Jag är 18 år (snart 19) och jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill bli i framtiden, alltså inom vilket yrke jag vill jobba.
När kommer man på det?
Kommer man på det eller kommer man gå hela livet och undra?
Förhoppningsvis kommer man på det men gör man inte det så får man väl fortsätta prova sig fram tills man hittar något som gör en lycklig att hålla på med.

För mig skulle det kännas som en säkerhet att veta vad jag vill hålla på med i framtiden, att ha en riktning man kan gå emot, ett mål att nå.
Men jag har inte det, inte än.
Det finns mycket saker som intresserar mig men varje gång folk frågar "vad vill du jobba med?" så blir allt tomt, ingen idé kommer upp och jag svarar "hmh, jag vet inte".
Nehe, säger de då "men vad är du intreserad av då?"
Pooff, så försvinner alla mina intressen ut ur huvudet och jag kan inte komma på något av dem.
Så återigen svarar jag "hmh, jag vet inte".
Rolig människa. Not.

Hur ska jag, som 18 åring, kunna veta vad jag ska jobba med i framtiden, jag som nyss har blivit vuxen (nästa i alla fall).
Jag får lite ångest när jag tänker på det, inte den biten att jag blivit vuxen, utan den om framtiden.
Jag tänker på pappa som jobbat med det han älskar att göra sedan han var i min ålder, och på Gull som också hon hittade något som hon gillade att göra redan i tidig ålder.
På Sandra som just nu pluggar till Hudterapeut och på Malin som även hon pluggar till något som hon brinner för.

Jag önskar jag visste, det skulle bli så mycket lättare då.

På ett sätt skulle jag vilja bli mindre igen, ett litet barn på nytt, så jag skulle få mer tid att tänka, att engagera mig i något som jag brann för, att få ett mål att sträva efter, en framtid inom ett yrke.

Men vem vet, när det här året är slut så kanske jag har kommit på vad jag vill bli "när jag blir stor".
Jag hoppas det.