Vuxenpoängen ramlar in nu alltså, har precis bokat in "ett möte" med en kiropraktor som min PT rekommenderade (han som jag tränade med igår).
Jarrod (PT:n) ville nämligen inte ge mig några ryggövningar förrän jag gått och kollat upp ryggen ordentligt så han inte ger mig övningar som gör mer skada än de gör nytta.
Så på torsdagmorgon klockan 08.15 (jippie) har jag mitt appointment.
Personligen tror jag bara att det är överansträngning men eftersom jag har haft ont så pass länge så tyckte han att det var nödvändigt att kolla upp det, you never know you know.
Körde ett riktigt mördarpass igår på gymmet med Jarrod, mina ben riktigt dödar mig idag och trots det gick jag dit idag igen och sprang intervaller på löpbandet med 2 % gradient plus 25 minuters lättare löpning.
Vanligtvis (vill säga hatar men hata är ett väldigt starkt ord så jag omformulerar mig) tycker jag det är aptråkigt att springa, men nu när konditionen blir bättre och bättre och jag har mina mål att kämpa mot (för?) så är det nästan riktigt trivsamt.
Fast inte trivsamt som att sitta och kolla på Idol en fredagkväll utan mer trivsamt som i att man känner hur man verkligen jobbar hårt, om det nu klassas som trivsamt?
Men ah, ni kanske fattar vad jag menar.
Jag börjar sakta men säkert att tycka om löpning.

Nu ska jag ut och vattna blommor.
Hejsvejs!