Jag vet inte riktigt vad det är med mig och bussar, men på något sätt så känns det som om nån "där uppe" tycker om att skämma ut mig in public.
Följande hände imorse när jag var på väg till jobbet.
Jag åker varje morgon klockan kvart i 7 med en buss som tar mig till Neutral Bay, allt gick bra fram tills att jag kom till Neutral Bay och skulle byta buss.
Byter buss precis som vanligt men eftersom jag alltid åker i rusningstrafiken då alla andra också ska till sina jobb så är det jämt smockfullt på bussarna.
Just idag fanns det en plats mellan två personer (ni vet de sätena som man ska lämna företräde till äldre personer) så jag tänkte att jag skulle sätta mig där.
Så in kommer jag, stor och klumpig med min gymväska och ska sätta mig ner men precis när jag är på väg att sätta mig så åker bussen, här talar vi inte om någon fin mjukstart utan det var gasen i botten och tuta och köra som gällde, så vad tror ni hände med lilla mig?
Jo men visst sörru, jag dyker ner (bokstavligt talat, dyker ner, med huvudet före) mellan benen på killen bredvid det sätet där jag hade tänkt sätta mig.
Jag klarar mig i alla fall från att falla pladask ner på golvet (det var lixom mer så att jag hängde med halva min överkropp på ena hans knä och mitt huvudet nere vid hans fötter) men försökte, med lite hjälp av en förvånad medpassagerare (killen som tyckte jag var en aning fööör påtränagande) ta mig upp.
Såklart så börjar ju flera personer på bussen att fnissa och där sitter jag lite smått röd i ansiktet och försöker skämta bort pinsamheten, det gick nog inte lika bra som jag ville tro att det gick.
Kan säga att jag fick en hel del blickar.
Aja, jag får väl bara ta att inse att jag och bussar inte riktigt går ihop alla gånger, tappar jag inte bikinitrosorna så ramlar jag huvudstupa mellan folks ben.
Men det känns ju bra att jag lyckas unerhålla andra i alla fall, verkligen.