...
Fram tills idag har jag klarat mig från såna dagar men idag blev det bombnedslag och jag tror att de "längta hem känslorna" jag haft så här långt har samlats på hög (har inte haft tid att längta hem för allt har varit så nytt) tills de idag behövdes släppas ut, och det rejält.
Sitter och försöker skriva ett mail till pappa men det går inte så bra, skriver en mening sen kommer tårarna, slutar skriva och torkar tårana men när jag börjar skriva igen så är tårarna där lika fort.
Vet inte ens varför jag gråter, det är ju inte precis något sorgligt jag vill skriva, men jag antar att jag saknar honom. Och mamma. Och Salma. Och alla mina vänner. Och min släkt. Och mina katter. Och min säng, mitt rum, vårt hus, vår tv.
Jag saknar att äta middag tillsammans med familjen, att åka och handla mat bara så jag skulle få köra pappas bil.
Jag saknar till och med bråken med mamma och Salma ibland.
Och jag saknar min syster "klängiga" gos, som jag annars brukade kunna bli tokig på.
Jag saknar våra mysiga hemmakvällar, med god mat och massor med skratt, tända ljus och lycka på hög nivå. Ibland slutar det med att vi springer runt i huset och jagar varandra, ibland är det någon som blir i kastad i poolen med kläderna på, ibland blir det "vattenkrig" i köket och ibland är vi bara allmänt störda så där som bara vi kan vara.
Och jag saknar mina vänner, jag tänker tillbaka på sommaren och önskar att jag hade en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka, tillbaka till den underbara sommaren.
Jag saknar filmkvällarna vi hade, jag saknar de galna partynätterna som var, jag saknar oss helt enkelt.
För tillsammans är vi knäppa, underbara, störtsköna, störda, bäst och helt fucking awesome.
Jag tror man måste "uppleva" oss för att på riktigt förstå hur vi är.
Jag saknar tryggheten i att bara kunna ringa er när jag är pratsugen, tryggheten i att ha er bara några minuter ifrån mig själv.
På lördag är det löningslördag vilket innebär en galen partynatt för de som är hemma och jag skulle mer än gärna vara där, bara för att få umgås med er alla igen, bara för att få vara lite så där smågalen och dansa tills fötterna blöder (nästan).
Det jag ville säga var i alla fall att jag saknar er!
<3
Lilla gumman, vad jag lider med dig, när jag läser ditt inlägg! Vill så gärna komma och rädda Dig - men vet att jag måste sluta vara en sån där curlingmorsa! Du kommer att klara dig igenom de här känslorna också, du vet, efter regn kommer sol! Och det vore ju konstigt om DU inte hade känt ngt, jag har nästan varit orolig att du inte skulle sakna oss alla här hemma i Sala och bara älska ditt nya liv. Men nu vet jag att det vi har och har haft i alla år är något unikt, få förunnade, trots våra tokiga grejer vi hittar på. Det är vi, familjen Andersson Fjärrstrand på Polhemsgatan och vi är BÄST! Love you, mamma
ja du pernilla det är inte lätt att vara så långt hemifrån. vi längtar efter dej också, saknar dina besök. men jag vet att du har det bra hos dina släktingar och att längta hem är helt naturligt.
innan du hinner blinka så är du snart hemma igen året går fort.fast när du kommer så långt kanske du trivs så bra och har hittat ett bra jobb ,så du vill stanna längre man vet aldrig.
kram mormor /morfar hälsar.
Kära syster !!Du kommer klara dig men när jag läste det där då kom minnena tillbaks så jag fick några tårar i ögonen men det går över !! Jag älskar dig <33 Det vet du att ALLA gör !
ps du kan gärna få komma hem tidigare men då får du inte dit rum ;P
LOVE YOU !!
Saknar dig massor gumman! Saknar tiden i Västervik, hade så sjukt kul med dig:) Du o Salma är så störtsköna, mina favvosläktingar! Var på stan idag med Salma, ni är ju PRECIS likadana, lite lätt störda sådär haha:P Nu ska vi äta smörgåstårta snart, fast vi väntar förtåss på dina föräldrar...sena som vanligt;) Å imorrn bär det iväg, 20 timmar med tåg...puh!
Tusen driljoner kramar till dig sweetie <3
