Svårt att somna
Klockan är bara 21.40 men jag är trött och skulle vilja sova fast tror att mina tankar kommer hålla mig vaken ett bra tag.
Resfeber?
Jag brukar inte få resfeber men nu vill både hjärnan och magen vända sig ut och in och upp och ner.
Jag vill inte misslyckas.
Jag vill inte komma halvvägs på resan och sen inse att jag inte har pengar nog att fortsätta och det är rädslan för att misslyckas som gör mig nervös.
Biljetterna är köpta, eller ja flygbiljetterna i alla fall och imorgon istället blir det en trip in till City för att köpa de resterande biljetterna.
Kanske är det för att allt blev i sista sekund som gör att min så kallade resfeber är lika hög som Eifeltornet.
Kanske är det för att jag egentligen inte är så tuff som jag trodde att jag var?
Jag vet helt ärligt inte vad det beror på men känslan jag har i magen just nu är inte rolig.
Va fan ska jag va så jävla mesig för?
Jag måste bara ta steget och kasta mig ut, förhoppningsvis slipper jag landa hårt i backen men gör jag det så kan det ju bara gå uppåt därifrån right?
Mamma, pappa, stöttande ord nu tack!
"to be fearless isn't being 100% not fearful, it's being terrified but you jump anyway"
:)<3
Det kommer bli hur kul som helst! jag är skapligt avundsjuk på att du ens vågade åka iväg till Australien i första hand. Jag vet inte om jag skulle våga, men jag tycker iaf att har man vågat det så är det bara att njuta av allt som går att se där nere. Du kommer få så mycket att berätta och så mycket nya erfarenheter! Go for it! <3
Du ÄR tuff, det har du ju redan bevisat! :)
Nu är det ytterligare ett steg ut på äventyrets bana, o det är så klart du är nervös o känner dig orolig. Konstigt vore väl annars? Lite scenskräck är bra, sägs det ju, o det är nog det du känner inför din resa. Mycket ska ju klaffa: ekonomin ska räcka till, personkemin med reskamraterna måste ju fungera o så måste ju packningen vara liten men med det som är viktigt o som du inte klarar dig utan. Helst ska det ju väga 0 kg också... Well, jag vet inte om det blev så mycket bättre med dessa ord, men Du kommer att komma hem än mer rik, på upplevelser o personkännedom om dig själv o andra:) Kram
Åh du är SÅ MODIG! Som Anette säger, och som många sa till mig innan jag for till kirkenes, scenskräck o nervositet är bra(fast det känns rent åt helvete precis innan). Man ska träffa nytt folk, aklimatisera sig till nya miljöer, möta det okända. Tänk de som inte upplever den här nervositeten innan de ska göra något nytt, de får ju heller inte uppleva den enorma glädjen i att ha just klarat av de här situationerna:) Ibland känner man sig liten o vill bara ha sin mamma o hålla i handen...och det är ok! Nu kommer väl Magnus här i skriver; ryck upp dig, klipp dig o skaffa ett jobb, helst inte i salbohed(men det är ok!)...HAHAHA...:) Ha det alldelens underbart på resan! Å du...jag saknar dig mitt hjärtegryn
