Jag har börjat älska Daniel Adams Ray, seriöst han är så jävla bra!
Tycker typ om varendaste en av hans låtar, love love loooove him!!

Spelade basket igår, vi vann alla våra 3 matcher och vi spelade asabra.
Lördagskvällarna har börjat blivit veckans höjdpunkt bara för att vet att jag får spela basket och träffa härliga människor då, jag räknar redan ner dgarna tills nästa lördag. hehe
Dock tror jag bara att det är 2 eller 3 veckor kvar av turneringen vilket inte är så kul, men hörde nått om att den startar igen efter jul, typ kanske januari eller februari..
Får se vart jag befinner mig men skulle inte vara helt fel att spela då heller!

Klockan är förövrigt 1 på eftermiddagen här och jag har fortfarande inte gått ner och käkat frukost eller varit social..
Det börjar ju likna mitt "vanliga" jag som jag brukar kunna vara hemma i Sverige.
Sover till typ 12, ligger och drar mig i sängen minst 20 minuter, går upp drar upp rullgardinen, blir antingen glad eller deprimerad beroende på vädret utanför.
Går ner eller rättare sagt springer ner för att se om Salma sitter vid tv:n eller inte.
Gör hon det så går jag dit och jävlas med henne, oftast så pass mycket att det tillslut blir jag som får tv:n (tar den ifrån henne med "våld").
Efter det tar jag med mig fjärrkontrollen och går och fixar frukost i köket.
Sitter hon däremot inte vid tv:n går jag direkt till kylskåpet och gör lite mackor och diverse goda frukostsaker, sen sätter jag mig i lugn och ro framför tv:n och stannar där i regel någon timme.
Men omväxling förnöjer ju, så jag kan ju inte sitta vid tv:n hela dagen utan går istället och sätter mig vid datorn och kollar facebook och såna där nödvändiga saker.
Fast sen kommer jag på att jag faktiskt har bärbar dator så jag kan ju ta med den till soffan och kolla både facebook och på tv samtidigt.
Hur bra?

Sen kommer Salma hem och det är då det blir krig (om hon nu inte varit hemma från första början för då hade kriget brytit ut mycket tidigare).
Hon vill ha antingen tv:n eller datorn och det passar ju inte riktigt mig eftersom jag använder båda.
Så jag säger nej och hon blir tokig, springer och stänger av tv:n på powerknappen vilket innebär att jag måste resa på mig (ja faktiskt, jag måste resa på mig och gå hela TVÅ meter) för att sätta på tv:n igen och under den tiden jag har gjort har Salma tagit både datorn och fjärrkontrollen.
Hon är smart den där ungen, alldeles för smart.
Ännu mer krig bryter ut och man kan tror att det är två (nått djur som låter jätteilla) som står och skriker åt varandra, men icke, det är bara jag och Salma.
Vi fajtas, kastar kuddar på varandra, skriker ännu mer, bråkar om fjärrkontrollen, om datorn, om vem som ska ha filten, om vem ska ska få sitta i favorithörnet av soffan..
Oftast brukar vi kunna hålla på i minst en halvtimme innan mamma tillslut kommer upp från källaren och ställer den snälla frågan "Vad i helvete håller ni på med?" varpå jag och Salma börjar anklaga varandra för att ha gjort en massa dumma saker.
Mamma säger åt oss att växa upp och bete oss som människor men vi lyssnar inte, så då tar hon till "hårda rösten" och den är faktiskt hård.
Så helt plöstligt har det blivit ombytta roller, nu är det istället mamma som "skriker" på oss och säger att vi ska skärpa oss osv och jag och Salma sitter i soffan tysta som musar och försöker hålla tillbaka skratten, vilket vi inte lyckas så bra med.
Så vi båda tittar på varandra och börjar småfnissa och mamma hon fattar ingenting eftersom vi nyss satt och "krigade" om allt som man kan tänkas kriga om, så hon vänder på klacken och går irriterat därifrån.
Efter det lilla skrattutbrottet blir vi sams jag och Salma, hon får datorn och jag tv:n (eller tvärtom) och blir vi riktigt sams kan vi till och med gå ut till köket och fixa en macka eller två tillsammans och sen gå tillbaka till vardagsrummet.
Med andra ord så är det nog mamma som faktiskt har förmågan att, utan att hon nog vet om det, få oss att bli sams igen.
Mest bara för att både jag och Salma tycker det är ganska kul att se när mamma blir irriterad på oss.


För Salma som är 11 är det väl helt okej att vara lite jobbig och tycka om att retas och så men för mig som är 18 (snart 19).. är det lika okej?
Haha borde jag kanske ta och lyssna på mammas ord och faktiskt växa upp?
Nej, inte än.. Det är alldeles för roligt att retas med min underbara lillasyster, som jag faktiskt saknar en hel del!

Jag vet inte om det här "makes any sense" för er utomstående från familjen men för er som verkligen känner oss så vet ni att det här senariot brukar förekomma ibland.
Och ni vet att jag brukar berätta om diverse bråk vi haft och oftast, nästan alltid, skrattar mina vänner (mest Linn) åt våra bråk för att ingen utav dem handlar om något viktigt.
Det handlar mest om småsaker så som tv:n och såna dumma grejer men what to do..

Vi är familjen kajkon och jag gillar oss, jag älskar oss för att vi är vi!
Saknar er och skulle vilja vara hemma och retas lite med er ;P
Massa Kärlek till er min underbara familj!

(Förövrigt ska jag gå ner och käka frukost nu eller jag, kanske brunch. Fast nu behöver jag ju inte rusa ner till tv:n för att se om den är upptagen och inte heller behöver jag "vakta" datorn.. Det blir allstå inget krigande idag)