat blommorna/trädgården!
Förövrigt tror jag jobbet straffar mig för att jag ska sluta, visserligen mår min rygg säkert bra av det men inte min plånbok.
Jag hade räknat med 4 pass i veckan tills jag slutar (om 2 veckor) men icke.
Den här veckan fick jag tre och nästa vecka får jag 2?! Wtf?
Jag. behöver. pengarna.
Punkt slut.
Men det fattar visst inte Pilu, istället tar de mina pass och ger till nån annan ny snubbe som inte kan ett dugg (okej visst, jag har också varit ny men va fan, låt mig göra mitt jobb så länge jag är kvar).
Usch, vill bara slå något just nu.
Plus att jag har världens panik inför framtiden, varför måste man bli vuxen för?
New Stuff
Eftersom jag inte kan lyfta vikter på gymmet nu ett tag framöver så får jag istället tillbringa min tid springades antingen på löpbandet eller utomhus och för att motivera mig ännu mer köpte jag mig lite nya träningskläder samt skor idag.
Har tänkt göra det länge men aldrig tagit mig tiden men idag gjorde jag det och fy vad taggad jag är att gå till gymmet imorgon efter jobbet.
Mina fynd för dagen:
Byxorna fick jag för 2 dollar (japp, ni läste rätt TVÅ dollar).
Ursprungliga priset var 29 dollar men det var rea och det var några hål i
byxorna (som jag sytt igen nu) så därför sänkte de priset till 2 $.
Mina nya shoes!
Och mina nya löparskor.
Happy Girl!
Har tänkt göra det länge men aldrig tagit mig tiden men idag gjorde jag det och fy vad taggad jag är att gå till gymmet imorgon efter jobbet.
Mina fynd för dagen:
Byxorna fick jag för 2 dollar (japp, ni läste rätt TVÅ dollar).
Ursprungliga priset var 29 dollar men det var rea och det var några hål i
byxorna (som jag sytt igen nu) så därför sänkte de priset till 2 $.
Mina nya shoes!
Och mina nya löparskor.
Happy Girl!
Farbror doktorn sa
Skriver fran gymmet, alltsa inga tre sista bokstaver fran vart alfabet.
Kom precis fran kiropraktorn och basically far jag inte gora nagra tunga lyft alls de kommande 2 veckorna.
Var en hel del svara ord att forsoka forsta sig pa men jag har en valdigt irriterad muskel i vanstrasidan av nedre ryggen och fortsatter jag att lyfta saker sa kommer det bli valdigt mycket varre.
Han sa att muskeln som ar boven i dramat i det har fallet i vanliga fall ska rora pa sig nar man trycker/klammer pa den men min gjorde inte det och det ar det som ar problemet.
Fick medicin utskrivet med en inflammatorisk nanting som forhoppningsvis ska minska irritationen, ska tillbaka nasta torsdag for att se om det blivit nagon forbattring.
Han knackte lite grann pa vissa stallen och satan vad det lat, ett under att det inte gjorde lika ont som det lat som att det skulle gora.
Fragan ar nu bara hur jag ska kunna gora mitt jobb ordentligt, 90 % av tiden jag jobbar bestar ju lixom av tunga lyft hit och dit.
Har ju visserligen bara tva veckor kvar sa kanske far utharda det och vila sen.
Och juste, sen ska jag helst inte sitta ner heller..
Chiro here I come
Vuxenpoängen ramlar in nu alltså, har precis bokat in "ett möte" med en kiropraktor som min PT rekommenderade (han som jag tränade med igår).
Jarrod (PT:n) ville nämligen inte ge mig några ryggövningar förrän jag gått och kollat upp ryggen ordentligt så han inte ger mig övningar som gör mer skada än de gör nytta.
Så på torsdagmorgon klockan 08.15 (jippie) har jag mitt appointment.
Personligen tror jag bara att det är överansträngning men eftersom jag har haft ont så pass länge så tyckte han att det var nödvändigt att kolla upp det, you never know you know.
Körde ett riktigt mördarpass igår på gymmet med Jarrod, mina ben riktigt dödar mig idag och trots det gick jag dit idag igen och sprang intervaller på löpbandet med 2 % gradient plus 25 minuters lättare löpning.
Vanligtvis (vill säga hatar men hata är ett väldigt starkt ord så jag omformulerar mig) tycker jag det är aptråkigt att springa, men nu när konditionen blir bättre och bättre och jag har mina mål att kämpa mot (för?) så är det nästan riktigt trivsamt.
Fast inte trivsamt som att sitta och kolla på Idol en fredagkväll utan mer trivsamt som i att man känner hur man verkligen jobbar hårt, om det nu klassas som trivsamt?
Men ah, ni kanske fattar vad jag menar.
Jag börjar sakta men säkert att tycka om löpning.
Nu ska jag ut och vattna blommor.
Hejsvejs!
Jarrod (PT:n) ville nämligen inte ge mig några ryggövningar förrän jag gått och kollat upp ryggen ordentligt så han inte ger mig övningar som gör mer skada än de gör nytta.
Så på torsdagmorgon klockan 08.15 (jippie) har jag mitt appointment.
Personligen tror jag bara att det är överansträngning men eftersom jag har haft ont så pass länge så tyckte han att det var nödvändigt att kolla upp det, you never know you know.
Körde ett riktigt mördarpass igår på gymmet med Jarrod, mina ben riktigt dödar mig idag och trots det gick jag dit idag igen och sprang intervaller på löpbandet med 2 % gradient plus 25 minuters lättare löpning.
Vanligtvis (vill säga hatar men hata är ett väldigt starkt ord så jag omformulerar mig) tycker jag det är aptråkigt att springa, men nu när konditionen blir bättre och bättre och jag har mina mål att kämpa mot (för?) så är det nästan riktigt trivsamt.
Fast inte trivsamt som att sitta och kolla på Idol en fredagkväll utan mer trivsamt som i att man känner hur man verkligen jobbar hårt, om det nu klassas som trivsamt?
Men ah, ni kanske fattar vad jag menar.
Jag börjar sakta men säkert att tycka om löpning.
Nu ska jag ut och vattna blommor.
Hejsvejs!
Fail
Vaknade klockan 9 av att solen strålade utanför fönstret, gick upp och åt frukost och bestämde mig för att åka till stranden.
Hinner lagom dit innan solen försvinner och himlen täcks med gråa moln istället.
Lägger mig och "solar" ett tag i hopp om att molnen ska försvinna men icke, istället börjar det regna.
Tar första bästa bussen hem och nu sitter jag och kolla på Ellen Degeneres istället, blir gymmet lite senare idag med PT Ignition, så nu ska jag ta tag i det där ryggproblemet jag har och bygga lite ryggmuskler.
Heja mig!
Hinner lagom dit innan solen försvinner och himlen täcks med gråa moln istället.
Lägger mig och "solar" ett tag i hopp om att molnen ska försvinna men icke, istället börjar det regna.
Tar första bästa bussen hem och nu sitter jag och kolla på Ellen Degeneres istället, blir gymmet lite senare idag med PT Ignition, så nu ska jag ta tag i det där ryggproblemet jag har och bygga lite ryggmuskler.
Heja mig!
Altiyan Childs
Nästan precis i början när jag hade kommit hit gick X-factor på tv här och jag fastande direkt.
Mest fastnade jag för en artist, Altiyan Childs, som var sig själv rakt igenom, men en så otrolig scennärvaro, röst (rösten, jadu, den är så bra så det finns inte) och det som alla pratar om.
Altiyan hade allt och han blev min favorit direkt från första programmet jag såg.
Behöver jag nämna att han vann X-factor? Det var ganska självklart med tanke på att han nästintill sopade banan med de andra deltagarna.
Anyway, han vann och nu håller han på och spelar in en skiva med sina egna låtar och ska snart göra en turné genom delar av Australien.
Så när jag fick veta att han skulle till Warringah Mall idag blev jag ganskasåväldigtjätteglad.
Åkte dit och ja, han var lika bra som jag trodde!
Dock var scenen i the Mall alldeles för liten för honom, han hör hemma på stora arenor med alla biljetter slutsålda.
Stod väldigt bra till för när det kom fram till signering och sånt så bestämde dem att kön skulle börja precis där jag stod, så efter kanske 7 personer var det min tur att gå upp på scen och fotas med "idolen".
Och vad kan jag säga? Han är lika trevlig som han har talang, han tog sig verkligen tid för alla som kom upp på scen och kramades och pussades på kinden, kramades en gång till när man gick och pratade om allt möjligt.
Jag gillar den där Altiyan, det gör jag!
Hade inga kontanter med mig dock så kunde inte köpa hans skiva för att få den signerad men fick xx på handen i alla fall ;p
Blev lite starstruck där ett tag faktiskt, men jag har en känsla av att han kommer bli stor så det var med all rätt!
Kommer ner för rulltrappan och alla skriker/klappar händerna
(Inte som i vår galleria hemma när Darin uppträdde precis, här gick alla crazy och
skrek och stojade)
Han kör sitt eget race och har så himla skönt kropsspråk
En puss på högra kinden, hålla hand, fått handen signerad och en till puss på kinden innan jag gick.
Jo, lite starstruck var jag nog allt.
Men för er som inte har lyssnat på hans musik, DO IT.
Förövrigt har jag bokat boende för mig och pappa i Cairns nu, blev ett hotell/motell så vi har ett rum och tillgång till pool.
Nära till Centrum och receptionen kan hjälpa till att boka dagsutflykter, känns helt okej om jag får säga mitt :)
Mest fastnade jag för en artist, Altiyan Childs, som var sig själv rakt igenom, men en så otrolig scennärvaro, röst (rösten, jadu, den är så bra så det finns inte) och det som alla pratar om.
Altiyan hade allt och han blev min favorit direkt från första programmet jag såg.
Behöver jag nämna att han vann X-factor? Det var ganska självklart med tanke på att han nästintill sopade banan med de andra deltagarna.
Anyway, han vann och nu håller han på och spelar in en skiva med sina egna låtar och ska snart göra en turné genom delar av Australien.
Så när jag fick veta att han skulle till Warringah Mall idag blev jag ganskasåväldigtjätteglad.
Åkte dit och ja, han var lika bra som jag trodde!
Dock var scenen i the Mall alldeles för liten för honom, han hör hemma på stora arenor med alla biljetter slutsålda.
Stod väldigt bra till för när det kom fram till signering och sånt så bestämde dem att kön skulle börja precis där jag stod, så efter kanske 7 personer var det min tur att gå upp på scen och fotas med "idolen".
Och vad kan jag säga? Han är lika trevlig som han har talang, han tog sig verkligen tid för alla som kom upp på scen och kramades och pussades på kinden, kramades en gång till när man gick och pratade om allt möjligt.
Jag gillar den där Altiyan, det gör jag!
Hade inga kontanter med mig dock så kunde inte köpa hans skiva för att få den signerad men fick xx på handen i alla fall ;p
Blev lite starstruck där ett tag faktiskt, men jag har en känsla av att han kommer bli stor så det var med all rätt!
Kommer ner för rulltrappan och alla skriker/klappar händerna
(Inte som i vår galleria hemma när Darin uppträdde precis, här gick alla crazy och
skrek och stojade)
Han kör sitt eget race och har så himla skönt kropsspråk
En puss på högra kinden, hålla hand, fått handen signerad och en till puss på kinden innan jag gick.
Jo, lite starstruck var jag nog allt.
Men för er som inte har lyssnat på hans musik, DO IT.
Förövrigt har jag bokat boende för mig och pappa i Cairns nu, blev ett hotell/motell så vi har ett rum och tillgång till pool.
Nära till Centrum och receptionen kan hjälpa till att boka dagsutflykter, känns helt okej om jag får säga mitt :)
Justice Crew
Hur grymma som helst!
Vad mer kan jag säga?
Jo, såklart glömde jag kameran, dumma mig..
Men jag fick se dem i alla fall och det är jag glad för.
Helt sjukt hur man kan få sin kropp att röra sig i alla möjliga riktingar och hur tusan kan man snurra på huvudet typ 30 varv utan stöd från händerna?
Ingen aning, men dessa killar var.. omänskliga skulle jag nästan vilja påstå.
På lördag kommer Altiyan Childs, vinnare av X factor Australia, är ett stort fan av han så då kommer jag garanterat vara där.
http://www.youtube.com/watch?v=2s96A7YBnEw
http://www.youtube.com/watch?v=QVOrfutiPqM&feature=fvwrel
Vad mer kan jag säga?
Jo, såklart glömde jag kameran, dumma mig..
Men jag fick se dem i alla fall och det är jag glad för.
Helt sjukt hur man kan få sin kropp att röra sig i alla möjliga riktingar och hur tusan kan man snurra på huvudet typ 30 varv utan stöd från händerna?
Ingen aning, men dessa killar var.. omänskliga skulle jag nästan vilja påstå.
På lördag kommer Altiyan Childs, vinnare av X factor Australia, är ett stort fan av han så då kommer jag garanterat vara där.
http://www.youtube.com/watch?v=2s96A7YBnEw
http://www.youtube.com/watch?v=QVOrfutiPqM&feature=fvwrel
Ensam hemma
I Tisdags åkte Gull och Klaus på skidsemester till Schweitz (stavas det så?) och blir borta 3 veckor.
Och eftersom Farfar befinner sig någonstans i Queensland så är jag alltså ensam hemma.
Så idag har jag tjänat in massor med vuxenpoäng och antar att jag kommer göra det ett bra tag framöver också.
På listan idag:
Tränat - check
Handlat mat - check
Vattnat alla blommor - check
Diskat - check (eller faktiskt så är jag så duktigt att jag diskar efter mig direkt när jag använt något, ännu mer vuxenpoäng?)
Tvättat - check
Hängt tvätt (och tagit ner den gamla tvätten) - check
Lagat lunch - check
Gjorde allt detta dessutom före lunchtid.
Är jag är nästan lite stolt, kommer somna bra ikväll :P
Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 5 så jag kan ta bussen ner till Warringah mall och möta upp med Miriam och sen kolla på när Justice Crew framträder.
http://www.youtube.com/watch?v=_a7LV3eAgZ
Kommer nog bli ganska så awesome.
Sa till chefen på jobbet också att jag bara kommer jobba 3 veckor till, alltså till och med den 1 april.
Skönt.
Jag skulle kunna jobba söndagen enda fram tills pappa kommer (den 10:e) men jag pallar inte, min rygg dödar mig typ och tre veckor mer är mindre att räkna ner till än 4, såå sen är jag arbetslös igen.
Great fun, eller?
Fast det kommer ju bli kul eftersom jag ska resa lite med farsgubben min och senare med Therese så jag klagar inte!
Update: Får inte kalla pappa för Farsgubben för han tycker det gör att han låter gammal, men jag tycker det är gulligt. Han är ju inte gammal men okej, från och med nu ska han kallas pappa. P.A.P.P.A and thats it.
Nöjd nu pappa?
Och eftersom Farfar befinner sig någonstans i Queensland så är jag alltså ensam hemma.
Så idag har jag tjänat in massor med vuxenpoäng och antar att jag kommer göra det ett bra tag framöver också.
På listan idag:
Tränat - check
Handlat mat - check
Vattnat alla blommor - check
Diskat - check (eller faktiskt så är jag så duktigt att jag diskar efter mig direkt när jag använt något, ännu mer vuxenpoäng?)
Tvättat - check
Hängt tvätt (och tagit ner den gamla tvätten) - check
Lagat lunch - check
Gjorde allt detta dessutom före lunchtid.
Är jag är nästan lite stolt, kommer somna bra ikväll :P
Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 5 så jag kan ta bussen ner till Warringah mall och möta upp med Miriam och sen kolla på när Justice Crew framträder.
http://www.youtube.com/watch?v=_a7LV3eAgZ
Kommer nog bli ganska så awesome.
Sa till chefen på jobbet också att jag bara kommer jobba 3 veckor till, alltså till och med den 1 april.
Skönt.
Jag skulle kunna jobba söndagen enda fram tills pappa kommer (den 10:e) men jag pallar inte, min rygg dödar mig typ och tre veckor mer är mindre att räkna ner till än 4, såå sen är jag arbetslös igen.
Great fun, eller?
Fast det kommer ju bli kul eftersom jag ska resa lite med farsgubben min och senare med Therese så jag klagar inte!
Update: Får inte kalla pappa för Farsgubben för han tycker det gör att han låter gammal, men jag tycker det är gulligt. Han är ju inte gammal men okej, från och med nu ska han kallas pappa. P.A.P.P.A and thats it.
Nöjd nu pappa?
Cairns here we come
Farsgubben min kommer ju hit den 13 april (om lite drygt en månad) och några timmar efter han landar beger vi oss, han och jag, far och dotter, till Cairns för att spendera 6 dagar uppe i värmen.
Köpte biljetterna idag och fick dem billigare än vad jag hade fått om jag skulle köpt dem igår som jag först tänkte.
Börjar ju bli lite kallare här i Sydney nu när hösten är på intåg så det blir inte mycket till solande (temperaturen ligger väl mellan 20-25 grader men är molningt de flesta dagarna så det blir inte mycket sola).
Är nästan lite besviken på mig själv att jag inte ens försökt (ni vet sådär riktigt ligger och pressar varendaste timme om dygnet som man brukar göra när man åker utomlands) att bli brun sen jag kom hit, men helt seriöst så gör alla reklamer om hudcancer och allt sånt mig skiträdd, så jag vågar typ inte.
Men i Cairns ska vi ha semester och på semestrar så solar man, sååå vi hoppas på att jag/vi kommer hem lite brunare i alla fall.
Nu ska jag bara kolla upp boende och olika trips vi kan göra när vi väl är där, hur bra kommer inte det bli så säg?
Jag räknar ner dagarna.
Köpte biljetterna idag och fick dem billigare än vad jag hade fått om jag skulle köpt dem igår som jag först tänkte.
Börjar ju bli lite kallare här i Sydney nu när hösten är på intåg så det blir inte mycket till solande (temperaturen ligger väl mellan 20-25 grader men är molningt de flesta dagarna så det blir inte mycket sola).
Är nästan lite besviken på mig själv att jag inte ens försökt (ni vet sådär riktigt ligger och pressar varendaste timme om dygnet som man brukar göra när man åker utomlands) att bli brun sen jag kom hit, men helt seriöst så gör alla reklamer om hudcancer och allt sånt mig skiträdd, så jag vågar typ inte.
Men i Cairns ska vi ha semester och på semestrar så solar man, sååå vi hoppas på att jag/vi kommer hem lite brunare i alla fall.
Nu ska jag bara kolla upp boende och olika trips vi kan göra när vi väl är där, hur bra kommer inte det bli så säg?
Jag räknar ner dagarna.
Dions 5th Birthday
Reptile party
Barnen laddar upp, det gör jag också. Var nog lika excited som barnen var och satt med dem på första parkett.
Blue tounge lizard
med tungan ute
En liten bebiskrokodil som blir lite mer en 1 meter vid vuxet tillstånd.
Födelsedagsbarnet håller/höll i krokodilen.
Och så gjorde Andy med, Dions (födelsedagsbarnets pappa)
Krokodilhuvudet till en krokodil som blir upp mot 7 meter när den är fullvuxen, helt sjukt!
Den kan äta både människor, kängurus och massa annat, skulle inte vilja stöta på en sån.
Cartia and Klaus (Cartia är syster till Dion)
Annalisa (storasyster till Dion och Cartia)
Andy is making his delicious pizzas, ni har inte käkat riktig pizza förrän ni testat hans, det kan jag lova.
Birthday boy
Även jag fick en present av farfars kompis John, han träffade han mig när jag bara var några månader gammal (början av 1992).
Han har kvar ett kort på när han håller mig i min famn och nu gav han mig denna jättefina brosch som present för alla de födelsedagar han missat sa han.
Tycker den är riktigt vacker.
Det var en lyckad dag och nu har farfar åkt till hans syster för att spendera några dagar där och sen fortsätter han sitt resande i Queensland.
Har nog förresten inte bloggat sen han kom hit men han kom förra söndagenoch har varit här en vecka nu, great to see him again.
